Sahlgrenska - Del 13

Rimfrost: Jättesvårt detta med adoption och hur man ska ställa sig till det. Jag tror många män har den inställningen att en sak i taget medan många tjejer inkl mig själv vill ha koll på allt på en o samma gång för man vet att allt tar såååån tid.

Men fortsätt att prata om det, förklara hur du känner. Be honom berätta hur han känner osv...

Träffade en tjej för några veckor sedan som adopterat en liten kille. Och enligt henne så skulle man ha medgivandet innan den äldste i förhållandet fyllde 42? Jag har jättedåligt koll på det o det kanske är olika i olika kommuner, för olika adoptionsländer osv osv... Men om vi inte lyckats till hösten ska jag ta reda på lite mer iaf...

Själv är jag jättekluven till adoption. Absolut hade jag kännt den störtsta kärleken till ett adopterat som ett biologiskt barn för det är MITT barn! Men det jag kan känna är att mitt första IVF har tagit ca 1 år, innan dess utredning o allt som har tagit tid. Innan jag är färdig med IVF så tar det ju tid (om vi inte lyckas då). O orkar jag då hålla på i ett X antal år till. Jag vill ju ha barn till 1000% men samtidigt kanske jag/vi väljer att fokusera på oss o på annat i livet om vi inte lyckas. Men att ta det steget ifall vi hamnar där kommer vara fruktansvärt... Ett steg i taget så får vi se...

Adoption: Är positiva till det båda två, men har några skulder som inte har försvunnit ur registret ännu, men som är betalda.. så får vänta ett tag.. Var för snäll mot mit ex helt enkelt.. Men, men.. ja sen min sjukdomshistoria lär inte göra så att jag får adoptera ändå...

Jobbigt med kräksjukan juh..

Jag är iaf på spraydag 6... läser men kommenterar inte så möe, som ni säkert märkt

Hej på er. Jag har ju varit borta ett tag (sol och värme finns på andra sidan jorden!!) men nu är jag tillbaka och inväntar spraystart- igår, idag eller imorgon, typ. Intressant att det i många par är tjejen som är mer positivt inställd till adoption. Så är det här med. Ivf tar ju tid, ca ett år för försök ett för oss med och ska man vänta fem år på adoption så känns det som läge att ställa sig i kö så snart som möjligt.
Jag har tänkt mig de tre försök som man får och sedan adoption men det kan ju hända att man känner annorlunda framöver.

Mm, det tar ju onekligen rätt lång tid. Vi ställde oss i kö i april förra året (höll på att skriva i år innan jag insåg att det faktiskt är 2010 nu...) och blev lite nedslagna när vi insåg hur få länder som skulle godkänna oss. Naiv som jag är trodde jag liksom att vi var "idealparet" för adoption - friska, unga, fasta jobb med ok inkomst, bra familjeförhållanden etc, men tji fick jag. En hel del länder gick bort för att vi inte är gifta än (eftersom de kräver att man ska ha varit gift i minst fem år vid tidpunkten för adoptionen), en del för att både jag och han har varit sambo tidigare, ytterligare en del för att vi inte är aktiva i ett kristet samfund och nåt land för att vi inte har en nettoförmögenhet om 80 000 USD efter avdragna skulder (!) etc. Till slut återstod i princip bara två länder - Etiopien och Colombia. Men, men... vi får se om vi hamnar där. Känner verkligen för er som har ännu mer som kan ställa till det- vet att många länder är väldigt kräsna med sjukdomar.

Jag har inte något större hopp om att ivf ska fungera, även om jag inser att det nog är en försvarsmekanism. Det är därför jag är så väldigt rädd för att han ska komma fram till att han nog ändå inte vill adoptera. Jag vill verkligen, verkligen inte behöva ställas inför att tvingas välja mellan honom och barn. Känns som att jag skulle bli bitter oavsett vad jag skulle välja. Ryser vid bara tanken. 

Undra förresten om det brukar vara så- att kvinnor vill tänka några steg i förväg medan män generellt vill ta det steg för steg?

Boo: Utgångspunkten i svensk lagstiftning är förresten att man inte ska vara äldre än 42 år, men det går att göra undantag i viss utsträckning. Sen tillkommer även ländernas krav, men de flesta länder verkar iaf ha rimliga ålderskrav.

Ellia: Åh, jag vill också åka till värmen!!! Var har du varit?

Rimfrost- Shit, vilka krav! Vi stöper på det kristna samfundet och att delar av nettoförmögenheten rök på senaste resan ( ) Men, vem kollar upp om man varit sambo innan?
För vår del är det i alla fall som du tänker med planerande, jag är lååångt fram och känner mig också mycket tveksam till om ivf ska ge resultat (det känns ju lite osannolikt efter så många försök på egen hand). Men, men, nu har jag fått akupunktur och ska börja på en softare yoga (kundalini) och vara EXTREMT j-la avslappnad och tänker inte låta några negativa tankar sabba mina chanser (as if.. )
Har varit i Asien (jag hade tillräckligt med vaccinationer sedan innan som tur var) så underbart med värme, djur o natur!

Hej, det är första gången jag skriver här. Har inte varit med i något sådant här forum förut och har heller inte pratat med någon som är i samma situation som oss. Känner att det kan vara skönt att kunna ventilera lite med andra.

Dolus: Välkommen till oss. O stort lycka till!

Dolus: Välkommen hit! Vet att ingen egentligen vill hamna i den här tråden, men jag tror att de flesta här verkligen har uppskattat stödet och möjligheten att ventilera. Jag har tyvärr inte testat vare sig zonterapi eller akupunktur, men vet att några andra här i tråden iaf har testat akupunktur.

Boo 76, Rimfrost: Tack skall ni ha  

Hej Dolus Välkommen! Säger som jag brukar: Hoppas du inte blir långvarig här.

Jag har testat zonterapi och upplevde att det hjälpte mot en hel del, dock inte vår barnlöshet... Men för det allmänna välbefinnandet och avslappningen var det positivt.