Cerclage?

Lanie: När jag gjorde mina koniseringar frågade jag läkaren om det var okej att skaffa barn sen. Vi hade börjat prata om det lite smått i samma veva, så klart att tankarna fanns där. Min läkare avrådde mig från att börja direkt, för han tyckte att jag skulle vänta tills jag ahde haft en ny koll, för att se att alla förändringar var borta. Vi väntade tills efter kollen och då frågade jag läkaren igen om det var okej. Frågade om det var någon fara, men fick till svar att det var det inte. Vi fick grönt ljus och blev gravida på första försöket.
Jag hade inga extra kontroller.
När sonen sen föddes, så sa läkaren till mig att egentligen gör man ingen utredning efter ett sent missfall (för det kan hända utan anledning) men i mitt fall så hade jag alla tecken på försvagad livmodertapp och jag är ju koniserad två gånger, så läkaren tyckte att det var uppenbart att det var orsaken. Det är jag glad över för det har inneburit att jag inte har löpt lika stor risk att förlora ytterligare ett efterlängtar barn.
Jag tycker inte det är svårt att klara mig utan sexet, värre är det med orgasmerna. Det finns en risk att orgasm triggar fram sammandragningar, så jag känner att jag får leva utan det ett tag. Visst, det är jobbigt, för det finns inget mer som lockar som det som är förbjudet. Nu när jag börjar bli stor och otymplig är det lättare att klara sig utan, iaf för min del, värre är det med mannen ;) När cerclaget är klippt ska vi sexa på innan Plutt kommer ;)

Thalis: Menar din svärmor allvar?
jag blir upprörd. Vem säger något sådant till en som förlorat sitt barn?
Det var verkligen inte ditt fel! Vi litar ju på vad läkarna säger. jag hade också åkt till London.Man kan inte kräva att få en viss behandling, för i slutändan är det ändå läkarna som bestämmer.
Det är långt ifrån alla som koniseras som drabbas av vårt hemska öde. (Man kan drabbas även utan konisering)
När du blir gravid, så kan du ju uttrycka din oro och be om extra kontroller hos en specialist. Det enda man kan göra i förebyggande, förutom cerclage, är att mäta, mäta, mäta tappen och utifrån de resultaten fatta beslut.
Hoppas att du blir av med dina förändringar!

fy fan vilken fittig svärmor vad sa din man?
beklagar verkligen sorgen!!!

Lanie: Ja, dom kommer fortsätta avvakta. Allt ser ju så himla stabilt ut, och läkarna är som sagt inte 100 på att det är en försvagning. Ja, dom tog GBS prov när jag låg inne med Ebba, de va negativa. Men de kan ju ha funnits nån annan infektion som dom inte hittade. Eftersom mitt crp låg så högt så satte dom in antibiotika direkt, och börjar den värka är det ju inte säkert man kan hitta vilken bakterie det var sen. togs även gbs prov förra grav och den här, men det har varit neg alla gånger.

Lanie: man kunde inte hitta någon infektion på mig i min första graviditet när jag kom in. Senare fick jag det, men det är vanligt när man har långdragen vattenavgång...
Vet inte varför jag inte blev erbjuden cerklage andra gången! jag har ju också en konisering i bagaget! Det enda man sa var att jag "hade haft otur och att det inte skulle hända igen"...
Dessutom tog det 2 dygn innan jag åkte in när mitt vatten hade gått eftersom min bm sa att det absolut inte var en vattenavgång utan vanliga gravidflytningar!?
Behöver jag säga att jag är väldigt besviken på sjukvården?
Dessutom...när min son föddes så levde han och var frisk och jag ville såklart att de skulle göra allt för att rädda honom. De vägrade! Sa att det var alldeles för tidigt! Att man inte kan få ett värdigt liv när man föds i v.23+0 eller 22+6 beroende på hur man räknar. Han dog när dom klippte navelsträngen...
Lite drygt ett år senare föder min syster en dotter i v.22+5 som mår alldeles utmärkt idag! Visst har de haft en lång resa, men hon har inga som helst men, vad man idag kan finna i alla fall! Hon blir 2 år i november!
Så än en gång...behöver jag säga att jag är besviken på sjukvården?
Jag kan inte beskriva hur många gånger jag har klandrat mig själv för att jag inte stod på mig att de skulle rädda min son - att det är mitt fel att han inte fick en chans eftersom jag inte var tillräckligt påstridig! Eller varför var mtt systerbarns liv mer värt än min sons???
Så ja, jag förstår dig Thalis... Men vi kan bara spekulera! Jag tycker din svärmor tar priset ändå! *morr*

