Forum Förälder Kost/Matvanor
  • ungmamma89
    ungmam­ma89
    309 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Snälla föräldrar, GE ER!

    Jag har alltid levt efter regeln "Ät det som serveras, när det serveras, annars får du vara hungrig". Det är INGET fel i att göra så. Det finns inga barn i sverige som svälter.
    Att se folk som daltar med sina barn när det gäller mat, det gör mig riktigt illamående faktiskt. "äh, hon/han gillar inte det och det, så jag får skylla mig själv som lagat det... Hon/han kan äta det eller det istället" Vadå istället? Vad är det för stil att lära sitt barn att det är okej att gnälla över mat så att de får något annat istället? Tror ni att skolbespisningspersonalen resonerar likadant sen? Eller planerar du kanske att skicka med barnet egenlagad mat till skolan när det så blir dags?
    Skärpning, ni lär era barn att fnysa åt mat, att det är okej att gnälla över mat som folk slitit för att laga. Och ni lär era barn att det är okej att vara överkräsna när det gäller mat!

    Förlåt om ni tar illa upp, men det finns inget värre än att laga mat till barn som anser att ingenting utöver pannkakor är acceptabelt. Seriöst... någon sorts variation får det väl vara?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-09 07:39
    Måste tillägga att jag inte pratar om att någon enstaka gång ge vika och kanske ge något annat, utan att jag stör mig på när det ALLTID blir så, att man inte ens säger åt barnet att smaka om det är någon ny maträtt, utan att man hellre gör en macka än att ta en diskussion.
    Självklart gör man ju undantag om man VET att barnet absolut inte gillar maten.

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Snälla föräldrar, GE ER!
  • Natosh
    Natosh
    #121
    Citera Visa endast Anmäl
    Trollet Ludenben skrev 2009-11-09 22:39:16 följande:
    Fast basvaror potatis/ris/pasta är ju lätt att kombinera till själva huvudrätten fisk/kött/kyckling. Vi gör det som alla gillar, ingen ska behöva äta halvgoda eller äckliga saker. Det finns ju 1000tals rätter i världen att välja mellan, man borde ju kunna hitta rätter som passar alla eller åtminstonne passar alla utom en i familjen.
    Ja som sagt om det bara är någon grej som är oacceptabel för någon så kan man såklart kompromissa. Men både ris, pasta, potatis, kyckling, fisk och kött  till samma måltid skulle jag aldrig stå och göra. Finns för övrigt inte ens plattor så det räcker.

