Cerclage?

Jag var i vecka 21+3. Bara 1 vecka och 2 dagar innan så var vi på rul, och allt var bra. Han levde och mådde bra hela tiden, och levde ungefär 5 minuter när han kom ut, och registreras därför i skatteverkets databas som vårat barn. Fick idag hem papper med hans personnummer och papper som ska fyllas i med namn. Vi döpte honom till Texas Junior, Junior just för att han var så liten. Men Texas är tilltalsnamnet!
   

fy, vad ledsamt, blir så ledsen för er skull! Vilket fint namn er lilla ängel fick! Det är läskigt vad fort det kan. Vår ängel föddes i v 23+5 och vi hade ju varit på RUL ungefär fem tidigare och han mådde så bra. Fick med oss en bild hem på hur han gjorde tummen upp. Misstänker de försvagad livmoderhals by nature, eller har du, liksom jag genomgått en konisering eller ngt annat kirurgiskt ingrepp tidigare som skulle kunnat ge försvagad livmoderhals?

Hoppas, när ni är redo igen att ni får bra stöd från familj, vänner och sjukvård.. tjejerna här inne var iaf ett enormt stöd för mig. Utan de tror jag inte jag hade suttit med en åttamånaders bebis idag.

Hej!

Beklagar din förlust! Miste själv min pojke i v 22+5.

Under denna graviditet tillhör jag specialmödravården och har alla barnmorske- och läkarkontroller där. Var där första gången i v 11. Gjorde VUL i v 13.

Jag blev sövd under ingreppet. Narkosläkaren hade tänkt sig ryggbedövning pga graviditetslängden (v 18+något) men jag ville absolut bli sövd så då fick jag det eftersom min mage inte var så stor än. Annars innebär ju sövning en risk att man får ner magsäcksinnehåll i lungorna och får lunginflammation, särskilt om magen är stor. Men den risken bedömdes alltså som liten.

Fick inte så mycket direktiv förutom att känna efter och vila om jag har ont eller sammandragningar, vilket jag lätt får vid ansträngning, samt att inte motionera (på gym och så alltså). Skulle dock inte vara sängliggande. Jag brukar försöka göra någon syssla eller något litet ärende varje dag så att jag får röra på mig lite och därmed roa mig samt minska risken för blodproppar. Annars ligger/sitter jag i soffan och surfar, läser och tittar på tv/film. Det har varit påfrestande att inte kunna leva riktigt, känns som att livet ligger på is, och ofta känner jag mig isolerad. Min sambo har fått sköta hushållsarbetet.
 
Är nu i v 32+4. Tapplängden kollades först varannan vecka men sedan v 28 eller något sånt så har vi glesat ut tappkontrollerna lite. Har även haft en massa andra extra ul och kontroller av andra skäl än livmoderhalsförsvagning men det hoppas jag att du slipper!

Jag blir så förtvivlad när jag hör att fler har råkat ut för det och att allt fler tillkommer i den mängden. Detta är en erfarenhet som jag önskar att ingen hade, en erfarenhet som kommer följa oss vid nästa graviditet och hela livet. Denna erfarenhet är så smärtsam, så känslofylld. En längtan och saknad efter någon som var så älskad från första stund! Jag trodde aldrig, i min vildaste fantasi, att jag hade sådan kärlek inom mig. Att jag kunde känna sådan kärlek. Men jag trodde aldrig heller att jag skulle få vara med om maken till smärta, saknad och sorg. Min lilla prins har lärt mig så mycket som ingen vuxen i hela världen har lärt mig. Att uppskatta det man har, för man vet aldrig när man förlorar det. Min uppskattning och kärlek har tagit sig till en helt annan nivå, en ny level liksom. Jag är honom evigt tacksam för min enorma kärlek och uppskattning jag idag har fått till allt, en helt ny inställning till livet. 

Jag har inte genomgått något kirurgiskt ingrepp tidigare utan det är by nature helt enkelt. Tänk om en undersökning lite då och då på livmodertappen var obligatorisk på alla gravida, då hade detta kanske aldrig hänt. 

Vi har också valt att försöka igen så snart som möjligt, har också fått klartecken från läkaren då min kropp återställde sig snabbt. Nu sitter jag här med första mensen som startade i måndags, och hoppas på + om ca 4 veckor. Ingen eller inget kommer någonsin kunna ersätta lilla Texas. Men längtan efter ett barn är så stark. Jag har startat en blogg som jag skriver av mig i för varje dag. Det har varit en stor terapi för mig, likaså att läsa mycket om andra som har varit med om samma sak har fått mig att inte känna mig ensam. Man har många gånger varit förtvivlad, och nu börjar skulden att tränga sig på. En skuld över att jag inte kände att det var något som inte stod rätt till.       

Grattis till din bebis :)   

Är ju inte superrörlig direkt ändå så de sista två veckorna eller mindre blir nog ungefär som innan. Eftersom jag har gbs:en så forsätter jag med att vara försiktig rent infektionsmässigt.

