hej hej, tror jag var med i denna tråd 2012, när jag fick mitt utomkveds i januari 2012, kroppen stötte ut det själv så jag fick behålla den felande äggledaren utan någon som helst åtgärd av den sen. I april 2012 blev jag gravid och fick en son januari 2013. Nu är det tankar på syskon igen, och vi har försökt ännu en gång att bli gravida. Vi prickade in ÄL som jag tror var på min vänstra äggstock precis som när vi blev gravida med sonen, men ja man kan ju inte garantera att det är vänstra äggledaren som tagit hand om ägget. Nu är det 2 dagar till BIM och jag har haft ljusrosa flytningar sen igår, vilket gör mig orolig. När jag blev gravid på rätt ställe blödde jag inte alls, när jag blev gravid med mitt utomkveds började jag blöda ungf när mensen var beräknad och ja blödde till slutet av mars, i ca 3 månader.... Så jag är så sjukt rädd nu, att det blir repris av det som hände 2012 igen. Känner efter alla symptom, och panikar över att inte testen visar något, då det var exakt samma med utomkveds, då visade inte stickorna först en vecka efter att jag blött. Hur ska man kunna tänka på annat och slappna av och låta dagarna gå när man inte vet vad som händer i kroppen. Jag brukar aldrig ha blodiga blödningar innan mens, utan kommer den så kommer den direkt rikligt med rött blod. Finns det något man kan göra så här tidigt? Kan man kontakta mödravården och be om att få hjälp att börja kolla upp en? För sist var det ju akuten jag fick åka in och ut på hundra gånger, eftersom det va dom som upptäckte det och ville att jag skulle återkomma på kontroller varannan dag för att övervaka hcg sänkningen då kroppen skötte utstöttningen själv. Ibland undrar jag om det var bra att det löste sig självt, för nu nojjar man och oroar sig varje gång efter det, eftersom det kan ske igen..
