Dysmelister 4
Då var det dags för en ny tråd! Välkomna!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-31 05:53
Nu finns vi även på Facebook! Där finns vi i en sluten grupp som heter Dysmelitråden.
Sök gärna upp oss där!
Då var det dags för en ny tråd! Välkomna!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-31 05:53
Nu finns vi även på Facebook! Där finns vi i en sluten grupp som heter Dysmelitråden.
Sök gärna upp oss där!
Förresten, jag har oxå beställt armband. Frågade henne hur jag kunde betala, men det fick jag inte. Jag sa att jag skickar vidare då istället - hjälper andra på något sätt. Som filmen Skicka vidare och det tyckte hon var en bra idé.
Kan någon berätta mer om henne? Gör hon främst armband till dysmelibarn? Hon verkar jättegullig, tycker jag!
Tack allihopa för era tankar kring lärare och skolstart! Sarah, gjorde du något speciellt när du började dagis/förskola, eller var det först i skolan som ni pratade närmare om dysmeli? Jag vet inte riktigt hur mycket små barn förstår eller ens behöver veta, faktiskt. I den åldern på lekplatsen är egentligen allt de behöver veta för att fortsätta leka att Daniel inte varit med om något läskigt och att han inte har ont! Jag tycker läraren krånglar till det hela, och jag tycker inte heller att Daniel ska visas upp. Men borde barnen i de andra klasserna veta att det finns en pojke som har en lillhand, och få en liten förklaring om att det inte är något farligt, för att förbereda dem? Eller ska man inte göra någonting? jag tycker det viktigaste är att Daniel känner sig trygg, med sin hand och i sin skola, men jag vet inte riktigt hur långt han kommit i den processen. Han är ju bara 3 år! (Att fråga honom, Jelena, är inte riktigt något alternativ...).
Sarah, om du inte hade haft färdigt material från dysmeliförening att tillgå, hur hade du gjort då tror du?
Jag skrev om min oro i en Facebookgrupp, och den som kom med långa och utförliga svar var just "armbands-Molly". Så, javisst, hon är jättegullig! Jag tror hon först och främst är en hemmafru med tre flickor (den yngsta med handdysmeli) som också gör och säljer armband - fast inte just främst till dysmelibarn. Hon berättar ju sin story själv på FB! Jag hittade henne via en grupp där hon är administrator eller vad det nu heter, startad av en annan amerikanska, Helping Hands heter den.
Tror du Daniel är för liten att fråga? Jag tyckte jag kan föra långa samtal med tjejerna i den åldern redan. Du kanske blir förvånad?
Om ni hade bott här hade jag rekommenderat Dysmelifilmen, men jag tror inte den finns dubbad till spanska. Det var ju bra att brevet från Lotten funkade att översätta i alla fall, men filmen blir en tuffare utmaning.
När det gäller de andra klasserna tycker jag att det är bättre att inte göra nånting i början. För att inte väcka den björn som sover, så att säga, Men håll koll på Daniel och checka av med honom att allt funkar i skolan och sätt in en stöt OM det behövs. Det är ju inte säkert...
Jag blir inte det minsta förvånad, Jelena, bara lite avundsjuk på dem som har barn man kan ha konversationer med!
Daniel har precis börjat svara på mycket enkla frågor, med sina kompisar pratar han inte alls, enda gången han pratar är när han protesterar vilt när saker och ting inte fungerar som han vill. Daniel och Sofía pratar förstås ganska mycket med varandra, men då är det mest fråga om enskilda ord och kommandon. Nej, min son är inget språkligt geni - och det gör saken mycket svårare, för jag vet inte hur han upplever det som sker i skolan. Tro mig, jag försöker fråga och fråga igen, men det är sällan jag får något svar. Idag sa han "idag har jag haft det roligt!" när jag var och hämtade honom, och jag var urlycklig! både för att han haft det bra, och för hur han uttryckte sig.
Jag tror faktiskt att tjejer är mycket tidigare verbalt på alla plan, men det är såklart individuellt också. Men ser jag till mina 3 äldsta barn så var ju tjejen lika verbal (eller "duktigare") när hon var 2 år än killarna var när de var 4! Å andra sidan har ju båda killarna språkproblem vilket ingår i deras diagnoser och vad vi vet så har inte tjejen det (men det är ingen garanti.)
Syrrans kille (6 år) är också mycket senare i språket öht än hans lillasyster som är 4. Hon låter som en vuxen och svarar väldigt adekvat på allt i långa, tydliga meningar.
Sarah: Vad snällt att du delar med dig av dina erfarenheter av dagis-/skolstarten.
Här funderar vi på hur det ska gå när Vemund börjar, det är ju inte säkert att han kommer in där vi vill ha honom!
Jag är inte direkt oroad över dysmelin som sådan utan är rädd att personalen glömmer att se till att han inte fryser om handen och så.. *hönsmamma* Om man fick ut 6-7000 i vårdnadsbidrag skulle jag vara hemma med honom ett bra tag till. ![]()
Ni har säkert rätt att tjejer kanske är tidigare än killar. Jag har bara jämfört ålder mot ålder men det kanske inte funkar...
Gick med i en grupp på FB (ja, nu ränner jag där stup i kvarten) som en engelsk tjej har. Hon började chatta med mig igår när jag satt på jobbet. Lite märklig, tycker jag nog, för hon framhöll vikten av att jag ska tala om för Cassandra att hon är perfekt som hon är och att alla andra har en extra arm bara. Visst är Cassandra perfekt som hon är, men är då Jennifer mindre perfekt för att hon har en extra arm? Förstår ni hur jag menar? Kändes lite udda, på något sätt...
Kram på er!
Jelena: Ja, det låter ju lite märkligt det håller jag med om.
Augustiblomman: När han uttrycker sig på det viset så förstår jag att du blir lycklig för det visar ju verkligen att han har haft en toppendag!
Tjejer nu ska jag äntligen börja jobba som elevassistent där jag jobbade i våras. Den ena killen har slutat så det blir bara till en kille i år och det är 50%. Men det tycker jag bara är skönt så jag kan vara med barnen också.
Här försöker jag ofta förklara åt lilleman att alla är olika. Vissa har rött hår, vissa svart, vissa har två händer, vissa har en hand och en liten hand, vissa ser bra, vissa har blasögon, vissa ser inget alls... Försöker avdramatisera så långt det går och pränta in att alla lika bra, för alla är olika. Lika säger jag ofta åt andra barn som säger något om lillemans hand, att alla är olika, att du har ju lockigt hår, men lilleman rakt... Typ... Vet inte om det är rätt taktik, men jag tänker som så, att om lilleman hör att jag alltid ger svar på tal, så blir han säkrare på sig och kan försvara sig verbalt sedan då den dagen kommer då någon säger något taskigt... Själv vågade jag aldrig säga emot då jag var liten...
Vad tror ni andra om den här taktiken?