Cerclage?

Vad skönt med en förstående familj som kan hjälpa till! Vi bor tyvärr långt ifrån våra föräldrar och syskon så vi har fått fixa det mesta själva. Men de var här i jul t ex och hjälpte till, fixade all mat t ex

Hej allihopa! En till som hittat hit. Förlorade min son Oscar i v 24+0, efter vattenavgång i v 22+4, för snart två år sedan. Jag har idag en dotter som är 7,5 månader som jag också höll på att förlora då jag öppnade mig (funneling) i v 24+1. Klarade mig dock till v 39+5 innan dottern föddes tack vare strikt sängliggande (varav nästan 5 veckor på sjukhus) och medicinering. Jag har redan börjat fundera och oroa mig inför nästa graviditet, även om det dröjer ett par år innan vi vågar försöka igen.

Lanie: Öppnade du dig (funneling) trots att su hade cerklage?

Här där jag bor, i Jönköpingskrokarna är de hyfsat frikostiga med cerklage verkar det som om man jämför så det är nog några per år i alla fall som får det. Men ingen undersökning tidigt ändå.
Tråden är jättelång och det finns föregångare! Jag hittade ju hit redan 2007/08

Det gick också väldigt snabbt för mej då med Gabriel men när vattnet gick så stannade allt av och tom med två igångsättningsförsök så vägrade kroppen vara med på noterna så det tog från 03tiden på fredagmorgonen till 14.30 på lördagen då han är född.

Som mest måste vi vänta på Snodden i två veckor till. Känns överkommligt. Sander hette Snöret i magen. Båda har ju klarat sig tack vare ett snöre/snodd!

Ja, det verkar vara lika även här i Falutrakten, då det sätts några gånger per år. Min kurator som jag går hos har bara haft någon enstaka hos sig som har haft cerklage. Eftersom att jag har läst mycket efter detta så har jag snubblat över några som även har fått genomlida detta och förlorat barn sent 2 gånger innan "diagnosen" sattes och dom fick cerklage. Då är jag faktiskt lite glad att jag bor där jag bor, då läkaren hann nämna att jag ska få cerklage innan jag ens hann sätta mig på stolen nästan. Är tacksam att jag slapp bråka om det.

Är också tacksam för kuratorn, känner att jag kommer att behöva henne även vid nästa graviditet. Känner att jag inte riktigt kommer kunna koppla av förrän jag kommer uppåt de veckorna som barn faktiskt klarar sig. Känns som att jag kommer att vara inställd på att just runt vecka 21-22 kommer något gå fel. Jag är nervös och orolig, samtidigt som våran längtan är så stark. Vi vill ju det här!

Sådana gånger är det tacksamt att sjukvården faktiskt finns, att det finns hjälpmedel att få. Jag hoppas för allt i världen att jag aldrig kommer att behöva genomgå detta igen. Hoppas att det är livmoderhalsen som är försvagad så det inte är något annat som startade hela processen.   

Välkommen alla nya och skönt att höra alla ni andra som mår bra och gratis trassel för klippet. Datan är knäpp och har inte tid att kolla upp den eftersom min älskling lider av kolik och det är jätte jobbigt. Annars så rullar dagarna som det ska. Jag följer er och önskar er all lycka.

fanny: ja, man vet ju inte hur en extra koll skulle kunna hjälpa till. Jag har ju gjort en konisering och jag är mest arg över att jag aldrig fick veta vad det kunde innebära. Inte ens när jag var på inskrivning hos bm i v 12 och hon ändå frågade mig om kirurgiska ingrepp, inte ens då fick jag veta att jag ev kunde ligga i en riskgrupp. Hade jag vetat hade jag förmodligen inte gått alla de där promenaderna som BM hela tiden vidhöll var så bra för både mig och bebis. Yeah, right. Det visade ju sig vara skitbra! NOT. Jag känner igen mig så mkt i det du skriver, det är som om jag själv har skrivit det. På ett sätt vill jag inte vara utan dessa erfarenheter ändå. JAg har lärt mig så mkt, både om mig själv och min omgivning och hade det inte varit för Wiltons skull skulle jag ju idag inte ha världens finaste dotter. Det är så dubbelt, men det är så det ser ut för oss som förlorat barn och som fått ett barn till sen. Man lär sig leva med sorgen och lyckan, sida vid sida.

