Cerclage?

Vad härligt att läsa att vi alla mår relativt bra. Nu ska vi bara uthärda de veckor som är kvar. Sitter och knåpar lite på mitt förlossningsbrev men känner mig lite kluven till smärtlindring. Vet inte riktigt vad jag vill, är ju jättesvårt att veta hur man kommer reagera när det väl är dax. Har ni tänkt något kring det?

Jag hade ingen smärtlindring när Wilon föddes och det gick så bra då. Hade inte nämnvärt ont och jag tänkte väl i min enfald att nästa förlossning skulle bli likadan. Nu blev det ju inte riktigt så. Thea kom med dunder och brak och värkarbetet var så intensivt. Jag har använt lustgas, men fick aldrig det och funka, varken med Wilton eller Thea. Det gjorde nästan så jag fick ännu ondare för jag gjorde fel och spände mig istället och så blev det bara pannkaka. Men både mina förlossningar har ju gått så fort så jag har liksom inte haft så mkt val än och föda utan någon nämnvärd smärtlindring. Vet att jag fick en nål i pannan när vi kom in när Thea skulle komma, men det hjälpte ju inte ett skit. Jag läste en massa om vad det fanns för olika typer av smärtlindring, så jag iaf visste vad som fanns, sen resonerade jag nog som så att jag fick ta det efter hur det blev. Hade vi haft tid så hade jag nog tagit EDA, men som sagt. FAnns inte så mkt tid till det. Jag fick ju andningen och fungera väldigt bra när Wilton föddes, men fick den inte alls och fungera när Thea föddes. Berodde nog på att det var så intensivt, gick ju nästan på krysvärkarna direkt att jag inte hann och förbereda mig och komma in i andningen, så det var därför det inte gick andra gången. hur tänker du?

Lanie: Var du redan inlagd när förlossningen med Thea startade eller hur hann du in?

Jag är livrädd att inte hinna in. Tänk om jag inte fattar när det är dags... Har ju foglossning nu också och det gör rätt ont. Kanske inte kommer kunna urskilja värkarna i det...

nä, jag var hemma igen. Hann och vara hemma ca fem veckor innan det var dags och åka in igen. Jag hade bara haft lite känningar på natten. Men det hade jag haft i flera veckor så därför var det inget jag lade någon större vikt vid. Vi vaknade, klev upp och duschade och åt frukost. Hade lite ont i magen, men inte heller mer än jag hade haft innan. Men sen satte det igång med riktiga värkar, jag började och blöda och då var det bara och åka in. Kom in vid 12:30, de klippte cerklaget 12:55 och konstaterade att ajg var 8 cm öppen. Hon föddes 15:09. Jag var också rädd att inte hinna in, men det tar ändå bara 20 minuter in till sjukhuset och sambon körde lite extra fort över bron när han frågade om han skulle gasa på lite och jag bara JAAAA! För mig var det iaf inga problem med och urskilja när det var dags. Jag sprang till toa flera gånger och gjorde nr 2, men ändå släppte inte värken, då fattade jag att det var dags. Hoppas du också får såna tydliga tecken. Vilken vecka är du i nu?

Lanie: Jo, hoppas också att jag får tydliga tecken men inte att det går fort... Vi har också 20 min till sjukhuset men ingen bil och måste räkna med 10 min innan taxin är här så ca 30 min totalt. Jag är i v 32+1 idag...

Blödde du mycket när det satte igång? Var det av cerklaget eller vanlig täckningsblödning?

nä, inte särskilt mkt. Det va rnär jag skulle torka mig jag såg att det kom blod och eftersom jag inte haft några blödningar tidigare i graviditeten så bara visste jag att förlossningen var på gång. Vet inte varifrån blödningen kom ifrån. Jag tog på mig en binda utifall jag skulle blöda mkt, men när vi kom in till sjukhuset så var den näst intill torr.

Ok. Det vore ju läskigt om man blödde mycket men annars brukar det ju vars tecken på att förlossningen är igång. Fick en blödning förra gången, dock flera dagar innan värkarbetet började och vår änglason föddes.

Men det måste varit jobbigt när allt gick så fort som för dig! Bra att du förstod, att det var tydligt!

jag hade också haft lite småblödningar, eller snarare små rosafärgade flytningar veckan innan vår änglason också föddes. Var först i efterhand jag insåg att det kanske var ett tecken på att ngt var på gång.

ja, det var lite jobbigt att det gick så fort då jag aldrig fick någon chans att komma in i andningen och därav blev det en väldigt jobbig förlossning då jag inte klarade av och hantera värkarna något särskilt bra.. men men, det gick bra till slut iaf och nu har vi vår flicka här.

Jag var också livrädd att inte hinna då förlossningen med min äldsta dotter satte igång utan varning eller den enda varningen jag fick var att jag kände på mig att något var på gång. Jag var inlagd vilket var tur för jag hade inte åkt in till förlossningen i tid annars. Fick en värk som inte slutade förrän hon var ute.

Denna gången vaknade jag på natten med lite mensvärkar somnade om en timme men vaknade igen. Min man vaknade och vi klockade mensvärkarna som kom var 20 minut. Klockan var något runt halvtre. Mannen frågade om vi skulle åka in men jag sa att vi skulle vänta till klockan 6. Han gick ner och packade stora ysters väska då gick jag upp på toa och fick  en blödning som upphörde. Jag ropade på min man och sa att vi skulle ringa in till FL de sa åt mig att komma in när jag berättat att mitt första barn kom tre timmar efter första värken. Tjugo över fyra var vi inne på förlossningen med lite mensväkrar jag var då öppen 3 cm vilket jag varit i någon vecka. Jag fick lavemang gick på toa sen satt det igång. Bad om smärtlindring men då var de tvungna att kolla hur mycket öppen jag var vilket jag först inte ville men då fick jag inget mot smärtan så jag fick ge med mig.=) Jag var öppen 6-7cm och det ända jag kunde få var petodin vilket var helt underbart. Jag kunde andas mellan värkarna och till och med kunde somna mellan dem. 07.10 kom vår lilla dotter ut två krystvärkar bara. Denna gången gjorde mer ont än tidigare förlossningar. Vet inte om det beror på att man haft cerklage. Har hört att det ska göra mer ont när man haft det. Petodin kan jag rekommendera men det är inte alla sjukhus som använder det tror jag iallafall då barnet också blir påverkat och kan bli lite slö av det.

Så på något sätt tror jag att man känner när det är dags att åka in. =) 

Jag sökte för mina blodiga flytningar men de fattade inte på antenatalen att förlossningen var på gång. 

Ja, det gick ju bra till slut! Det är ju det man får hoppas på. En sak i taget...Med en sådan förlossning med stora dottern så förstår jag att du oroade dig för att det skulle gå fort senast. Skönt att det inte gick riktigt lika fort denna gång.

Med vår änglason gick det egentligen inte så fort. Hade värkarbete ett dygn. Gick dock ganska fort på slutet. Jag borde kanske inte oroa mig men jag tänker att varje förlossning är unik och så... Men det lugnar ju lite att det inte gick så fort förra gången.