Dysmelister 4

Lyckofenearmbandet är gratis! Jag funderar fortfarande på hur jag ska "betala" för mina två... antar att jag beställer nåt annat av henne istället, har skrivit upp det på listan över vad jag ska göra med min första lön!! (måste bara hitta ett jobb först...).

Vad kul att du träffade en så härlig dam! Verkligen inspirerande!!

Nu är jag hemma igen efter att ha tillbringat helgen i Wien med 18 arbetskompisar! Det har varit buskul och jag är helt toktrött...

Jag har skrivit till armbandsdamen, spännande att vänta på svar!

Kul att träffa en äldre dysmeli med fyrsidig dysmeli och ändå så positiv!

Augustiblomman - ta dagisfröken i örat om hon klemar bort Daniel. Sånt beteende hjälper ju inte någon.
Har en kompis som behandlar Cassandra som en bebis och vill hjälpa henne med allt. Jättesnäll, men lite väl överbeskyddande...

Såg att vi var flera från tråden som beställt armband nu. Vilken härlig kvinna!! Jag ska nog också beställa ett armband till autister (till Vendel då) av henne när jag får bättre med pengar.

Ja, den lilla damen var så uppmuntrande. Glad att jag såg henne när jag gjorde det. Vi kom ju till "fel" vallokal först och hade jag gått till rätt till att börja med hade jag missat henne.

Augustiblomman: Håller tassarna för jobb till dig.

Och nej, Vemund är nog den av mina ungar som tar för sig mest av allt här hemma. Mer framåt, nyfiken och driftig unge får man leta efter. Omgivningen skulle bara våga klema bort honom.

Ekorrfamiljen: Underbar tant!!
Augustiblomman: Hoppas kvartsamtalet gick bra och att fröken förstår!

Jag behöver er hjälp, flickor! Kvartsamtalet igår gick bra, får man väl säga. Fröken erkände inga "synder", men hon lyssnade. Vi gav henne Daniels version av "Lottens brev", och hon lovade läsa och begrunda, dela ut till de andra fröknarna, och komma tillbaka med ev frågor. So far, so good. MEN hon hade redan sagt till klassen att Daniel har en SKADAD hand!! Hon hade märkt att flera flickor hade tittat snett på handen. En pojke hade vägrat ta Daniel i hand under en lek - varpå fröken hade tagit pojkens plats i leken, för att UNDVIKA TEMAT. Jag är chockad!! Jag pratade ju med henne första dagen, vart tog all den NATURLIGHET som hon utlovade vägen??

Hur som helst, så ställde hon en konkret fråga, som varken maken eller jag kunde svara på. Hon sa, att hon skulle ta upp ämnet med klassen, och med de andra fröknarna till barnen i 3-, 4- och 5-årsgrupperna, som är de barn som delar skolgård och ses under rasterna (och som kan få för sig att reta Daniel). Men ska man gå ut och berätta för barnen i de andra klasserna att det finns en pojke med en annorlunda hand? Eller borde Daniel rent utav gå runt och visa upp sin hand i de andra klasserna? Eller skulle det ena eller det andra bara göra saken "värre" för Daniel?

Jag tror, att eftersom man inte kan upplysa hela världen i förväg om Daniels existens och egenheter, så är det HONOM man ska lära och informera. Men det kanske inte räcker hela vägen? Vad ska fröken göra???

Augustiblomman: Vad jobbigt. Har tyvärr inga konkreta tips och råd. Jag kan bara säga att när vi har med Vendel så brukar vi upplysa om att han har ADHD när vi märker att han börjar spåra ur, för att förklara varför han inte lyssnar på oss eller andra eller gör som vi säger. Vi tänker att det kanske är lättare att acceptera hans små utbrott och konstigheter då. Jag vet inte om det går att applicera på Daniel och hans hand, men att man kanske nämner något i förbigående, men att ropa ut det över hela skolan vet jag inte.. Nä, vet inte hur man ska göra.

jelena: Vad kul med en helg i Wien! Vacker stad, men det jag minns bäst är att det var så attans DYRT där.

Rent spontant tycker jag absolut INTE att Daniel ska visas upp som en cirkusapa för de andra barnen. Och att ni som föräldrar kanske borde ge info till Daniels klasskompisar, för fröken litar jag inte riktigt på. Att hon ger rätt info, menar jag. Fråga lilleman vad han tycker själv. Våra barn är mycket smartare än vi tror!
Vad gäller övriga skolan hade jag hållt lite låg profil i början och sett hur det utvecklar sig.
Men det är jättesvårt att veta vad som är rätt eller fel...

Läser att ni diskuterar de här angående barn då de börjar skolan? Då jag var liten & börja skolan, ja även då jag börja högstadiet. Vi hade med oss dysmeli-filmen & dysmeli-bladet & delade ut & såg på filmen i klassen.
Vad jag vet så gjorde många samma sak. De avdramatiserade det hela lite & jag/vi tyckte det funkade bra..
har aldrig direkt blivit retad, visst fanns det endel killar som ville spela tuffa & kom med spydiga kommentarer osv, men inget jätte allvarligt.
Tyvärr är det ju svårt att vara "annorlunda" i samhället, oavsett om det är dysmeli eller annat.

När Emma började skolan så informerade vi fröknarna och inte mer. Men sen visade det ju sig att en kille i en annan klass gjorde sig rolig över Emmas hand och då tog vi upp det med fröknarna och Emma. Då pratade alla fröknar med respektive klass om dysmeli och så hade vi ju varit med i Mama i en artikel om dysmeli som de pratade om. Sen dess har vi inte märkt något mer. Det är så svårt när man inte riktigt kan lita på fröken heller.
Men håller med han ska inte behöva gå runt och visa upp sin arm.

Emil pratade om Cassandra häromdagen. Sådär i förbigående. Mamma du vet hon flickan som var här och som inte hade någon hand. ja, när kommer dem igen? Ja, det vet jag inte sa jag. Emil. Nähä men mamma hon hade faktiskt ett finger. Ja, det hade hon. Sen var det inte mer med det.

Kul att Emil kommer ihåg Cassandra! Tjejerna pratade oxå om dina barn för ett tag sedan. "Du vet dem där som hade ett litet hus".