Jag blev ju också lovad cerklage med en gång. Tror tom läkaren pratade om det när Wilton fortfarande låg i magen och sparkade. Tyvärr blev det ändå en hel del bråk med läkaren ändå sen när jag väl skulle ha cerklaget, men min kurator hjälpte mig väldigt mkt så i slutändan blev det bra. Den första läkaren bytte dem ut och så fick jag istället världens mest sympatiska läkare som jag hade väldigt stort förtroende för. Utan hennes försiktighet och förståelse hade det nog inte gått andra gången heller.

Liten: Ja, jag öppnade mig inifrån trots cerklage. Jag fick troligtvis en infektion som var på väg upp i livmodern och i samband med den så fick jag väldigt mkt sammandragningar som påverkade tappen. Att den öppnade sig berodde nog på hur cerklaget satt. Vanligtvis sätter de bandet så långt upp på tappen de kan (vad jag förstår iaf) men i mitt fall kunde de inte det då jag hade väldigt mkt ärrbildning, som troligtvis beror på tidigare konisering plus förlossningen med Wilton. Så det satt väldigt lågt ner och därav fanns det väl större risk att jag skulle få funeling. Men dropp och fem veckors sängliggande hävde funelingen så den gick tillbaka något. Där fick jag troligtvis ett bevis på att cerklaget ändå funkade för mig. Utan det så hade förmodligen förlossningen satt igång (det är iaf vad läkarna tror). Min dotter är nu 8 månader och jag tror inte jag kommer och gå igenom det här fler gånger. Den psykiska pressen blev för stor för mig och behöva gå igenom det igen när jag även har ett barn, jag tror inte jag fixar det. Vill också passa på att beklaga din förlust av Oskar, men även gratta till dottern!

Hej allihopa! Är in och kikar då och för att se hur det går för er :)

Fanny: Beklagar verkligen förlusten av er lilla Texas. Som du skriver så är det något som man önskar att ingen behövde uppleva.

Jag miste min dotter Doris som föddes v 21+5 den 3 januari 2011. Vi försökte också bli gravid så snart som möjligt så ca 2 månader efter att hon fötts så kom vårt efterlängtade plus :)
Idag sitter jag här med min lilla son Ingo på 10 veckor, allt tack vare cerklaget. Det verkar som om det är många som kan leva ett någorlunda normalt liv med cerklage, tyvärr så är inte jag en av dom. Första undersökningen gjordes i v 10 och då togs beslutet om cerklage. Även jag håller till i Jönköping så som tur är så slapp jag kämpa för att få det. Cerklaget sattes runt v 15 och då var jag sövd. Jag var jätte nervös men det gick hur smidigt som helst.
Tappen minskades sakta men säkert från och med v 18 och vid en koll i v 22+1 så hade tappen minskat från 23 cm till 17 cm och även jag hade öppnat mig inifrån (funeling) så jag blev inlagd på sjukhus. Under kommande veckan fick jag bricanylsprutor var 4:e timme och korticonsprutor för att mogna på lillens lungor och en vecka senare skickades jag till Linköping i tre veckor. Från att jag blev inlagd och 6 veckor framåt var jag inte ute en enda gång då jag endast fick gå till toaletten och duscha men efter det så fick jag lite mer frihet. Började med att få åka ut en gång i veckan i rullstol till att från v 32 få gå ut i matsalen någon gång ibland. 33+5 fick jag åka hem efter nästan 12 veckor på sjukhus. Då skulle jag ta det lugnt fram till cerklageklippet i v 36 och därefter kunde jag leva i stort sett normalt.Efter att varit inställd på att han skulle födas förtidigt så kändes det som om jag gick över tiden efter 37+0 (han föddes 38+5) så sista veckan tror jag att jag var mer aktiv än vad jag brukar vara för att jag ville få igång förlossningen ;)
Innan jag blev inlagd så var det som andra skrivit: inget sex, inte lyfta tungt, vila och inget bad. Jag tog det extra lugnt så för att få vara ute så lånade jag en rullstol. Den var guld värd! :)

