Dysmelister 4

idag var Mats och EMil nere i malmö och de tog av bandaget och han har nu fått ett mindre samt en stödskena(mjuk) som han ska ha på i sex veckor för att det inte ska växa snett. Det såg bra ut sa läkaren så det känns skönt.

Men han ska använda handen så lite som möjligt när han leker,,,, mindre lätt...

Vad skönt för Emil att ha fått ett mindre bandage! Hoppas han har haft en bra födelsedag!!!

Det känns som att jag övergivit tråden och er, men det händer liksom inget dysmelirelaterat här. Nästa läkarbesök är ljusår bort, och ingen kommenterar eller tycker något om Daniels hand. (Fast egentligen är det väl bara bra, det!).

Har Emil stränga regler vad gäller handen nu, vad han får göra och inte göra och så? Eller är det bara vid lek som han ska ta det försiktigt? Eller bara och bara... leker gör de ju hela sin vakna tid! Sex veckor är dessutom jättelång tid! (Jag tyckte det var jättejobbigt efter Daniels operation, först att hålla honom helt still i tre dagar tror jag, han fick ju inte använda varken hand eller fötter, och sen skulle han sova med handen högt jag vet inte hur länge... omständigt, jobbigt, och en liten grabb på 19 månader som inte förstog vad det var fråga om undrade förstås om hans föräldrar blivit galna...).

Här är vi inne på sommardag nr 2. Jag hade t.o.m. luftkonditioneringen på idag här hemma, man ser inte så mycket av solen men det har varit hett och kvavt. Igår kväll var vi en sväng till Playa Blanca (turistort som ligger en halvtimmes bilväg bort) och det kändes som att vara på utlandssemester!

Augustiblomman och ni andra, tycker ni att det måste vara dysmelirelaterat för att få "lov" att skriva? Det tycker inte jag, utan det är bara skönt att lära känna andra som har någon form av koppling till dysmeli. Vet ni att vi snart har hållt på i ett år? Tycker jag är fantastiskt kul!

Här har vi första riktiga vårdagen. Åtta plus och lite sol. Mycket snö har smält bort sista veckan och det är så otroligt skönt!
Nu ska vi åka till badhuset. Alltid lika intressant att se hur många som stirrar på Cassandra... Men vi måste ju härda henne, vilket egentligen inte behövs för hon är så omåttligt stolt över sitt lillefinger. Ibland retar hon Jennifer som inget har. Goa ungar!

Jag tycker också det är underbart att lära känna er alla och tycker som jelena att det inte behöver vara dysmelirelaterat.

Läkaren sa att Emil skulle ta det försiktigt med handen, speciellt med lek.. Men det är inte lätt.... På natten sätter vi på ett extra band eller vad jag ska kalla det på pek och ringfingret för att det ska växa rätt. Vi får väl se hur det blir. MEn ser bra ut än så länge. Imorgon ska vi ta av bandaget och lufta det ett tag. SEr inte så kul ut med alla stygn, men behöver vädras och tvättas av.

Härliga, härliga Cassandra!!

Olivia fick en allvarig blick i går vid middagen. - Var är min protes? Micke och jag tittade på varandra och upptäckte att hon inte hade den på sig. - Ja, jag tror den ligger i hallen för du hade den när vi kom hem från dagis" sa Micke. - Bra! var Olivias kommentar och fortsatte att äta. Tycker det är härligt att hon börjar sakna sin protes, dock inte för att hon känner behov av den men hon vill ha koll på var den är.

Oj, augustiblomman har sommar och här har vi vinter... Köpte skidor åt lilleman igår som han genast ville pröva. Det gick helt bra att skida med bara en stav, men nog blir det att försöka med protesen nångång här också, för nog skulle ju balansen vara bättre om han hade två stavar. 

Fniss! Än en gång kom jag på hur tokigt det blir att skriva på "finlandssvenska" här, för jag hade skrivit att han bara hade en stake... Här kallas skidstavar oftast för stakar. Lite lika med ordet paja. Här betyder det att man klappar ett djur om man pajar, inte söndrar som i Sverige. Kul med språk!

Lilla My - hade du skrivit att han bara hade en stake så hade jag brutit ihop!

Träffade en norrman för hundra år sedan som påstod sig heta Ole Stake och han fattade inte alls vad som var så roligt... Gud, vad jag garvade!!!

jelena - Här använder bebisar tutt och inte napp... Så små skillnader, men ändå betydande... Finns många "finlandismer" som de kallas, alltså ord vi använder här i Finland som inte används i Sverige-svenskan. Roskis är ett sånt ord. Palaver ett annat.

Palaver tror jag att jag förstår, men vad är roskis???

Nä, jag tycker inte allt eller ens det mesta vi skriver här behöver vara dysmelirelaterat, inte alls... men samtidigt känns det lite fånigt att fylla en dysmelitråd med babbel från min ganska så tråkiga vardag, om ni förstår vad jag menar! Men vi måste se till att hålla tråden och kontakten vid liv, så att ett år blir mååånga! Jösses, har det redan gått så lång tid? Visst fanns det försökt till trådar innan också, men inte som nu, med er! (Puss!)

Igår grillade vi på svärfars bodega (han är hobbyvinodlare och -tillverkare) med några av makens arbetskompisar, de med familj och små barn. Lite granna som ett försök att skaffa oss en ny bekantskapskrets. "Alla andra" i vår ålder, de vi umgicks med innan vi fick barn, har antingen tonåriga barn eller inga alls, och våra tider går bara inte att pussla ihop. Men vi hamnade i ett mellanläge bland familjerna igår också. Alla barn var antingen under halvåret eller över 6 år, och Daniel klagade på att det inte fanns någon att leka med. De stora barnen bara snodde hans boll hela tiden...