    Och att kunna välja mellan 1000-tals rätter förutsätter ju att familjen är öppna för att testa nya saker, vilket inte alltid är fallet om man lär sig från början att man alltid får som man vill om man gnäller lite.
  • Trollet Ludenben
    Trolle­t Ludenb­en
    #122
    Citera Visa endast Anmäl
    Natosh skrev 2009-11-09 22:51:04 följande:
    Ja som sagt om det bara är någon grej som är oacceptabel för någon så kan man såklart kompromissa. Men både ris, pasta, potatis, kyckling, fisk och kött  till samma måltid skulle jag aldrig stå och göra. Finns för övrigt inte ens plattor så det räcker. Och att kunna välja mellan 1000-tals rätter förutsätter ju att familjen är öppna för att testa nya saker, vilket inte alltid är fallet om man lär sig från början att man alltid får som man vill om man gnäller lite.
    Det handlar inte om vem som ska få sin vilja igenom utan att måltiderna ska vara trevliga. Här testas massa nya grejer jämt.
    Det som gör att min son har svårt att äta är dels att han har preceptuella svårigheter, han har jobbigt med sinnesintryck, främst med smak och känsel. Han är känslig för värme/kyla, konsistens och smak. Så det är mer prioriterat ATT han äter. Och sen har jag lite mer förståelse för att man inte gillar allt eftersom jag inte gör det själv heller. Jag tycker att det är lite barnsligt om man som förälder ska tvinga på barnen allt bara för att man ska följa principer. Föräldraskap handlar inte bara om att följa sina principer till punkt och pricka. Det handlar även om att kompromissa med barnet, sätta sig in i barnets känslor samtidigt som man som förälder bestämmer regler hemma. Att vara lyhörd helt enkelt.
    Älskade ungar Frodo 021001 och Elias 090224
  • Natosh
    Natosh
    #123
    Citera Visa endast Anmäl
    Trollet Ludenben skrev 2009-11-09 22:59:15 följande:
    Det handlar inte om vem som ska få sin vilja igenom utan att måltiderna ska vara trevliga. Här testas massa nya grejer jämt. Det som gör att min son har svårt att äta är dels att han har preceptuella svårigheter, han har jobbigt med sinnesintryck, främst med smak och känsel. Han är känslig för värme/kyla, konsistens och smak. Så det är mer prioriterat ATT han äter. Och sen har jag lite mer förståelse för att man inte gillar allt eftersom jag inte gör det själv heller. Jag tycker att det är lite barnsligt om man som förälder ska tvinga på barnen allt bara för att man ska följa principer. Föräldraskap handlar inte bara om att följa sina principer till punkt och pricka. Det handlar även om att kompromissa med barnet, sätta sig in i barnets känslor samtidigt som man som förälder bestämmer regler hemma. Att vara lyhörd helt enkelt.
    Helt klart så kan man inte köra samma race med alla barn och det finns omständigheter som måste tas i beaktande oavsett. Det är inte det som jag pratar om riktigt. Kan dra ett exempel från andra sidan. Min sambo har inga problem med sinnesintryck, ätstörningar eller något annat, han är helt enkelt så in i norden bortskämd att man vill slänga honom i ett ryskt fångläger ett år eller två. När vi träffades blev han störd av att köttfärssåsen serverades i en bytta och spagettin i en annan, den skulle vara blandad direkt, för så gjorde hans mamma. Jag vill ha morötter i köttfärssåsen, det är lätt att peta bort om man nu inte vill ha morötter, men det störde honom något enormt. Att ta hem honom till min familj där min pappa lagar dom mest fantastiska och varierande rätterna är ett kapitel för sig. Inte ens hans egen mammas mat duger om hon gud förbjude skulle vilja pröva något annorlunda eller tillsätta en endaste liten krydda som inte "alltid" funnits i rätten. "Trevliga matstunder" är kort sagt jävligt svåra att åstadkomma tillsammans med denna man. Nu efter fem år börjar han bli lite roligare och det är efter att jag kört "men smaka i alla fall!"-uppfostran på honom till leda. Matstunden är helig för mig och det funkar helt enkelt inte om det ska vara på det viset att man inte kan variera maten det minsta utan en massa gnäll.

    Det finns "att hata viss mat" och att "vara bortskämd" och de är enligt mig två olika saker och de är inte så svårt att utröna vilket det handlar om. Det är alltså det sistnämda jag tycker är trist och bara onödigt. Det är respektlöst mot den stackars sate som står och gör maten.
  • Viktorsmamma
    Viktor­smamma
    #124
    Citera Visa endast Anmäl

    här gav vi burkmat för sonen ratade hemlagat.

    vid 1år gav vi upp med med det!

    vi serverade inte längre burkmat
    han var tvungen att äta de vi åt.

    de tog 2 dar med -5-6tuggor till varje mål sen åt han hela portioner

    nu kan de såklart diffa nån dag men han äter alltid ett fullt lagat mål per dag.

    blodpudding är favoriten + så är de perfekt då vi redan ätit eller ska äta sen MYS middag ensamma!

    man ska INTE dalta då får man bra problem sen, samma sak om man lyfter upp vid varje armsträckning. de gör inte vi han får komma upp om han gör sig illa eller vi ska byta blöja sen nån gång imellanåt såklart men inte varje sekund!!!


    Viktor 26/10-08
  • Lillafrökenfräken
    Lillaf­rökenf­räken
    #125
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag är ett sk bortskämt barn när det gäller mat. När jag blev stor nog att laga mat själv så fick jag fixa min egen mat om inte det som mamma tillagade dög. Ja, oftast köpte jag den egna maten själv också. Fram tills jag var 2.3 år så åt jag allt, sen åt jag inget. När jag var 6 hade pappa gjort pyttipanna och jag ville inte ha, han gav mig ett ultimatum: Äta maten eller inget lärdagsgodis på 6 månader. Trots att jag var en godisgris utan dess like valde jag alternativ 2. Jag har alltid haft konsekvenser av mitt handlande i matfrågan när jag växte upp, kan säga att det inge hjälpt ett dugg. I lågstadiet försökte skolan tvinga mig att äta. Resultatet: Jag avskyr än i denna dag lukten av skolmat (är 33 år) och jag hade 10 minuters lunchrast i lågstadiet (då mattanterna slängde ut mig). EN gång smakade jag på maten, det var ärtsoppa, jag spydde. Från mellanstadiet gick de med på efter kraftiga påtryckningar från mamma att jag skulle slippa äta om jag inte ville utan bara ta mjölk och smörgås.