Jag håller med er om att dessa upplevelser är inget jag vill byta bort egentligen. Klart att man önskar att man kunde få uppleva en normal graviditet och att jag hade haft Doris här. Men då hade jag inte haft Ingo och jag hade aldrig lärt mig så mycket som jag gjort under detta år. Jag har vuxit så mycket som person och det har jag enbart mina barn att tacka för.

Det blev lite rörigt det här men men... :)

Hej!

Trassel: vad skönt att klippet gick bra! Nu är det inte långt kvar..... 

Välkomna änglagossen och liten!  Jag har fått två ängla pojkar (Zander och Hannes), En i v 24+5 och en i v 25+2, båda utan cerklage. I min komun fick man "vänta"tills det hänt två gånger innan man fick cerklage !
Har en dotter, som jag fick med hjälp av cerklage, i v 36, och är nu gravid 4 gången. Har även denna gång cerklage och är nu i v 25...läskigt!

Fick första cerklaget insatt under narkos, men valde denna gång ryggbedövning och tyckte det funkade bra. Förra grav var jag sjukskriven från cerklage insättningen och låg sedan inlaggd på sjukhus mellan v 22-32. Denna gång var jag sjukskriven 2 v efter cerklaget och blev sedan helt sjukskriven i v 22. Har båda gångerna gått på täta kontroller på spec.mvc. Går nu under mina "värsta" veckor 1 g/vecka. Men det blir ju inte mycket som man vågar ta sig för, har nu dessutom hostat i 4 veckor och lyckats få en spricka i ett revben så nu är det lugna gatan för mig.    

blev avbruten i mitt skrivande...
Jag har, efter 2 grav fått veta att det är en konicering som gjort mig så här. Har 9 mm tapp kvar av 4 cm......Så det har inte varit så konstigt att jag båda gånger helt plötsligt bara varit öppen ca 3 cm utan att känna ett smack! (utan cerklaget då) 

Hur som helst så är det beklagligt att ngn ska behöva drabbas av detta, känner verkligen för er och beklagar det som hänt! 
       

Välkomna ni som är nya. Här är en som haft änglavakt. Födde min dotter i 25+2 och hon mår utmärkt idag, 2,5 år gammal. Min mamma hade försvagning så jag tjatade till mig en koll och blev inlagd på studs då jag var två cm öppen. Hann ligga en vecka innan hon kom, så jag var under ständig övervakning. Denna graviditet fick jag cerclage och är nu 31+5. Har tagit det lugnt som andra skrivit och har inte haft några problem förutom att det första sattes för ytligt och lossnade och jag fick ett nytt ditsatt. //// Lill Z: jag brukar tänka på dig just för att även du kom till samma tid i graviditeten som jag men inte fick en lika lycklig utgång. Förstår att det känns lite tungt nu att vara där nu och alla funderingar över om det kommer gå längre eller inte. Håller verkligen tummarna. När man väl passerat det datumet börjar det kännas lite lättare. Tänk att du också har en dotter och ett litet syskon på G. ///// Själv börjar jag känna mig lite seg. Någon mer än jag som sover dåligt? Sover som längst 2 timmar åt gången under nätterna. Börjar bli rätt tröttsamt nu, sedan gör ju förkylningen inte det hela bättre. Längtar så till klippet om ungefär 4 veckor. Då ska jag bada badkar med min dotter som jag inte fått bada med på evigheter och mycket skum att busa med ska vi ha.