Reflux i urinvägar, njurproblem osv........

PS förstår att ovissheten är grymt jobbig, det tyckte jag också. Tipset är att läsa på så mycket som möjligt. Be också att få alla journaler, alla besök, alla prov och odlingar, alla undersökningar... läs på och läs på, fråga alla du känner som är läkare... fråga oss i tråden :) Till slut så blir man rätt bra på att tolka informationen, eller iaf mycket bättre än i början. Jag tyckte att det kändes bra att ha lite koll själv, och jag har haft nytta av det flera gånger när vi har råkat på okunniga läkare som som tex inte vetat om att man måste kolla på resistensbestämningen för att se om vi ska byta AB-profylax, eller tex om det är sjukhus som inte "pratar" med varandra så har jag haft stor nytta av att jag själv haft koll och att jag har haft med alla journaler så att det nya sjukhuset kan ta del av det nån annan gjort.

Jag har träffat på läkare som tycker att det är jättebra att jag har koll, och jag har träffat på läkare som tycker att det är jättedåligt. Måste säga att yngre läkare oavsett kön har varit mer positiva till att jag är insatt, medan äldre läkare av manligt kön har verkat tycka att det är jobbigt... vet inte om de blir stötta och känner sig ifrågasatta i sitt kunnande? Isf för att känna sig utmanade på ett positivt sätt? De som blir stötta har tom sagt att om jag själv är insatt så tar jag över ansvaret från vårdapparaten, vilket de tyckte var farligt.... HMMMM ursäkta?!?!? Men om mitt agerande kring detta påverkar hur de tar ansvar... ojojoj, det är ju riktigt dåligt isf!

Kan ju för övrigt säga att om inte jag hade tagit ansvar så hade ingen märkt att vi inte gjort de undersökningar vi skulle göra, eftersom sjukhusen inte ens kan kommunicera mellan varandra, och inte kan läsa varandras remisser och resultat!

Jag gick över två veckor och blev då igångsatt (här i länet får man inte gå över mer, för då är det igångsättning på direkten). Men naturen kanske ville det av det skäl som du skriver?

Nej, det var nog så läk. menade att resultatet är mer en ögonblicksbild och att det krävs större ändring än från 48 till 43 för att det ska räknas som en förändring.

Hoppas vi får göra kissobservation med elektroder i blöjan som jag läst om. Då lyser det i en lampa när de kissat. När Hilding var pyttefjuttig fick vi göra en kissobservation med blöjor som fick en blå rand fram när de kissat. Var 5:e minut i 4 timmar fick vi ta av byxorna och kolla blöjan. Det var bland det segaste jag varit med om. Vi fick inte gå för långt bort heller,  eftersom man ska göra ultraljud direkt efter kissningen så vi fick hålla oss i ett halvtrist väntrum på barnmedicin.

Ovanstående får mej ju att låta som Sveriges slappaste mamma, men det var verkligen urtrist samtidigt som jag blev jättetrött av att vara så på alerten under så "lång" tid. (Det var när Hilding var liten så jag kanske kan skylla på amningshjärna)       

Förresten tycker jag att Hilding "krystar" väldigt när han ska kissa. Jag märkte det väldigt tydligt imorse, t.ex. Han låg på mej och stånkade och pustade och jag hörde att han kissade (han kissar så mycket så det skvalar), men jag var säker på att han bajsade också eftersom han pressade så. När jag kollade blöjan så fanns där bara kiss.

Sist vi var på akuten märkte jag samma sak, han fick jobba länge innan kisset kom ut. Kissesköterskan (uroterapeuten, alltså ;)) förklarade det med att nog hade en liten förhudsinflammation och att stånkeriet berodde på att det gjorde ont, men jag såg inga som helst tecken på att där skulle finnas en inflammation.

Har  ni andra några erfarenheter av stånkerier vid kissning?

Jag vet ju att Hilding tömmer blåsan dåligt, kan det vara därför han pressar? Hans läkare nämde ju faktiskt RIK:ning sist vi var där.     

I Värmland blir man igångsatt på dag 21, dessförinnan ska det gå naturens egen väg :S

Visst är det intressant att man har olika riktlinjer i olika delar av Sverige? 

Oj, nej, det tycker jag inte att du låter som! Jag tycker det låter rätt så jobbigt... Förstår att det var jobbigt!Nej, har inte noterat nån stånkning... hoppas att det löser sig och att ni slipper RIK. Det verkar ju rätt jbbigt det med...Ja, otroligt faktiskt :) Här säger de ju att det är en säkerhetsrisk att låta det gå så långt... men jag har förstått att det är så på många håll. Jag hade nog inte velat gå så långt över! Vad var BF? Vi hade 2 juli.

Måste bara säga TACK!! för att ni orkar svara och berätta så mycket som jag (i min enfald) trodde att man ska bli informerad om på sjukhusen när man har sjuka barn.
Har tillsammans med sambon nu sammanställt ett antal frågor som vi ska ställa till läkaren, kommer ringa och boka en tid med honom så han kan berätta i lugn och ro och är förberedd.
För det enda jag bett om av läkarna är att dom är ärliga och berättar allt, men efter att ha fått svar från er så ger dom en ändå inte all information.
Men även detta ska vi kunna reda ut. Vi har haft otur innan och fått tvinga dom att berätta och titta på Ebba. Känns bara fel att man måste jaga vården så att man får svar och hjälp även om det är semestertider.
Efter vissa händelser så får en specifik läkare inte göra UL på Ebbas njurar... Står som OBS i hennes jurnal...

Det är så lite så... när vi började hänga här fanns det andra som svarade, till slut blev vi sluga och kan dela med oss av kunskapen. Plus att vi har ju levt med det här ett tag, du kommer också att lära dig!

Sen måste jag säga att jag tror att läkarna inte kan säga allt på en gång, de vet kanske inte själva innan vissa undersökningar har gjorts, eller innan viss tid har gått förbi och man ser hur hon reagerar... och jag tror inte heller att man som förälder kan ta till sig allt från början... det är mycket att ta in, och det är så svårt att greppa allt. Jag tror att ju mer tiden går desto mer lär man sig. Och då är det också lättare att lära sig mer för man har lättare att förstå...

Lycka till :)

Jag hade bf 26 juni och han föddes 13 juli. En kompis till mej gick över 25 dagar med sitt första barn! Det är en rätt nära vän, så det är inget hitte-på. 25 dagar är nästan en hel månad...  När han kom ut var han låååång, smal och röd, han såg ut som en dansk pölse (han är jättesöt nu :)) Jag vet inte varför hon inte blev igångsatt på dag 21, men jag antar att de tyckte han hade det bra därinne. Med sin 2:a gick hon över 18 dagar och med trean 12.

Problemet var i början att vi fick helt olika besked från läkarna som hade sett samma UL-bilder. Och så pågick det tills vi krävde att ha EN läkare som vi kunde ställa våra frågor till. Men innan vi hade vår "återträff" med honom så fick hon UVI och nu bara väntar vi utan besked på hur länge vi ska vänta till nästa undersökning.
En annan sak med mig själv är att jag kan inte ta "dubbla budskap", för att kunna hantera en situation så måste jag få veta allt från början men då vi fått olika svar på hur allvarligt det är (allt från helt ofarligt till väldigt allvarligt) gör att jag inte alls vet hur jag ska hantera det. Ren fakta är det bästa och det har jag redan bett om en gång, men sen förstår jag också att vissa saker måste mogna och väntas på, men då vill jag hellre veta vad det värsta som kan hända är så man är förberedd, då kan det ju liksom bara bli bättre.