Cerclage?

tack för det fina välkomnadet, jag kommer o titta in här emellanåt o följa ert öde, har ju läst tråden från början så det är så spännande o se hur livet utvecklas för er, er kamp, er framsteg, bakslag, oro, känner mig mindre ensam i min oro o mina tankar, att jag kan få stöd här när omgivningen inte förstår. Har varit väldigt orolig för kommande graviditet, men ni visar ju att det går o det ger mig så mkt hopp om att jag också en dag ska få ta med mig ett levande barn hem! tror min kurator kommer o tycka att jag gör framsteg som vågar o läsa livsöden när det också går bra, den senaste tiden har jag annars fastnat i historier som slutat lika illa som mig, för det känns tryggast så, det är ju det jag vet om, så tack för att ni visar en annan sida av livet också!

jag har lite delade känslor mot min läkare o mitt sjukhus. jag lastar lite dom att detta hände, att jag aldrig fick reda på att jag låg i en ev riskgrupp att föda för tidigt o sen att de inte kunde rädda min lilla ängel. personalen i sig var helt underbara, de stöttade o hjälpte oss så gott de kunde, verkligen jättefina medmänniskor i en svår stund, inte ett öga var torrt när han döptes. det är väl bara mest att jag känner att kompetensen o resurserna inte finns på mitt sjukhus, Wilton skulle egentligen ha blivit transporterad till ett annat sjukhus efter förlossningen, men de fick honom aldrig tillräckligt stabil att han ens kom in i kuvösen han skulle transporteras i väg med. så det är väl lite därför jag har svårt o lita på dem, vill lita på dem, men det är svårt när man har erfarenheter när det inte gått bra, har ni också haft såna känslor?

Lanie: säger som de andra, Välkommen hit!
Det finns inga dumma frågor och ingen här inne blir äcklad av "för mycket detaljer"
Det har hjälpt mig otroligt mycket att ha de här tjejerna att prata med när jag har varit orolig och deras erfarenheter av stärkt mig och hjälpt mig väldigt mycket!
Jag är väldigt imponerad av att du har orkat läsa igenom hela tråden, det är ju trots allt många inlägg :)

Magda: Skönt att veta!

Schäfer: Hur kändes det innan vattnet gick? Kunde allt vatten rinna ut och fick du några värkar?
Jag är lite nervös för att jag inte ska känna något eftersom jag inte gjorde det när sonen föddes. När vattnet gick märkte jag, men nästan ingenting innan

Jag tror att de flesta som råkat ut för det här brottas med tillitsproblem när det gäller vården och läkarna. Jag känner definitivt igen mig. Blev avvisad när jag kände något var fel, bara det gjorde att jag senare kände att jag personligen var tvungen att bevaka min omvårdnad, allt från stora beslut till vilken tid jag fick tabletter. Nästa graviditet togs tidigare löfte om cerklage tillbaka och det skulle testas att gå utan. Återigen kände jag att tilliten fick en knäck, det enda som gjorde att jag ens vågat bli gravid rycktes undan, hela tillvaron blev en kamp från morgon till kväll. Men i slutänden har alla erfarenheter gjort mig stark i kontakt med vården - och även stark som person.
Som någon nämnde ovan, den här tråden och alla fina tjejer är en fantastisk hjälp och stöttning, den är en genväg till att förstå alternativen vid behandlingen - vi är ju alla olika och behandlingen ser inte identisk ut. Jag önskar att jag haft tillgång till tråden när min kamp för att få barn började, för det hade verkligen satt mig på en annan nivå i diskussion med läkarna. Nu har ju min resa ändå gått väldigt bra sedan även om det varit mycket uppför. Jag hoppas allt kommer gå jättebra för dig framöver!

Hej, tittar in med en rapport från ul och det var en liten livlig krabat som sprattlade runt där inne fortfarande
Har en sk. "hinnseparation" som det blöder ifrån och så har jag dessutom lågt sittande moderkaka. Fast det senare vet jag inte så mycket om!?
Bara att hoppas att separationen läker ihop snart, vilket det brukar göra runt v.16-20 enligt min läkare...
Tjoho, känner mig så lättad just nu!!!

