Zusannah

Äldre 9 Mar 18:51

1439 svar

Sänk abortgränsen!

Fram till vecka 22 får man - med särskilt tillstånd efter v 18 - göra abort i Sverige. Samtidigt har man också i Sverige räddat för tidigt födda barn som var födda i vecka 22, en del som fötts så tidigt överlevde helt utan men.

På samma sjukhus kan ett läkarteam utföra en abort på ett foster i 22:e veckan, samtidigt som ett annat läkarteam sätter in alla resurser för att rädda en lika gammal prematur bebis...

Info härifrån FL:
Vecka 18:
Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället.

Vecka 19:
Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

Vecka 21:
Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har i stort sett fått alla sina nervceller.

Vecka 23:
Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme.

Älskar mina barn!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-09 19:05
Jag ska bara förtydliga min trådstart så att verkligen ingen ska känna sig kränkt eller upprörd...

-Jag är alltså INTE emot fri abort!!
-Jag tycker INTE att de som begått abort är dumma eller onda eller något annat!!
-Jag har INTE som syfte att provocera någon och jag lovar att svara så gott jag kan på frågor och synpunkter! Känner du dig provocerad så be mig förtydliga i stället för att bli upprörd!
-Så SNÄLLA FL kan jag få ha min tråd ifred den här gången tack??????

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-11 22:41
Om nån undrar varför jag inte svarat på frågor beror det på att jag är bortrest, men jag kollar min inbox så ni får gärna inboxa era frågor till mig. Jag hinner inte gå igenom hela tråden just nu.

Tack för alla kommentarer, roligt att det blev en debatt! Såna här frågor pratas det för lite om tycker jag.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-12 19:54
En sak som jag ofta funderat på är när fostret blir ett barn.

Ofta ställer jag också den frågan till abortmotståndare. NÄR är det INTE ok att döda ett foster, och varför? Varför är det t.ex mer OK i vecka 18, än i vecka 25?
Ett vanligt svar är att barnet efter vecka 22-23 kan överleva utanför livmodern. Men jag undrar fortfarande varför just förmågan att andas själv är det enda kriteriet som avgör om ett foster är ett foster eller ett barn?

Alla är ju överens om att man inte får döda spädbarn. Inte bara för att det är förbjudet i lagen, men också av moraliska/etiska skäl. Spädbarn ska man ta hand om, det är djupt rotat i oss.

Men ett spädbarn är outvecklat. Synen är inte helt utvecklad, hjärnan är inte helt utvecklad (den blir färdigutvecklad i 25-årsåldern enligt ny forskning).
Spädbarnet är helt beroende av andra, helt osjälvständigt. Det kan inte överleva på egen hand.

Är skillnaden egentligen SÅ väldigt stor mellan ett spädbarn och ett foster i vecka 20, bara för att fostret inte kan andas själv?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-14 14:52
Svar angående problemet med "alla illegala aborter" som folk skulle "tvingas göra" om abortgränsen sänktes några veckor (enligt en vad några har befarat här i tråden):

Jag tror inte att illegala aborter skulle bli samma problem idag som det var förr i tiden, innan abort legaliserades.

Skillnaden är att det på den tiden var fullständigt otänkbart att en ogift kvinna blev gravid. Hon kunde mista sitt jobb, bli utstött ur familjen, förlora sina vänner och sin sociala status, aldrig bli gift osv osv.

Samtidigt var samhällets skyddsnät inte heller lika utbyggda, och att bli mamma var en dyr historia. Inga barnbidrag, ingen gratis sjukvård.
En ogift kvinna kunde knappast klara att försörja sig och barnet på egen hand. Dagis fanns ju inte, så jobba kunde hon inte heller.

Många tvingades nog att ta den oerhörda risken (och kostnaden!) att göra illegal abort just av de skälen.

Idag har vi en helt annan situation. Idag finns bidrag och föräldrapenning, dagis och fri sjukvård. Dessutom är det ingen som tittar snett på ensamstående mammor (eller för den delen ogifta föräldrar.

) Unga mammor som tvingas hoppa av skolan för att föda barn kan lätt fullfölja sin utbildning när barnet fyllt ett år och börjat på dagis.

Jag tror faktiskt inte illegala aborter skulle bli ett problem i dagens Sverige ÄVEN om abortgränsen sänktes några veckor!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-14 18:31
Här är lite länkar till en dokumentär om fostrets utveckling, flera har efterfrågat dem. Dokumentären (eller en mycket lik den) sändes på SVT för något år sedan (tror jag):

www.ehd.org/movies.php
www.ehd.org/movies.php
www.ehd.org/movies.php
www.ehd.org/movies.php
www.ehd.org/movies.php
www.ehd.org/movies.php

OBS att sajten jag länkar till inte tar ställning i abortfrågan.

