violatricolor skrev 2012-01-16 21:04:05 följande:
Jag sökte för mina blodiga flytningar men de fattade inte på antenatalen att förlossningen var på gång.
Ja, det gick ju bra till slut! Det är ju det man får hoppas på. En sak i taget...
vixan skrev 2012-01-16 20:20:31 följande:
Jag var också livrädd att inte hinna då förlossningen med min äldsta dotter satte igång utan varning eller den enda varningen jag fick var att jag kände på mig att något var på gång. Jag var inlagd vilket var tur för jag hade inte åkt in till förlossningen i tid annars. Fick en värk som inte slutade förrän hon var ute.
Denna gången vaknade jag på natten med lite mensvärkar somnade om en timme men vaknade igen. Min man vaknade och vi klockade mensvärkarna som kom var 20 minut. Klockan var något runt halvtre. Mannen frågade om vi skulle åka in men jag sa att vi skulle vänta till klockan 6. Han gick ner och packade stora ysters väska då gick jag upp på toa och fick en blödning som upphörde. Jag ropade på min man och sa att vi skulle ringa in till FL de sa åt mig att komma in när jag berättat att mitt första barn kom tre timmar efter första värken. Tjugo över fyra var vi inne på förlossningen med lite mensväkrar jag var då öppen 3 cm vilket jag varit i någon vecka. Jag fick lavemang gick på toa sen satt det igång. Bad om smärtlindring men då var de tvungna att kolla hur mycket öppen jag var vilket jag först inte ville men då fick jag inget mot smärtan så jag fick ge med mig.=) Jag var öppen 6-7cm och det ända jag kunde få var petodin vilket var helt underbart. Jag kunde andas mellan värkarna och till och med kunde somna mellan dem. 07.10 kom vår lilla dotter ut två krystvärkar bara. Denna gången gjorde mer ont än tidigare förlossningar. Vet inte om det beror på att man haft cerklage. Har hört att det ska göra mer ont när man haft det. Petodin kan jag rekommendera men det är inte alla sjukhus som använder det tror jag iallafall då barnet också blir påverkat och kan bli lite slö av det.
Så på något sätt tror jag att man känner när det är dags att åka in. =)
Med en sådan förlossning med stora dottern så förstår jag att du oroade dig för att det skulle gå fort senast. Skönt att det inte gick riktigt lika fort denna gång.
Med vår änglason gick det egentligen inte så fort. Hade värkarbete ett dygn. Gick dock ganska fort på slutet. Jag borde kanske inte oroa mig men jag tänker att varje förlossning är unik och så... Men det lugnar ju lite att det inte gick så fort förra gången.
var det jag fick förklarat för mig då jag hade sån svår ångest i början, la hela skulden på mig själv, att jag borde insett att ngt var fel. Men då sa läkarna att även om jag hade sökt för de blodiga flytningar så hade jag förmodligen inte fått komma in ändå, utan hade nog blivit bortviftad med att det var normalt och att jag skulle avvakta och höra av mig igen om det tilltog och det gjorde det ju inte förrän det var försent. Förlossningen med Wilton gick ju inte heller så snabbt då de försökte fördröja den så länge de kunde, just för att han skulle få en chans, men när de inte längre försökte stoppa det så gick det fort.