Snälla föräldrar, GE ER!

Jag tycker det är viktigt att mina barn tycker att mat och måltiderna är något postivt. Jag tvingar dem inte att äta något de inte vill äta, jag nöjer mig med att de smakar. De har båda två haft olika perider under sin uppväxt där de vägrat det ena eller andra. Lilla tjejen gillar inte "kladdig" mat eller när det är ihop blandat, och äter inte sås tex. Tror man gör sina barn en björntjänst genom att tvinga dem att äta något de inte tyker om. Tjatar man så blir effecten bara negativ. Bättre att uppmuntra, och föröka igen en annan gång.

I de flesta skolor så finns det mer än bara en maträtt att äta av. I värsta fall så kan barnet få ta en smörgås.

Det absolut värsta jag vet är föräldrar som tvingar sina barn att äta sånt som de inte tycker om. Mat ska aldrig vara ett tvång och är man så dum att man lagar mat som man vet att barnet inte äter så tycker jag absolut att barnet ska få något annat.

jag skrev lite om ämnet i min blogg, jag kopierar:

_____________________________________________

För ett par år sedan hade jag hållt med. Men efter att ha tänkt till lite så inser jag ju att det vore helt ologiskt att kräva något av mitt barn som jag själv aldrig skulle falla mig in att leva efter.

Jag äter inte mat jag tycker är äcklig. Klarar jag inte av att äta maten på tallriken så gör jag inte det. Och är jag fortfarande hungrig så äter jag ju givetvis nånting annat. Varför ska jag då kräva att ungen går hungrig om maten på tallriken inte duger?

Givetvis ska man lära barn att äta olika sorters mat, att alltid våga smaka men framförallt att känna matglädje, men det sker inte med tvång. Mat ska vara kul, gott, trevligt. Måltiden ska vara gemenskaplig och pedagogisk. Matglädje.

Givetvis skulle jag inte ställa mig och laga en alternativ rätt, men kanske erbjuda nåt annat som är tillgängligt? En smörgås? En banan? Dessutom tror jag starkt på att göra barnen delaktiga i vad som ska serveras. Låt dem ta del av vad som ska handlas, hur det ska tillagas osv.

Det skulle aldrig falla mig in att servera nåt till Oskar som han tycker är apäckligt, och jag frågar ofta honom vad han tycker att vi ska äta. Detsamma borde ju gälla för Ninja. Det jag gör nu är att köra på säkra kort och sedan lägga till en ny eller trist ingrediens. Ungen älskar pasta (ve och fasa) så det serveras med bönor, med broccoli, med linser, med quorn osv. Ibland äter hon allt på tallriken, ibland inget. Ibland bara pastan.

Och ibland kräver hon ketchup. Och då får hon det.

Jag äter inte sånt som jag absolut inte tycker om, varför ska jag tvinga i min dotter något som hon inte gillar?

Man kan lära barn att äta och gilla olika maträtter UTAN tvång... Om jag gör en maträtt som hon verkligen inte vill äta och tycker är äcklig så får hon något annat, jag vill inte att min dotter går hungrig!

Om hon väljer själv att inte äta pga larverier så är det en annan sak, då får hon gå hungrig.. Men jag tvingar henne aldrig och kommer aldrig att göra.. just nu har jag inge problem med detta då våran dotter är ett riktigt matmonster och äter allt förutom saltgurka:P

Men alla uppfostrar sina barn olika=)

Håller med ts. Jag var själv det kinkigaste barn du kan föreställa dig och jag tror att det hade varit bättre att inte erbjuda mig annan man, men mamma vågade väl inte låta bli för jag åt verkligen ingenting! Hela första klass fick jag gå hem på lunchen och äta för läraren var så bekymrad över mitt matintag.
Så har vi inte för avsikt att få det med Siri så hon får äta/smaka på allt.

För det frösta så skulle jag inte äta något som jag inte tycker om. Alltså verkligen inte tycker om.
Men sen så skulle jag inte laga mat som barnet verkligen inte tycker om. Och absolut inte tvinga det att äta. MEN jag skulle inte heller stå och laga allternativa rätter. Och något annat det som serveras blir de tinte heller.
Så är det så att barnet inte vill ha mat som det brukar äta så får det va.
Men ger man barnet varierad kost från början och inte gör någon grej av det så tror jag att de flesta barn äter det mesta också.
Mat är svårt. Vi måste äta men samtidigt så blir det så lätt en grej av måltiderna. Och emd tanke på alla sjuka ideal gällande vikt och annat så är det jätte svårt.
Skulle aldrig få för mig att dömma någon pga hur de gör för det är en svår balansgång och min tös är bara 7 månader så tiden får utvisa hur det blir i slutändan.... Än så länge äter hon det som serveras med olika mycket övertalning...