Dysmelister 4

Måste bara berätta. Igår vid middagen pratade vi om höger och vänster. Och att man hälsar med höger. Varför då, undrade Jennifer. Jag vet inte, sa jag, det är någon för jättelängesedan som har bestämt det.
Jag tänkte efter en stund och sa att om man inte har någon högerhand, då får man hälsa med vänster istället (tänkte på ordföranden Stig i Dysmeliföreningen som alltid gör det).
Då säger Cassandra: vilken tur att jag saknar vänster arm! För annars hade jag fått hälsa med protesen. Och då måste den vara stängd, annars klämmer jag folks fingrar!
Hon är ju bara hur skön som helst med sitt tankesätt! Snacka om positiv!
Vi höll på att trilla av stolarna, så mycket flinade vi...

Jag förstår varken palaver eller roskis... Ordlista, tack!

härliga härliga barn!!!

Här hemma har Emil varit sjuk sedan i lördags kväll. Vaknade sent på kvällen och kunde knappt andas och hade 40graders feber. Han har haft falsk krupp tidigare så vi gick ut för att han skulle få andas kallare luft och det hjälpte bra. Idag har han än så länge ingen feber , men hostar som bara den.

Palaver = möte

Roskis = skräpkorg

Roska som betyder skräp på finska är här i Spanien en sorts kringla... Daniel och Sofía tycker alltså att det är jättegott med skräp! När Sofía blev till kallade jag krypet i magen för Sisko, utan att tänka det minsta på att det på finska betyder syster - fast det visade ju sig vara ytterst passande, när vi fick reda på att det var en tjej! På spanska betyder det, fast med lite annorlunda stavning, liten smula eller bit av något... det var mina finskspråkiga anekdoter, det!

Hoppas Emil mår bättre nu, stackarn! Han verkar drabbas av mycket nu.. hur är det med Emma, go' och glad och FRISK, hoppas jag!!

Är det någon annan som fått post från Örebro om myoelektrisk protes lägret? Låter nog riktigt intressant men verkar som om vi hoppar över det har så svårt att bestämma oss....

Hej på er,

det händer inte så mycket dysmelirelaterat här heller. Fast Elsa skulle behöva en ny protes. Och jag har varit på väg att ringa i två veckor, men det blir liksom inte av. Sannolikt för att det inte är nog akut. I morse ville hon dock inte ha den första vakna timmen. och det är ärligt talat första gången det har hänt (hon har haft protes i 1,5 år), så det kanske kan vara ett tecken på att den är lite obekväm. Bäst jag ringer i morgon.

Här har vi haft sjuka barn. I måndags hade E hög feber, AH hade lite feber på morgonen men inte sen. Så igår fick AH gå till förskolan med E stanna hemma. Men idag fick båda vara hemma. Jag är själv förkyld och oooorkade inte dra iväg två halvkrassliga barn (de kraxar fortfarande båda två). I stället beslutade vi oss för att stanna hemma. Vi tog ebslutet redan igår. och tur var det. För de tog universums längsta sovmorgon idag och vaknade tio i nio. Elsa som brukar vakna klockan sex! *chockerad* Bäbisen är frisk tack och lov!

Mimpen krya på er!

Augustiblomman: Ja, Emma är bara pigg och glad eller ja, glad och glad hon är 6,5år och i lilla tonåren antar jag. Ena stunden liten och andra stunden hur stor som helst.

Emil var på dagis idag, men när jag hämtade honom hade han feber.. Har ju varit hemma måndag och tisdag och ingen feber igår. Sen har han jätteont i örat och har skrikit i någon timme nu så Mats åkte in med honom till jourläkaren nu för att kolla. Kan ju vara öroninflammation. Nu är det Mats tur att vara hemma torsdag, fredag så får vi hoppas Emil blir frisk.

Hej alla!

Fick ett tips av en kompis att mitt namn omnämndes här :) kul tycker jag! Ville bara berätta att jag hyser all respekt för era beslut som föräldrar. Något rätt och fel i fråga om man ska ehandla handdysmeli eller inte är otroligt svårt att bedöma. I min uppsats försökte jag vara noggrann med att tala om att det var MIN historia, och öppna upp för åsikten att det "är ok" även att låta handen vara som den är och framför allt att man inte behöver känna någon press att "jag måste göra NÅT så att jag kan säga att jag i alla fall gjorde nåt..."

Hur som helst.. har vid många tillfällen berömt er föräldrar till dysmelibarn för ert fantastiska engagemang för och i era barn! Tänk om alla ungar hade sådana föräldrar, oavsett funktionsnedsättning :)

Idag är jag snart trebarnsmamma (två busungar på 2 resp 4 år oc hen snart halvvägs genom graviditet) och känner av en del belastningsskador i kroppen pga av att den blivit rätt sne av allt icke-användande av vänster sida.. jag anser fortfarande, obstinat som jag är, att den nog inte skulle hjälpt mer än marginellt med operationer eller proteser, men helt klart ett par besök hos aretsterapeut, hjälpmedel osv..

Jag och många andra finns mest på Facebook, hoppas vi hörs o ses snart - om inte annat så i Sunne i sommar!

Varma hälsningar

Maria Gardsäter, ex ledamot i Dysmeliföreningens styrelse :)

Hej Maria/Marush! Ja, jag måste erkänna att dina uppsatser gjorde mig orolig, för det är så himla svårt att veta vad som är rätt eller fel i läkarsvängen. Operera, inte operera, och vad kommer min son att tycka om MINA val som rör HANS liv och hälsa? Nu när han är liten tycker han förstås att det gör ont och är jobbigt, och kommer han att tycka att det var värt det om 20 år? Kan man över huvud taget göra något mer än "marginell nytta" som dysmelistförälder? Enligt vår kirurg är det allra viktigaste att ge grabben ett gott självförtroende, för att acceptera ett annorlunda utseende. Där hjälpte faktiskt dina uppsatser mig, en stolt dysmelist var just den förebilden jag behövde då. Så tack, Maria, och kul att du hörde av dig! Och grattis!

Krya på sig, stora som små, hemma hos Mammact och Mimpen! Vi är just nu bacillfria... peppar peppar!!

Tossin, hur kommer det sig att ni har sån beslutsångest...? jag vet inte hur långt eller jobbigt det är att ta sig till Örebro därifrån du bor, men det verkar väl jättebra med läger?!?

Vi bor i Finland så det är nog en rätt lång väg vi ska innan vi är i Örebro. Så börjar vår E i förskolan , alltså er sexårsverksamhet, då just som lägret är. Klart att allt sånt går att lösa om viljan finns. Men ibland är bara själva vardagen så tung med flera terapier i veckan så då känns det tungt att bara tänka tanken på ett läger. Ja ja inte är det lätt men som en vis man sade , vem har sagt att det ska va lätt då.