Dallis: Nej, inga förvarningar innan vattnet gick! Jag var inte ens uppe när det gick utan låg i en solsäng och solade när jag bara hörde ett "knäpp" och så blev det varmt mellan benen!?
Allt vatten kom inte ut, min dotter var fixerad så hon "pluggade igen" med sitt huvud. Men det sipprade och läckte sen.
Mina värkar kom inte förrens efter några timmar. Då var jag inlagd och fick tabletter för att stoppa värkarna eftersom cerklaget inte var klippt än.

Hej igen,

har träffat min läkare på specen nu och fått tid för cerklage-op nästa vecka!!! *nervöst*

vilka goda nyheter =)! men vad är en hinnseparation? aldrig hört talas om, vid lågt sittande kaka vet jag att man blöda rätt så mycket fram tills den flyttat upp sig =). har en kompis som hade det, hon blödde rätt mycket långt in i graviditeten, men ingen fara ut kom en frisk liten flicka.

ny tid för cerklage sättning med =D , strålande ! vem kmr sätta det? du kmr va på ks va?

hur mår ni andra?

själv är de ok för nu , har min envisa uvi kvar som dom inte riktiigt få bukt med. men ha mår bra där inne o växer , så de är ju fint. våga mig utanför dörren i helgen o var o handlade lite småsaker när mamsen var på besök. har inte vågat gå ut innan eller handla ngt för den delen då allt varit upp o ner. fick sota för de på kvällen sen, men nu är de ok igen. händer o fötter har börjat svullna lite, mindre skönt. men en fis i rymden jämfört med vad man gått igenom redan.

hoppas ni alla mår fint !

pussar o styrkekraamar

tigerkaka: vet inte vem som kommer sätta cerklaget. Vet bara att jag skulle räkna med att vara kvar på ks i ett par dagar efteråt...
Jag måste rätta mig själv också. Hade tänkt att jag skulle skriva till dig. Jag läste igenom mina gamla noteringar från förra graviditeten och det var från v.32 jag skulle upp och börja röra på mig. Dvs samma som för dig nu!
Sen var det från v.34 som man inte längre skulle stoppa förlossningen om den ville starta!
Så jag hoppas att jag inte gett dig onödigt bekymmer pga mitt dåliga minne... Skönt att din lille är kvar och jag förstår att du måste ha det kämpigt! All heder till dig som orkar ensam - vet inte om jag skulle göra det faktiskt... *kram*

Ang. hinnseparationen, vet inte så mycket mer än att det alltså är hinnorna som släpper från moderkakan och då bildas det en blödning där emellan.

Den låga moderkakan hade inget med blödningarna att göra just nu i alla fall så hoppas att det inte ska ställa till nått längre fram heller.

Det enda som klingar i mitt huvud ang. lågt sittande moderkaka är att om den inte växer uppåt måste jag förlösas med snitt!? Kan det stämma?

Jag är livrädd för snitt...vill inte och kommer göra allt i min makt för att slippa snitt... Tycker det låter hur läskigt som helst med en stor bukoperation

Men det ska jag inte oroa för nu!

 

Hej på er!

Efter dagislämningen i morse åkte jag till mitt "vanliga" jobb på jordbruket. Har inte varit där på ett tag, har helt enkelt inte orkat. Har suttit med lite datajobb, listor, schema mm. SÅ skönt att bara tänka på annat hela dagen! Träffa lite folk och tiden gick så fort! Jobbade 4 timmar innan det var dax att hämta Alex på dagis igen, så dagen har  rusat iväg!

I morgon dax för läkarbesök igen. Hoppas allt ser lika bra ut som sist. Eller ja.... en del av mig säger att det kanske vore "bra" med lite försämring, så att beslut tas om cerklage... samtidigt som jag såklart är glad om jag skulle slippa det. vansinigt kluven måste jag säga. Nån som förstår vad jag menar?

Dallis: Jag går oxå i Lund. Hur ofta har du gjort kontroller el Vul för kontrollera tappen?