Skulle du samtycka till gynundersökning av läkarstudenter under narkos?

Röstade nej. Skulle aldrig gå med på det under narkos. Däremot skulle det vara ok om jag var vaken.

Skall en elev undersöka mig vill jag vara vaken, tillfrågad på ett korrekt sätt och ha kontrollen att kunna säga ifrån när jag vill.

Inte läst tråden men jag låter bara specialistläkare som jag har förtroende för undersöka och op:a mig (såvida det inte är akut op).

jag har felbehandlats och kränkts flera gånger inom sjukvården och jag har blivit gyn-undersökt i narkos när det inte ens var därför jag sövdes.

har de rätt att göra så?

Också varit med om. Men det hade varit helt ok utan min man där då :P
Jag har accepterat läkarstudenter i de allra flesta fall, kanske något jag skickat ut dem, men jag minsn bara ett fall jag kastat ut någon på riktigt.Nej det är inte självklart att de ska få testa och känna på alla. För vissa är det ok, för andra inte, varför inte hålla sig till de som accepterar det i förhand?
Jag accepterar det inte under nedsövning, men jag hade också försökt se till att ha någon närvarande omjag blev sövd för att jag villv eta vad som sker med mig.
Men under vaket tillstånd godkänner jag det oftast.
Att jag väljer så gör inte att andra måste. Poängen är att det handlar om integritet och att själv få välja.

Fast jag skulle kunna tänka mig att om man som patient fick godkänna i efterhand, efter fullbordat faktum, så skulle nog många säga till ansvarig läkare att det var OK att kandidaten varit med, men när de kom hem och funderade över saken kanske de skulle komma fram till andra slutsatser. Saker som att de känt sig kränkta över att de inte tillfrågats före.

återigen, jag komemr inte ihåg exakt hur studien var upplagd. men det gick troligen en tid innan försökspersonerna svarade på frågan om de hade velat bli förvarnade om studentnärvaro eller inte. Hälften av patienterna blev alltså förvarnade att det skulle finnas en student med, för hälften kom det som en överraskning. Vill du veta exakt kan du säkert få tag på avhandlingen.

Ja det skulle jag utan tvekan.

Jag kan inte låta bli att undra om du inte har missuppfattat situationen. Säger det inte för att reta upp dig förstås och jag vet att du var där, inte jag. Men det händer ju trots allt ibland att man missförstår. Jag har jättesvårt att tro att en student har fått träna ultraljud på ett barn. Det ingår inte i grundutbildningen på något sätt. Däremot kan det har varit en färdig läkare med yrkeserfarenhet som tränar på ett relativt nytt moment. Det här är ju inte saker man lär sig på en kurs och sedan kan utan något som kräver lång och vardaglig träning. Under handledning. Och då brukar man inte "fråga" folk om det är ok eftersom den läkare som är i utbildningsposition och som de blir undersökta av är den de imorgon lika gärna kan träffa på akuten och som själv handlägger livshotande tillstånd på egen hand, fullt kompetent. Däremot tycker jag ju att man kan upplysa om vad som pågår innan så att man blir invigd i hur situationen är.

Som en av de som lever i vården till vardags som yrkesutövare är det ibland lite frustrerande att läsa dessa trådar som är fulla av känslor men där man ser i inlägget att det finns en massa missförstånd angående vad en student gör, hur det går till, kompetensen på inblandade, förväntningar på vården där man inte är införstådd med konsekvenser det skulle medföra om det gick till på det sättet, missförstånd kring varför och hur ingrepp görs och vilka risker som finns respektive inte finns osv.

Självklart kan man inte förvänta sig insikter om det här från människor som inte är utbildade inom området (ofta långa utbildningar och många års yrkeserfarenhet som krävs för det). Men när man nu blandar en låg grad av kunskap med väldigt starka känslor kring det här så kan det ibland te sig absurt eller rent av provocerande ibland för någon som arbetar med detta. Att de starka känslorna finns där är ju på ett sätt självklart eftersom det rör människors kroppar och hälsa men ibland är det verkligen både fascinerande vad människor känner att de kan kräva utan att ha en aning om vad de säger. "Jag ska behandlas av professorn/överläkaren" utan att veta att det var femton år sedan vederbörande ägnade sig åt behandling av det tillståndet och att ST-läkaren är fasen så mycket mer kompetent på just det här. Osv. Även om ett hus inte är jämförbart med en människa så slås jag ibland över hur detaljerat en del människor vill få bestämma hur en utredning/behandling ska gå till utan att eg kunna ett skvatt om det medan de aldrig skulle komma på tanken att säga till elekrtikern precis hur de skulle dra ledningarna och med vilka verktyg.

Fortfarande tycker jag att man ska tillfrågas innan man blir undersökt av studenter (dvs de utan examen).

Klart att det blir mycket känslor. Det blir slitningar mellan individens integritet, den allmänna nyttan och vetenskapen: Inom vården ska man respektera varje patients egenvärde, man behandlar kvinnan för hennes egen skull, men samtidigt behöver vården ständigt förbättras och vetenskapen gå framåt.

Man kan också fundera över vad ett samtycke är värt och om ett godkännande i efterhand räcker för att uppfylla patientens rätt till medbestämmande i vården. Jag anser att ett samtycke i efterhand i praktiken inte är något samtycke alls. Ett samtycke är en uttrycklig viljeyttring där man godtar en behandling. Viljeyttringen gäller något som ska ske, inte något som har skett.

I grundlagen (Regeringsformen 2:6, www.riksdagen.se/templates/R_PageExtended____6074.aspx) står det tack och lov i alla fall att "varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp". Så ingen kan tvinga någon annan att samtycka till en gynundersökning utförd av läkarkandidater för att det ligger i det allmännas intresse.