    Jag HAR ett komplicerat förhållande till mat, jag är medveten om mitt problem och jämpar febrilt med att försöka göra nåt åt det med det är skitsvårt. Det värsta jag vet är "Jamen du måste ju smaka i alla fall", det funkar inte, jag blir helt tvärtom då. Av denna enkla anledning så bjuder jag hellre hem folk än blir bortbjuden. Mina vänner är medvetna om mitt problem och när de ska bjuda på middag kollar de faktiskt med mig först att det är nåt jag äter (ja, jag har väldigt snälla vänner).

    Det jag vill säga är att visst, på många fungerar "ät det som bjuds", jag är tyvärr inte en av dem och har aldrig varit. Jag blir snarare ohungrig och totalt ointresserad av maten i det läget och hungern försvinner som ett brev på posten. Så har det alltid varit.

  • Starkast
    Starka­st
    #126
    Citera Visa endast Anmäl
    ungmamma89 skrev 2009-11-09 07:23:22 följande:
    Jag har alltid levt efter regeln "Ät det som serveras, när det serveras, annars får du vara hungrig". Det är INGET fel i att göra så. Det finns inga barn i sverige som svälter. Att se folk som daltar med sina barn när det gäller mat, det gör mig riktigt illamående faktiskt. "äh, hon/han gillar inte det och det, så jag får skylla mig själv som lagat det... Hon/han kan äta det eller det istället" Vadå istället? Vad är det för stil att lära sitt barn att det är okej att gnälla över mat så att de får något annat istället? Tror ni att skolbespisningspersonalen resonerar likadant sen? Eller planerar du kanske att skicka med barnet egenlagad mat till skolan när det så blir dags? Skärpning, ni lär era barn att fnysa åt mat, att det är okej att gnälla över mat som folk slitit för att laga. Och ni lär era barn att det är okej att vara överkräsna när det gäller mat! Förlåt om ni tar illa upp, men det finns inget värre än att laga mat till barn som anser att ingenting utöver pannkakor är acceptabelt. Seriöst... någon sorts variation får det väl vara?TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-09 07:39Måste tillägga att jag inte pratar om att någon enstaka gång ge vika och kanske ge något annat, utan att jag stör mig på när det ALLTID blir så, att man inte ens säger åt barnet att smaka om det är någon ny maträtt, utan att man hellre gör en macka än att ta en diskussion. Självklart gör man ju undantag om man VET att barnet absolut inte gillar maten.
    Personligen kan jag inte se varför någon ska gå hungrig om det inte behövs?
    Smaken är som baken - olika
  • Auris
    Auris
    #127
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag har tidigare resonerat ungefär som TS men jag har blivit tvungen att tänka om lite.
    Vi har en 6-åring som äter jättedåligt och nu är det fråga om att vi kanske ska på utredning om varför hon inte går upp i vikt. De sista två åren har hon inte ökat alls i vikt och alldeles för lite i längd. Fram tills vi började uppmärksamma att hon inte går upp i vikt alls har principen här hemma varit att det som serveras serveras och sedan utgår vi från att var och en äter om de är hungriga och får i sig det de behöver. Tyvärr verkar inte det stämma på vår äldsta tjej så nu har vi börjat anpassa maten och ibland till och med göra specialmat åt henne. Får hon sådant hon gillar äter hon lite bättre. Om det sedan räcker för att få viktkurvan att vända återstår att se men det känns i vart fall som att det just nu inte är läge att framhärda alltför principfast i "man äter vad som serveras".