Fanny
välkommen hit, här är jättebra att vara när man har cerklage. Mycket kunskap och tips och råd!
Hemskt lessen att ni förlorade lille Texas! Vi förlorade vår förste son, Gabriel i 21+4. Han hann dö i magen innan allt var över men fick också att den mest troliga orsaken var försvagningen ( slapptapp som vi kallar det här )
Gabriel mådde också kanon även när vi kom in till förlossningen, jag var helt säker å att han redan hade dött då men han hade fina värden. Tyvärr var jag ju helt öppen och sen efter nått halvt dygn så kom lite infektionstecken, troligen pga av att jag hade varit öppen. Prover visade sen akut inflammation i moderkakan så det var nog därför han inte orkade. De gjorde vad de kunde där och då men det var egentligen väligt lite de kunde göra.

Har hunnit sätta två cerklage och idag blev jag av med det sista. Jag har haft ryggbedövning vid sättandet och det har gått bra, jag föredrar att vara vaken. Bedövningen sitter järnet på mej men det där är ju olika. Bortplockandet har gått supersmidigt på några minuter bara.
Jag har varit sjukskriven båda gångerna, Jag har ett fysiskt krävande jobb så det har absolut inte funkat. Denna gången har jag varit mer igång men i v 30 nånting så upptäckte de att cerklaget skurit in lite men det höll ju ändå ända tills idag. Så att ta det lugnt är väl att föredra. Och inga bad, inget sex, inget fysiskt krävande, inget bärande/lyftande, promenader eller så. Extrakontroller av cerklaget och provtagningar var det mer förra gången ungefär var 4-5 vecka. Hade upprepade bakterier så det var nog 5-6 kurer med ab. Denna gången har jag inte haft riktigt lika många odlingar men har inte haft samma bakterier som sist men istället GBS. Så "bara" tre kurer med ab och sen dropp vid förlossningen.
( sen har jag haft oturen att få nästan lunginflammation, graviditetsdiabetes och graviditetsklåda! Så massor mediciner och hejdlöst massa provtagningar sen v 30 men det har ju inget med cerklaget att göra)
Sist klipptes cerklaget 35+3 och jag öppnade mej men det höll till 39+3, superhinnor. Idag klipptes det 36+0 och det kommer som längst att gå till 38+0 pga av de andra komplikationerna.
Oj vilken lång berättelse det blev men hoppas det var matnyttigt ändå!

Jag förstår inte och har förespråkat att man borde göra en enkel gynkoll vid RUL. Tänk vad enkelt och att man då kunde upptäcka slapptappar eller andra konstigheter och med relativt enkla medel förhindra att nått händer!

Hej och tack för ditt svar.
Beklagar att du också har mist din pojke!

Jag har tillhört specialistmödravården jag också pga högt blodtryck och iga-nefrit. Var på specialist-mvc var 5-6e vecka ungefär, annars på vanliga mvc varannan vecka för att mäta blodtryck. Fick komma på inskrivning direkt när jag visste att jag var gravid, i vecka 6 någon gång just pga detta. 

Nästa graviditet ska jag höra av mig direkt jag vet att jag är gravid, vilket jag hoppas är om ca 4 veckor ;) Ska börja planera insättning av cerclage redan då, vilket kommer ske unngefär runt vecka 12-14. Därefter hoppas jag på att få många regelbundna undersökningar. Min förlust är fortfarande så färsk, att jag inte kommer våga varken arbeta eller ta ut mig för mycket, kommer vara försiktig med allt. Har diskuterat här hemma att om jag blir sängliggande större delen av graviditeten, så är det värt det.. till 110%... Har även pratat med chefen och hon förstår mig mycket väl, så vi har sagt att vi nu bokar in mig en månad i taget och ser därefter när jag blir gravid igen. Funderar på om jag ska börja studera under tiden som jag är gravid, då självklart på distans.

Grattis till ny graviditet :) 

Då förstår jag att du redan är van vid extra kontroller och välplanerad graviditet.

Låter bra att du och din sambo pratat ihop er så att ni båda är med på banan. Det är ju en satsning, eller vad man ska säga, för båda. Min sambo får dra i stort sett hela lasset här hemma medan jag är den som bakar bebis dygnet runt.

Skönt att din chef är förstående också!

Hoppas du plussar snart! Lycka till!

Hej och tack för svar :) Beklagar förlusten av Gabriel.

Åter igen så blir jag förtvivlad att fler gått igenom detta. Jag hade aldrig hört talas om det innan, men nu märker jag att det är vanligare än vad man tror. Det borde ju t.o.m vara så pass vanligt att en "slapptappsundersökning ;)" var obligatorisk. Jag önskar att jag orkade läsa igenom hela tråden, men det skulle ta några dagar ;)
 
Jag liksom du, var också helt öppen när jag kom in. Från det att jag kom till akuten första gången, till det att Texas lämnade min kropp, hände på ungefär 5½ timme. 

Tack så jättemycket för dina tips, ska verkligen tänka på det. Synd att min hund kommer få spunk på mig bara ;) Tur att det finns hunddagis :)

Hoppas att din lill* kommer snart, och lycka till :)         

Ja, det kommer ju inte att bli enkelt. Men jag har tur som har en fin familj som ställer upp. Hunden kommer dock att få spunk, men det går väl alltid att lösa :) Kommer ju bli något liknande för oss också, men min sambo jobbar borta i veckorna, så det blir min mor och bror som får dela på lasset under veckorna.