Snälla föräldrar, GE ER!

Skulle inte falla mig in att tvinga mina barn att äta. För det mesta är jag glad om de överhuvudtaget äter.

Skulle aldrig tvinga barnen att äta, däremot ska dem smaka innan dem säger att något är äckligt. Har man inte smakat så kan man inte veta. Jag lagar inte sånt som barnen verkligen avskyr, men man kan inte äta favoritmaten varje dag. Jag serverar varierad kost och om man inte gillar t ex kycklingen så kan man i alla fall äta grönsakerna och pastan.

Dessutom ser jag till att laga något som jag vet att dem verkligen gillar om jag vet att de inte är överförtjusta i det vi ska ha till middag. Detta så att de ska sammanlagt ätit bra den dagen.

Minns med rysningar från när jag gick i 2a klass. På den skolan la mattanterna upp maten på tallriken och du var tvungen att äta upp. Jag satt alltid kvar längst och mådde så illa. Maten var riktigt dåligt lagad dessutom. Jag var inte knusslig med mat innan jag började på den skolan men blev det efteråt. Vissa saker som jag blev i tvingad där kan jag än idag må illa av att bara känna lukten av. Vi flyttade när jag skulle börja 3an. Vilken lycka! Bättre, godare mat och inget tvång!

Sen är jag övertygad om att all mat smakar bättre om den äts med lust och glädje. Inte mycket som smakar gott under tvång.

Har fortfarande minnen från när jag var liten kopplat till tvångsätning.
Hur jag på dagis sitter med min tallrik när alla andra gått därifrån. Geggig gröt som för längesedan kallnat och är om möjligt ännu äckligare. Jag får inte gå förrän jag ätit klart. Tvingar i mig sked efter sked och tro det eller ej.. men i vuxen ålder gillar jag inte gröt. Matglädje?
Detta uppstod vid 2-3 rätter som jag absolut inte gillade.
Med mina barn uppstår inte detta. Jag respekterar att sonen inte gillar all mat. Ibland chansar jag och lagar någon ny rätt och allt jag kräver är.. smaka! Ta minst 2 skedar och är det helt och hållet kört så får han den dagen ta något annat. Jag lagar ingen ny middag åt honom men har något i reserv.
Många saker har han upptäckt att han gillar, tex att sås kan förgylla en kötträtt och därmed lättare att äta (mindre tort). Men andra saker är fortfarande tvärstopp.

Jag kommer aldrig någonsin tvinga mina barn att äta. Det är ren och skär misshandel. Däremot ställer jag mig inte och lagar dubbla rätter, men om ungarna äter dåligt kan de få frukt eller macka eller välling innan de går och lägger sig. Har de ätit dåligt under en längre period så ser vi till att laga något som de tycker om.

Själv är jag jättekräsen med mat (har inget att göra med mina föräldrar, det är något genetiskt i mig) och den som vågar sig på att påstå att jag ska äta det som serveras kan gott förtjäna att få en spya på sitt golv.

Håller med, dagens ungar är för bortskämda då det gäller mat
det stannar inte vid maten föresten det handlar om allt nästan :(
de kanske fattar då de blir äldre o ser vad saker o ting kostar
skulle aldrig smöra o fjanta mig inför mina barn
;)

Ingen av oss är speciellt kräsna utan tvärtom är maten en stor del av vår familj, vi umgås är sociala och myser och pratar vid matbordet.

Varför tvinga folk att äta det dom inte vill bara för att? Man kan ju ha några alternativ utan att ställa sig och laga 4 olika rätter!

Tvingar ni era barn att gå i oranga kläder om dom verkligen hatar färgen orange?
Tvingar ni dom att ha en grön tapet när dom älskar grått?
Tvingar ni pojkarna att köpa bilar när dom vill ha barbie?
Tvingar ni verkligen era barn att äta broccoli när ni vet att dom älskar morötter till exempel?

Att barnet gnäller om mcdonalds varannan dag och man nekar dom är inte så konstigt men att säga att barnen är bortskämda och kräsna för att dom inte gillar en viss sorts mat är bara elakt!

Usch minns också när jag blev tvångsmatad med torrt äckligt j*vla bröd i skolan...jag äter nästan allt men bröd klarar jag fan inte av! Som att ha en degklump i truten som är omöjlig att svälja!*bläää* Och vi ska inte snacka om havregrynsgröt...det är ju ännu värre...luktar gammalt, ruttet säd!*klöks*

Min lillebror har fått specialbehandling hela livet ang. maten.
Mina föräldrar stekte grillkorv åt han varje gång det inte passade...även när han va 18...rätt skrämmande...

Hemma hos hos var det alltid en väldig fokusering på mat. Mamma frågade varje dag vad vi fick för mat i skolan. Hur trött hon själv var efter jobbet stod hon och lagade mat så vi fick alltid två lagade mål om dagen. Hon sa att det var SÅÅ viktigt med just två lagade mål mat. På jularna var det massor av mat. ALLT hemma gjort. Allt från korv bröd sill you name it. Mamma pratade kostant om hur viktigt det var att äta, äta rätt äta ofta inte äta socker inte äta det , osv. Att det var så fruktansvärt viktigt det med mat!

När jag var 18 fick jag ärstörningar. Har under årens lopp varit både bulimiker och anorektiker. Jag vet att detta är lite off tråden. Vill bara belysa att för mycket prattjat snack inför barnen är inte sunt. Det kan bli en fixering för barnet. Självklart håller jag med TS man kan inte vara barnet tillviljes jämt och fullständigt kapitulera inför deras vilja. Det ät ju faktiskt barnmisshandel att ge mackor och pannkakor varje dag eftersom det leder till diverse mineral och vitamin brister. Men återigen prata inte så mycket om mat runt barn ställ fram maten, ge bara en lite portion tycker dom inte om det så....nja då får dom allt vänta till kvällsmaten serveras. INGEN mat är äcklig om man är ur hungrig. Tro mig jag vet!!!

Den här tråden får mig att tänka på en kommentar jag fick av en liten tjej i förskolan för några år sedan (i begynnelsen av min förskolekarriär): "Fröken, måste jag smaka på ärtorna tjugo gånger för att fatta att jag inte gillar dem?".

Har tänkt mycket på de orden...