  • hallencreutz89
    hallen­creutz­89
    #128
    Citera Visa endast Anmäl

    Var salv krasen som barn sa jag ar helt emot att tvinga barnet att ata nar det ogillar maten, for jag vet att da skapar man bara ett svarare forhallande till mat. Daremot sa tycker jag absolut INTE att man ska laga annan mat for att barnet inte gillar maten. Antingen ater barnet det som serveras, eller sa far barnet ga hungrigt till nasta maltid helt enkelt. Daremot kommer jag nog aldrig kunna tvinga barnet att sitta med maten i timmar tills hon atit upp for jag minns hur jobbigt det var for mig nar ag satt pa dagis med kokta morotter och alla andra at efterratt och gick och lekte, men jag satt kvar anda tills mamma hamtade mig pa kvallen eftersom de sagt att jag inte fick ga ifran bordet forran jag atit upp mina morotter

  • Pysselgalningen
    Pyssel­galnin­gen
    #129
    Citera Visa endast Anmäl
    Lillafrökenfräken skrev 2009-11-09 23:31:18 följande:
    Jag är ett sk bortskämt barn när det gäller mat. När jag blev stor nog att laga mat själv så fick jag fixa min egen mat om inte det som mamma tillagade dög. Ja, oftast köpte jag den egna maten själv också. Fram tills jag var 2.3 år så åt jag allt, sen åt jag inget. När jag var 6 hade pappa gjort pyttipanna och jag ville inte ha, han gav mig ett ultimatum: Äta maten eller inget lärdagsgodis på 6 månader. Trots att jag var en godisgris utan dess like valde jag alternativ 2. Jag har alltid haft konsekvenser av mitt handlande i matfrågan när jag växte upp, kan säga att det inge hjälpt ett dugg. I lågstadiet försökte skolan tvinga mig att äta. Resultatet: Jag avskyr än i denna dag lukten av skolmat (är 33 år) och jag hade 10 minuters lunchrast i lågstadiet (då mattanterna slängde ut mig). EN gång smakade jag på maten, det var ärtsoppa, jag spydde. Från mellanstadiet gick de med på efter kraftiga påtryckningar från mamma att jag skulle slippa äta om jag inte ville utan bara ta mjölk och smörgås. Jag HAR ett komplicerat förhållande till mat, jag är medveten om mitt problem och jämpar febrilt med att försöka göra nåt åt det med det är skitsvårt. Det värsta jag vet är "Jamen du måste ju smaka i alla fall", det funkar inte, jag blir helt tvärtom då. Av denna enkla anledning så bjuder jag hellre hem folk än blir bortbjuden. Mina vänner är medvetna om mitt problem och när de ska bjuda på middag kollar de faktiskt med mig först att det är nåt jag äter (ja, jag har väldigt snälla vänner). Det jag vill säga är att visst, på många fungerar "ät det som bjuds", jag är tyvärr inte en av dem och har aldrig varit. Jag blir snarare ohungrig och totalt ointresserad av maten i det läget och hungern försvinner som ett brev på posten. Så har det alltid varit.
    Här har du en till som funkar likadant!
    Jag blev itvingad fil UTAN sylt (jag kunde äta med massor med sylt = samma sak som yoghurt), vilket resulterade i att jag spydde. Jag klarar idag (27år) inte av filprodukter.

    tyvärr så märker jag att min äldsta dotter följer samma mönster. Visserligen smakar hon många gånger när jag lagar nått annat än halvfabrikat (köttbullar, korv, hamburgare mm) och dom "standardrätter" vi har. Men oftast kommer det med ett bluäääh och går in på rummet igen.
    Det har tyvärr resulterat i att hon blivit smalare och smalare, så numera lagar jag bara mar som hon äter när hon ska vara med och äta och lagar nya maträtter när vi har barnvakt till henne. Jag har helt enkelt fått satt prio 1 på att få i henne mat, sen VAD det är skiter jag ganska stenhårt i.
    Däremot kan hon gärna testa nya saker hon sin mormor, men bara om mina syskon är med så hon ser att dom äter med.
  • Kråkfot
    Kråkfo­t
    #130
    Citera Visa endast Anmäl

    Det första jag tänkte var "eeeh, vadå inga barn svälter sverige"....?
    Jag skulle ju aldrig laga någon mat jag tyckte var äcklig så varför ska jag tvinga någon annan att äta det eller be den personen/barnet ge fan i att äta?

Svara i tråden
Svar på tråden Snälla föräldrar, GE ER!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies