Sahlgrenska - Del 13

Melou: Åh, vad typiskt. När man vill ha mens får man den givetvis inte och när den gärna kan få hålla sig borta ett tag kommer den som ett brev på posten. Håller tummarna för att den håller sig borta ett tag till så att du kan tajma in SUs lediga tider.

Grådis: Usch, som om det inte är tillräckligt jobbigt med ivf ändå. Jag hoppas att ni kommer fram till ett bra beslut (och såklart att det vänder helt för er). Kram 

Själv funderar jag och sambon just nu över ironin i att vi inte kan ha sex på ett tag pga att vi försöker få barn (biverkningarna av medicinerna gör helt enkelt att det är uteslutet ett tag framöver). Det var inte direkt så min sexualkunskapslärare sa att det gick till att göra barn ; )  

Suck, suck, suck....

Det verkar som om den här gången har allting bestämt sig att gå fel för oss. Vi var och hämtade ut medicinerna igår och samtidigt köpte jag ett grav-test, vilket jag alltid börjar alla försök med, och när jag testade nu i morse så var det ett plus.
Inga gratulationer tack, för detta är inget bra i min värld. Vi sa just jag och mannen att det är ju typiskt att man blir så "neeeej" när man får ett positivt gravtest när man försöker bli gravid.... :(
Situationen är som så här; jag brukar ha väldigt riklig mens emellanåt och vi har varit säkra på att det är tidiga missfall; jag har tyvärr ägg med väldigt hårda äggväggar så spermierna skadas när de försöker ta sig igenom. Så chansen att detta lilla embryo skulle hänga kvar och bli ett normalt friskt barn är så liten att det nog är större "risk" att vinna på Lotto.

Så nu är det bara att vänta in ett missfall innan vi kan börja om igen.

Rimfrost och Melou: Man skulle kunna kalla det ödets ironi...Melou, jag förstår att ni har svårt att hoppas, men jag har nog svårt att låta bli.

Aurora: XYY och XXY syndromen bildas på samma vis, men när en extra kvinnlig könskromosom (X) finns i cellerna, som i XXY, så kan mannen få symtom som bröst, kvinnlig könsbehåring och mindre kroppsbehåring och skäggväxt. Precis som XYY, så blir mannen oftast lång och har långa armar (tydligen sitter tillväxtgener på könskromosomerna, intressant tycker en nörd som jag...). En hel del psykiska syntom kan finnas hos XXY män, som svårt att uttrycka sig, dålig självkänsla och känsla av utanförskap m.m. Såklart beöver inte allt visa sig hos alla män med syndromet. Jag kan säga att en del saker hos min sambo fick sina förklaringar när vi fick reda på hans kromosomfel. På ett sätt är det ganska skönt, för nu är det bara att acceptera vissa sidor hos honom.

Vi har också haft några olika läkare, men sedan vi hamnade på andrologen har vi haft samma och han sa att det är han som har huvudansvaeret för vårt fall.

Det där med att känna att man har fler frågor än svar efter att man kommit från SU känner jag igen  Jag har ialla fall bestämt mig för att ringa BM på måndag och försöka få några svar på mina frågor.

SmillaK: Jag håller med om att vissa sidor hos min man har fått sin förklaring... fast jag kan verkligen inte se att han skulle vara extra manlig... Han ser ju ut som vilken karl som helst på alla sätt och vis. Inte extra lång eller extra långa armar eller något sådant. Sen läste jag att XYY skulle vara mer agressiva och vara överrepresenterade i svenska fängelser?!? Öh gäller definitivt INTE min gubbstrutt haha... någon mer konflikträdd människa har jag aldrig träffat. Han höjer aldrig någonsin rösten och har aldrig varit i slagsmål. Det som däremot stämmer in är det där med inlärningssvårigheter och motoriken i kroppen. Han har haft det tufft i skolan och har nog en släng av dyslexi och så är han lite halvklumpig. ;) Sen har han oxå  lite tendenser till sociala svårigheter med ångest o så.

Jag har som sagt inte en blekaste om vem som är vår ansvarige läkare på Sahlgrenska än... det lär ju visa sig.

Kommer inte ihåg nu men skulle ni också träffa någon "genetiker" innan man kan gå vidare på ett ev IVF/ICSI försök?

Melou: Usch, vad jobbigt att inte ens kunna få vara glad när man har fått ett plus.  Håller tummarna för att spermien trots allt lyckades ta sig in utan att bli skadad och att det resulterar i en helt vanlig, lyckad graviditet.

Nä min sambo är inte heller lång, han har två bröder och båda är längre än han, så det visar ju att inte allt stämmer in, felet verkar ge ganska så olika uttryck. Innan så skämtade både han och jag om att han var kvinnan och jag mannen i förhållandet, det stämde ju lite bättre än vad vi trodde. Som tur är har han i alla fall inte några bröst  .

När min sambo fick telefonsamtalet med resultatet på kromosomprovet så sa de att vi skulle få en tid för biopsi och senare genomgå "genkonsultation". Det är en av de saker vi har gått och funderat på vad det innebär och som jag ska fråga om på måndag. Det är inte omöjligt att det är samma sak som att träffa en genetiker. Jag antar att de väntar med det tills bipsin är gjord, om de inte hittar någrå småttingar där inne är det ju ingen idé.

Hur känns det idag, har ni börjat smälta alla bra och dåliga nyheter, eller går tankarna runt som virrvarr?

Aurora79: Jobbigt att inte veta vad det innnebär, kunde de inte ge mer information?
Positivt att de hittade simmare iaf o jag håller tummarna för ett bra resultat i slutändan. Kram

SmillaK: Lycka till o hoppas det löser sig till det bästa. Kram

Rimfrost: Snart dags Ruva & :a

Jobbigt med din vän. Självklart är hennes liv upptaget med graviditeten och allt vad det innebär o klart man vill prata om det. Samtidigt så kanske hon faktiskt måste förstå att det är extremt jobbigt för dem som kämpat/kämpar på att höra om detta HELA tiden. Det handlar ju inte om att man missunnar henne sin lycka men orkar inte bli påmind om allt som en annan kämpar för mer än vad som behövs. Man tänker ju på det mycket som det är. Förhoppningsvis kan er gravida vän förstå hur ni menar/känner med lite distans till det?!?

Haha... ja detta göra-barn-sättet är helt nytt... Skumt

Melou: Ledsen att höra att inte kunna njuta av plusset pga tidigare erfarenheter. Jag håller iaf tummarna för att det ska gå väl för er. Kramis

Grådis: Usch, vilken jobbig situation. Jag hoppas det löser sig för er. Ta hand om er! Kram

Ego: Snart dags för blodprov för mig för att se om jag kan börja med progynon - blodprov tisdag! Jag har ju mått ganska bra under behandlingne nu vilket är väldigt skönt... Men istället har jag ischias/ryggsmärta & fått min makes ulta-förkylning. Suck...

Fråga: Jag jobbar ju inom vården... o vinterkräksjukan börjar ju härja nu... Den kan man ju få var som helst men risken är ju lite högre om man tar hand om paitenter med kaskadkräkningar o andra läskiga saker... Jag tänker att vad gör man om man får ett utbrott på min avdelning typ innan man ska ner o göra VUL/FET... Det är ju mardrömmen att ha gått igenom typ 5 veckors behandling o behöva avbryta pga kräksjukan...
Hur hade ni gjort? Sjukskrivning i förebyggande syfte (ifall min avd får det)??? Jättesvårt, jag vill ju inte vara hemma o förlora pengar i onödan o så men man blir ju orolig om man skulle hamna i den sitsen...

Boo: Jo, jag hoppas ju att hon kan komma dit att hon hittar en balans i hur mycket hon pratar om det. Men,men... det är svårt att se henne vara ledsen även om jag vet att det var ohållbart för min andra vän att hålla tyst om hur dåligt allt gravidsnack fick henne att må. Just nu hoppas jag bara på att det ska få sjunka in och att det blir någon slags vettig lösning i längden.

Jobbigt med ischias och förkylning :( Har tyvärr inte något bra tips om hur du ska hantera risken för vinterkräksjukan, den kan ju härja ett tag så det är kanske svårt att ta ut semester. Vet dina kollegor om att du håller på med ivf? Isf kanske du kan be dem hjälpa dig att i möjligaste mån undvika att komma i kontakt med personer som har vinterkräksjukan. Annars återstår väl tyvärr mest att använda handsprit in absurdum. Vet inte om det är möjligt med sjukskrivning i förebyggande syfte, men någon annan kanske har bättre koll.