Jag vet att det som har ändrats mellan min sons födelse och min systers dotters födelse är att man ändrade "gränsen" för när ett foster blir ett barn. Sedan är det stora skillnader på vilka insatser som sätts in beroende på vilket sjukhus man föder på och i slutändan är det ansvarig läkare som tar det slutgiltiga beslutet...

Nä, nu ska jag sluta beklaga mig...

Magda: skönt att allt såg bra och stabilt ut!

Dallis: Tack för att du delade med dig av din historia! Verkar vara kutym på att inte säga något förrän det händer. Jag frågade ju min läkare om varför jag inte hade fått veta något innan o hon svarade att det är många idag som gör konisering o i de allra flesta fallen så går det bra, så det blir lite som trial and error. hon berättade även att förr satte man cerklage på alla kvinnor som var koniserade, men har slutat med det idag för att många anser att cerklaget gör varken till eller från. en på jobbet koniserades i somras o hon har berättat att de hade sagt att man löper en liten högre risk att föda för tidigt, så det verkar som om de ändå börjar o informera lite om riskerna nu iaf. Min läkare sa också att man inte vill göra blivande mammor oroliga då man ändå är orolig konstant... ja men det är ju trevligt o veta att man fick leva en stund lyckligt ovetande om vilken katastrof det var som var på väg....

Härligt Magda att det ser fortsatt stabilt ut!

Schäfer: Vilken förfärlig historia! hur många år sen hände allt detta? för det låter konstigt att inte göra allt för barnet när det föds friskt o levande...så var det ju med Wilton också, han mådde jättebra i magen, även om han var lite stressad när allt sattes igång, men han låg o boxades i magen hela natten o läkarna var så positiva, försiktiga men ändå positiva, det kunde ändå gå vägen när han hade såna starka livstecknen. o när han föddes slog inte hjärtat men de fick snabbt igång det o vi hörde honom tom o skrika  när de satte alla slangar i honom, men till slut gav han ändå upp för lungorna orkade inte. jag kan ändå känna att det är skönt att jag inte är ensam i mina tankar, det känns som om jag är den enda människan på jorden som inte gjorde allt för mitt barn, som inte krävde mer, inte var mer påstridig o det har jag haft så dåligt samvete över o känt sån skuld över, så även om det är en hemsk känsla är jag ändå "glad" över att det finns andra som känner likadant. Förstår dina känslor för sjukvården... om inte dom kan, vem ska man lita på då?

dallias- inget har sagt till mig att inte fortsätta med bebis trots op om 2 månader. kan man konsteniseras fast man e gravid?

Lanie: Du behöver inte be om ursäkt för något!! Jag tänker på detta jämt.

Jepp, min "kära" svärmor sa så! Det är en av orsakerna till varför vi undviker henne så gott det går....

Idag blev min sessa 8 år!!! Stora tjejen ju..... och hör och häna hon vill bara ha lillebror,mamma,pappa och tårta!
Inget kalas med sina vänner eller släkt...... bara vi.

Schäfer: Vad ledsen och arg jag blir när jag läser det som hänt!!!
Kramisar

tror inte dom gör nån sån op om man är gravid. jag fick inte ens göra cellprovet när jag var gravid.

Jag tror inte heller att de gör en konisering när man är gravid. Jag tog ett cellprov väldigt tidigt i graviditeten, men de gör helst inte det för man har vissa förändringar som gravid, så det är svårt att skilja dem åt.
Kolla med din gynläkare för säkerhetsskull. Det är ju trist om du inte får operationen och förändringarna sen bli allvarligare