Jmia skrev 2009-10-03 20:05:14 följande:
I feel it.. Jag tror personligen inte att en karriär inom Migrationsverket är min framtid men jag kommer inte ge mig. Man måste vara en del av lösningen.
Nej, alltså jag vill inte bli en handläggare eller något...tror jag inte. Men vem vet var man hamnar. Däremot tycker jag att saker bör förändras. Jag har sett människor som inte behöver skydd, få PUT efter 3 månader, och människor som är i desperat behov av skydd fått vänta i 6 år eller bli tillbaks skickade, kapush, med polis eskort.
Vilka som inte behöver skydd är ju en självklar definitionsfråga, men några tydliga riktlinjer finns det ju faktiskt.
Jag menar inte att vi ska stoppa invandringen, men vi MÅSTE sålla bättre, säger inte att vi ska in fler, eller färre, men att folk som behöver skydd mest, ska få det snabbast (genom att det finns folk som besitter aktuella kunskaper om konflikten de flyr från) och att omhändertagandet måste förbättras avsevärt! Jag har varit på en flyktingförläggning som var som en krigszon, runt 800 personer, inproppade i små lägenheter, ca 6 vuxna män i en 2:a, många gånger flera familjer som trängs i små, mögliga lägenheter som en värdig människa aldrig skulle sätta sin fot i. Folk som väcker andra mitt i natten pga av horribla mardrömmar och flashbacks, destruktiva beteenden, desperation, hjälplöshet, ensamhet, utsatthet. Jag tror INGEN av oss kan föreställa oss hur det är att fly för sitt liv, lämna sitt liv, sin kultur, sitt land och hamna på ett sådant här ställe, där psykologisk hjälp INTE finns till hands, varken för vuxna eller barn.
Nej, saker måste förändras. Genom snabbare handläggningstider, bättre mottagande, skulle vi minska problemen som vi ser nu. Detta skulle också skapa jobb, för kuratorer, människor utbildade inom konflikthantering, krishantering och advokater som är specialiserade inom asylärenden, visst, allt detta finns, men inte tillräckligt och inte tillräckligt tillgängligt.
Vi kan inte slänga in folk på förläggningar och låta dem vänta i åratal, ge avslag efter avslag och ge dem halvkassa chanser att överklaga (många klarar inte av det i ett land med nya lagar, ett nytt språk och halvkassa advokater. (Har träffat många av dessa, men det finns också guldklimpar).
Vi har skrivit under FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och vi måste följa dem.
Sedan måste vi föra en öppen dialog i utrikespolitiska frågor, bistånd och liknande så att människor blir mer medvetna, all info finns, men ingen orkar ta del av den.
Oj, vad mycket mer jag vill skriva...men det ska jag inte göra.
