Snälla föräldrar, GE ER!

Mina barn måste smaka. Gillar de inte en grej, får de plocka bort och äta mer av det andra. Vi är 6 personer i vår familj och skulle jag rätta mig efter allas smaker, skulle det inte bli mycket att välja på. Hade en familj på middag för ett tag sedan och stod och gjorde salladen och mamman bad mig att inte ha oliver i för hennes ena barn tycker inte om det... herregud, det är väl bara att plocka bort!

Barnen ska smaka, men gillar de inte maten så behöver de inte äta. Jag vet att lillan inte äter potatismos. Då får hon potatis i stället. Fel? Nej, det tycker inte jag

Tycker att det som slår alla rekord är när föräldrar kräver att just deras barn (på förskolan) skall slippa att smaka på maten och skall få en macka eller dylikt istället. Har träffat på barn vars förälder lyckat tjata sig till att barnet endast skulle få äta efterrätter!!!!!! (Chefen orkade inte med mammans tjat).

Aldrig tvinga någon men däremot få dem att smaka. För något som var äckligt i går kan vara gott idag .

Jag orkar inte ens bry mig om sådana tankar som TS har, och om det gör mig till patetisk eller dålig mamma m.m. bryr jag mig inte om. T.ex. äter inte min son kött, om det inte är falukorv. Han vill helt enkelt inte äta kött. Jag tänker inte sitta och tvinga i honom då. Då får han väl äta makaroner eller potatisen eller stripsen eller vad vi nu äter till. Han äter det han vill äta, så enkelt är det.
Jag vill inte att någon tvingar i mig mat jag inte vill äta. Så länge min son är mätt så..

har inga egna barn än men när jag väl får så ska dom bli uppfostrade med reglen Ät vad som serveras annars blir det inget. man ska våga smaka!

Fast nu måste jag ändå lägga mig i: Vi har en dotter som vägrat äta mat ända sen hon var spädbarn... hon hade kolik och var ggn hon åt fick hon ont i magen. När vi började med puréer åt hon bra tills hon var ca 1 år, sen började hon rata maten. Till slut sa en läkare att "ge henne det hon tycker om och vill ha om det så är samma mat varje dag, då få hon åtminstone mat i sig och så kan ni komplettera med vitaminer i stället, det viktiga är att hon äter, inte VAD hon äter" och sen så fick vi tipset om att duka fint, sitta tillsammans och vänta tills hon var klar och erbjuda efterrätt (glass e.dyl.) när hon ätit osv. för att hon skulle tycka det var ROLIGT att äta. För vet du, TS och andra, det är INTE bara att ställa fram mat på bordet åt alla barn och tro att de lär sig äta till slut. Nu är hon 5 år dottern, och äter minimalt med mat - men hon smakar åtminstone på det mesta (inte allt) och jag/vi tjatar inte på henne om det, för ju mer vi tjatar desto mer låser det sig för henne. Och då äter hon inte alls. Och om det bara hade handlat om att hon gör så nån dag här och där hade jag inte brytt mig, då hade hon fått gå hungrig från bordet, men eftersom det är så här VARJE dag vill jag inte att hon ska gå från bordet hungrig VARJE dag, så är det bara.
Sen ställer jag mig inte och lagar favoriträtten jämt för då tröttnar hon på det till slut också och så äter hon inget igen på 3 veckor.

Jag var själv likadan som barn, och det handlade inte om att jag var otacksam eller bortskämd, det var bara det att mat för mig var ett onödigt ont och en tråkig TJAT-situation istället för en rolig MAT-situation. Har ingen aning om varför jag tyckte det var så fruktansvärt tråkigt att äta, för mamma gjorde och gör jättegod mat. Det var bara så otroligt stressande med allt tjat om att äta. Jag åt så lite att jag blev undernärd och läkarna vart oroliga, men vet ni, jag började äta och smaka ALLT när jag kom in i tonåren och sen har jag älskat att smaka ny mat och nya smaker.

Ok, ett litet långt inlägg i debatten, men jag tycker bara det är så trist att höra att barn SKA smaka/äta och gå hungriga från bordet om de inte äter. Det kan vara ok när det är på en sund nivå, men inte om barnet i fråga ALDRIG äter. DÅ kan jag förstå ditt inlägg, TS.

kan även tillägga: att man ska äta upp det man har tagit upp. Alltså har barnet själv tagit upp det på tallriken ska det ätas. Inte om nån annan har lagt upp det.

Här kör vi efter regeln: Äta gör man för sin egen skull. Vill man inte ha, då behöver man inte äta, men får heller ingenting annat. Vi har inga krav på att man måste smaka, äta upp allting på tallriken eller liknande (däremot får vi ibland påminna treåringen om att inte ösa upp jätteportioner om vi misstänker att han inte kommer att äta så mkt).
Vi ser till att det alltid finns någonting på bordet som sonen vill äta (om det så bara är majs), men det blir inte smörgås eller någon annan mat för att man ratar det som serveras.

Sen ser jag förstås till att inte medvetet servera rätter som sonen inte gillar flera gånger per vecka, utan försöker se till att göra mat som hela familjen uppskattar i mesta möjliga mån. Dock är det få saker som sonen ratar och när det gäller enskilda ingredienser, som lök i sonens fall, får han helt enkelt pilla bort det han inte vill ha.