Skulle du samtycka till gynundersökning av läkarstudenter under narkos?

precis som reglerna säger och som det sker i en överväldigande majoritet av fallen. All is good then.

Problemet är fortfarande att när en majoritet säger nej så minskar man kompetensen hos de framtida läkarna. Tyvärr.

Snälla du... jag arbetar i vården och har gott om äldre släktingar som är svårt sjuka, det är en av anledningarna till att jag valt mitt yrke. Självklart missas en del saker men det kommer det alltid att göra oavsett. Det kommer aldrig finnas en helt perfekt vård. Läkare och sjuksköterskor kan göra misstag även om de jobbat i 30 år. Jag har själv blivit feldiagnosticerad mer än en gång men jag kan själv inse att det är så det är och även om allt kan förbättras så kommer vården aldrig bli helt felfri. Att få det att låta som att det är AT-läkarnas fel att människor dör är bara okunnigt.
Jag beklagar det som hände din svärfar, men i Sverige har vi faktiskt trots allt väldigt bra sjukvård även om det begås misstag ibland. Att jämföra med en bekants mor som dog i sitt hemland av ngt så banalt som trycksår för att sjukvården där inte ens hade kunskap nog att hjälpa henne vända sig. Självklart ska man alltid arbeta för att förbättra men man får ju ändå ha lite perspektiv! Att säga att vi har ett system som dödar folk är bara dramatiskt och grundlöst.

OT-varning

Jag kan inte se hur du praktiskt menar att den typen av medgivande ska gå till eller vilka patienter du ser framför dig. Det innebär en kontrollförlust att vara så sjuk att man behöver sjukhusvård. Det går inte att komma ifrån. Att föra skendiskussioner om olika mediciner med människor som inte är tillräckligt kunniga för att göra ett kvalificerat upplyst val är att slösa tid och resurser på fel saker. Och både tid och resureser är knappa. Den mindre grupp patienter som är förmögna att ta ställning och där det finns en verklig möjlighet att välja behandling för man förstås diskussioner med. Annars handlar det mycket om att försöka uttolka och förvalta människors intressen i ett skede där de inte kan ge uttryck för vad och hur de vill. Självklart är det så att de människor som är förmögna att sätta sig in i sin behandling får en chans att välja om de vill ha långtidsbehandling med läkemedel eller ej när de skrivs ut eller när de blir insatta på medicin via mottagningen. Men utgå inte på något sätt från att majoriteten vill diskutera terapival. De vill ha sitt problem löst.

Det skulle vara intressant att se hur många fler som dör där AT-läkare går jour ensamma än där de inte gör det - om det nu finns några sådana siffror. Jag gjorde AT på ett litet landsortssjukshus där jag var ensam nattetid på kirurgakuten efter 2 veckor, hade bakjourer som välkomnade störning när som helst och som kom in 3 på morgonen (med en inställelsetid på 10-20 minuter) för att känna på en mysko buk, fritt fram för AT att lägga in för buk-obs och hjärt-obs och sjuk-i-största-allmänhet-obs. Kändes bra.

Och visst är man boksmart som student och AT. Det är då de praktiska momenten under handledning blir så viktiga, för när man väl jobbat några år så förväntas man klara sig utan den där handgreppshandledningen, det finns det inte riktigt resurser till utan det ska man ha klarat av som student och AT. Det suckas rätt tungt från de äldre kollegorna om att de yngre behöver praktisk handledning relativt sent i yrket numera - och det hänger väl i hop med att tillfällena att öva in undersökningar så att de blir rutin blir glesare. En av mina nu pensionerade kollegor fick lära sig att man ska alltid känna på en mans prostata och en kvinnas bröst, oavsett vad de sökte för, och det gjorde hon och blev en jävel på palpation och hittade ett par tidiga både prostata- och bröstcancar på sin lilla distrikstläkarstation. Det hade ju uppenbarligen inte accepterats nu. Bättre eller sämre?

De flesta säger ja till kandidater om det gäller undersökningar utan narkos, de flesta skulle säkerligen säga ja till att undersökas/behandlas även under narkos om de bara fick möjligheten.

Man kan inte lägga mer vikt på framtida kompetens än man gör angående människors integritet och rätt till självbestämmande.

Men det är ju ingen som argumentetar för att låta bli att fråga patienterna varför drar du upp det hela tiden?

Om sjukvården hade ansett att at-läkare var redo för att arbeta helt på egen hand så hade de inte behövt handledning, när de då trots allt arbetar på egen hand är det inte långsökt att dra slutsatsen att människor skadas och far illa på ett sätt som inte borde ske och som förmodligen inte hade skett om handledningen verkligen existerat.

----

Att utgå från att de flesta inte vill diskutera medicin och behandling och därmed behandla alla utifrån det är inte heller rätt. Är det så svårt att prata med patienterna? Är det så svårt att fråga?

Ja många vill bara bli hjälpa men när man som jag varit sjuk i snart 25år så vet jag mycket mer än många ssk och läkare när det kommer till min sjukdom. Jag vet inte hur många gånger jag fått förklara, visa och lära ut när jag hamnar på andra avdelningar än den som brukar ta hand om min sjukdom.

Det är likdant för min man och för många långtidssjuka.
------

Jag upplever att den attityd jag så ofta möts av i vården kommer fram även här och det är beklagligt att patienter inte behandlas som kompetenta människor som är fullständigt kapabla att själva välja hur de vill ha det.
-------------

När jag pratar om tvångsmedicinering utan att patienten är inlagd med stöd av lagen så menar jag de gånger då man tex ger patienter lugnande för att kunna göra en eller annan sak utan att patienten är med på att få det lugnande medlet eller göra den där ena eller andra saken. (för att bara nämna _ett_ exempel)

Därför att det känns som att svaret på frågan måste bli ja. Att man är självisk om man säger nej.

Dvs att rättigheterna ska vara där men ingen ska nyttja dem

Okej då känns det i så fall fel. Jag anser att alla ska ha rätt till beslut om vad som sker med ens kropp (till en viss gräns). Jag tycker däremot att det är väldigt oroande och problematiskt att så många väljer att utnyttja rätten att säga nej utan att tänka på konsekvenserna. Framförallt när det INTE är av djupare orsaker än "jag har ingen lust att ställa upp det får någon annan göra"

Det kan jag hålla med om. Även om jag tror benhårt på rätten att alltid själv få bestämma över sin egen kropp så kan även jag tycka att de som bara inte vill utan nån särskild anledning kanske borde tänka om