Tänker inte kasta mig in i den intressanta detbatten om hälsovinster, kolesterol osv, då jag egentligen är för dåligt insatt.
Men, som sjuksköterska, så kan jag väl säga att man måste vara otroligt källkritisk när man läser forskning kring mat, kost och hälsa. Livsmedels och läkemedelsföretag står ofta bakom stor del av forskningen, och självklart är den bitvis vinklad till deras vinning.
För egen del så är det mycket intressantare att läsa det människor i verkliga livet upplever när dom lägger om sin kost till LCHF.
Jag kan ju bara se till mig själv. Har gått som i en sockerdimma så länge jag kan minnas, känsligt blodsocker och får ofta blodsockerfall så jag blir alldeles skakig, ojämnt humör, problem med pms, IBS osv. Ja listan kan nog göras ganska lång när det gäller fysiska och psykiska problem som dålig kost under många år fört med sig.
Uttrycker mig lite slarvigt nu, men jagvet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jobbar som sagt på psyket. Där kan man ju önska att man fick prata mer om kost, och hur viktig den faktiskt är för den mentala hälsan och vilken förändring det kan göra. Tyvärr ser man allt för ofta patienter som mår dålig, har ångest osv, som tröstäter mat och godis, går upp i vikt, tappar allt mer energi, blir initiativtlösa, sover sämre osv. Självklart kan man inte bota depression med kost, men det skulle nog hjälpa mycket. I många fall känns det som att man bara proppar i patienterna medicin mot alla möjliga åkommor... Dels så får vi ju inte ännu rekomendera LCHF till patienter, och ibland skulle det nog vara lite väl klämmigt och stå och prata med någon som är less på livet om kost. Men i framtiden kanske, och framförallt i förebyggande syfte.
Blev lite "lurvigt" det där, men det var väl mer sett ur perspektivet som vårdpersonal.
Som privatperson är jag helt övertygad om att detta faktiskt funkar...
, är faktiskt rätt häpen över detta och tolkar det helt enkelt som att jag ska låta bli sådana onyttiga saker
