isabellabergström skrev 2012-05-13 19:03:21 följande:
Hej alla, nu är det 6 månader sedan mitt x, och jag längtar så fruktansvärt mycket... Men jag har inte vågat börja försöka. Jag är så rädd att det ska gå åt skogen, all glädje och längtan dränks i känslan av att det ska gå åt pepparn igen. Jag är så jäkla rädd att jag inte ska fixa det, att om det händer igen så tar det knäcken på mig. Det är så jobbigt, och så påfrestande för min man kan jag tänka mig. Hur har ni hanterat oron?
Jag kunde nog aldrig hantera oron. Jag var jätte nervös varje månad och fast mensen kom tog jag gravtest för att utesluta. Men med tiden lugnade jag mig och människorna i den här underbara tråden stöttade mig bra. Här vågade jag skriva sånt som jag inte vågade säga till någon. Längtan efter ett syskon blev större än rädslan. Men när jag fick mitt pluss blev jag glad. Sen hamnade jag tillbaka på ruta ett. Fick ångest och grät och var rädd att allt skulle vara fel igen. Efter flera ul så kunde jag slappna av. Idag njuter jag mer och mer . Lycka till med allt.
