BF Juni 2010!

hej på er alla som inte känner igen mig från alla miljontals trådar om BF i juni 2010.. Är 34 år å väntar mitt fjärde barn.. har barn som är födda -98, -00 och -01 så det här är verkligen en sladdis.. Är heller inte samma pappa som till mina 3 första barn.. Till vardags jobbar jag som sjuksköterska på en akutmottagning.. Bor i Västerås..

Bustrollen - Jag har berättat för min mamma och pappa. Jag bad mamma berätta för min mormor som är gammal och i princip kan gå bort när som helst - jag vill att hon skulle veta innan. Sedan har min syster och min svägerska fått reda på det. Samt en kollega på jobbet som frågade och jag avslöjade mig. Annars ligger vi lågt tills vi fått reda på vad UL:en säger.
Förra gången berättade vi för typ alla i v 8 och i v 9 fick vi dåliga besked på UL. Vilket blev väldigt tufft. Orkar inte gå igenom det igen och har ångest för att det inte ska gå bra denna gången heller.

Tackar för inbjudan och hoppar med in här.

Tackar också för inbjudan och hoppar in här!

Hänger oxå med här .)

Jag har berättat för några få vänner bara, familjen och resterande väntar vi med en stund till innan de är dags.
Blir nog efter v.12 ungefär om inte magen dyker upp innan dess, ja har en känsla av att den kommer börja synas relativt tidigt ändå.
Berätta på julaftonen vore lite kul men tror inte de går att dölja sålänge

Vill oxå vänta med att berätta på julafton. Det e bara mina föräldrar som vet än så länge men det e pga att vi gjorde IVF och mamma märker direkt när nått inte står rätt till med mig. Va rätt dålig ett tag efter ÄP så fick berätta... men dom andra får vänta så länge det går. Men som magen ser ut nu och är bara i v6 så börjar man ju bli nervös hur det ska sluta....

Tack för inbjudan! :)

Igår fyllde min pappa år så vi hade bestämt att han och mamma skulle få veta då. Vi skulle dit på middag och hade förberett med att köpa ett kort där det stod "till morfar" på och sedan följde en dikt (färdigtryckt). På baksidan skrev vi bara "grattis på födelsedagen". När vi kom dit så visade det sig att det inte bara var närmsta familjen som skulle vara med, utan även lite annan släkt, men vi körde på endå. När han öppnade kortet så tittade han på det och blev tyst några sekunder, sen kom tårarna! Så kramade han om mig jättelänge men kunde inte säga nåt, så alla andra undrade vad det var för konstig födelsedagspresent jag hade gett honom. Haha, det var en starkt ögonblick måste jag säga, jag har aldrig sett min pappa gråta innan!

Hur som helst, känns jättebra att ha berättat, alla blev så otroligt glada. Men lite läskigt oxå, om nåt skulle gå fel... Men skulle det gå åt skogen så kommer det inte göra oss mindre ledsna om våra nära och kära inte vet om det. Lika bra att de vi älskar får glädjas med så länge som möjligt! Nu tänker jag försöka slappna av och njuta av graviditeten (lättare sagt än gjort, oroar mig såklart hela tiden!)

Tack så mycket Mejola för inbjudan:) Hoppar gärna med hit! Jag har berättat på jobbet och för min allra bästa vän,i övrigt är det ingen som vet ngt ännu.Är i v8.Kan inte ens se åt skaldjur!!! O jag ÄLSKAR dem i vanliga fall....

Tack för inbjudan!

Hänger med i denna tråd också!