Anna Paulita

Äldre 10 Mar 08:37

#131

Sooli2 skrev 2010-03-09 22:43:47 följande:

Jag förlorade min son i vecka 20. Han föddes för tidigt och därför kunde man inte rädda honom. Enligt Socialstyrelsen var han "bara" ett foster. För mig och hans pappa var han ett barn. Ett barn som är lika verkligt som ett barn som är fött i vecka 40. Jag sörjer honom lika mycket som ett fullgånget barn. Han hade tio fingrar och tio tår. Han hade allt på plats och han var lik sin pappa. Han var så fin.Innan det här hade jag en väldigt liberal syn på abort och tyckte det var självklart att det skulle vara fri abort till vecka 18. Nu är jag inte alls säker längre, vet inte ens om jag tycker att det är ok längre att abortera friska foster överhuvudtaget. Det är dock min personliga uppfattning och jag har respekt för att andra tycker olika. Jag tycker dock att man bör fundera över att sänka den övre gränsen för fri abort, då den tangerar gränsen när man faktiskt kan rädda för tidigt födda barn.

Fast skillnaden mellan er och par som gör abort i denna vecka, eller senare var att ni VILLE ha barnet ni förlorade. Därför är det ett barn och inget foster. I ett läge där barnet inte är välkommet är ju så klart inställningen heeeelt annorlunda.

Jag gjorde en abort i v 13 och för mig var det ett bekymmer och bara oändligt jobbigt att ha blivit gravid överhuvudtaget vid det tillfället (jag blev gravid när min dotter var 3 månader men det tog ett tag innan jag fattade det för jag hade inte ens fått tillbaka min mens) och jag tänkte på det som fanns i min mage som en cellklump. Nu är jag gravid och är i v 11 och redan nu har jag, enligt mig själv; ett barn i magen. För att detta barn är välkommet och jag vill ha det.

Det du har varit med om är förskräckligt och jag önskar inte missfall/förlorat barn på någon, men det är en STOR skillnad på ett ovälkommet och välkommet barn

Jag vägrar bara vara mamma...

pyjamastrollet

Äldre 10 Mar 09:14

#132

TS: Du vet att den fria aborten bara gäller upp till v.18 va? (hara bara läst ts) För aborter som görs senare krävs specialtillåtelse och det får man bara vid särskilda skäl. Fara för mamman eller för att fostret har någon medicinsk komplikation. Vem hjälper du genom att tala om hur utvecklat fostret är efter vecka 18?

Sooli2

Äldre 10 Mar 09:25

#133

Anna Sol: jo, du har helt rätt. Vi ville ha barnet som vi förlorade. Men för mig personligen är det ÄNDÅ helt ofattbart att man aborterar friska foster så sent som i vecka 18-22. I sig tycker jag ändå inte att det är skillnad på välkomna och ovälkomna barn, det är barn oavsett.

Jag förstår helt och fullt att man avbryter graviditeter där barnet är så sjukt att det inte skulle klara sig ändå. I vecka 18 är man oftast medveten om att man är gravid och att man varit det i flera veckor.
Men OM man vet om att man är gravid tidigt och man överväger abort så förändrar det läget, enligt mitt sätt att se det. Enligt mitt sätt att se det så har man ett ansvar för sig själv och för barnet. Ett beslut om abort är inget beslut jag tycker man ska gå och fundera på i tio veckor direkt. Det är oansvarigt, inte bara för sig själv utan också för det ofödda barnet.

Att du inte fattade att du var gravid förrän v. 13 kan jag förstå eftersom det var så tätt efter förlossningen. Jag dömer inte dig på något sätt, alla har rätt att välja hur deras liv ska se ut, men det här är MIN övertygelse som jag har fått efter att ha förlorat ett barn.

pyjamastrollet

Äldre 10 Mar 09:29

#134

Zusannah skrev 2010-03-09 19:57:26 följande:

Enligt wikipedia är det ju bara gällande praxis som styr valet av vecka... I Sverige måste Socialstyrelsens tillstånd inhämtas för att aborter efter graviditetsvecka 18 skall få utföras [5][11]. I de fall Socialstyrelsen bedömer att kraven på synnerliga skäl är uppfyllda och beviljar abortansökan så rör det sig om grava missbildningar på fostret (till exempel avsaknad av storhjärna), sjukdom hos kvinnan, som havandeskapsförgiftning med komplikationer som HELLP eller i sällsynta fall svåra sociala förhållanden. Socialstyrelsen får aldrig ge tillstånd till sen abort om fostret kan antas vara livsdugligt och ha någon överlevnadschans, vilket enligt gällande praxis bedöms vara efter vecka 22. Källa: Wkipedia Av detta kan man även se att sena aborter inte bara görs när det är fel på fostret.

RUL görs mellan v.16-20 (jag gjorde mitt i v.20) då upptäcker man (om man har tur) fel på fostret. Vissa allvarliga fel på fostret går inte att se före v.18. I de fall då kvinnans liv är i fara och sen abort beviljas bedömer man ju att för att rädda kvinnans liv måste graviditeten avbrytas. Varför ska man sätta igång förlossningen och hoppas att man kan rädda mamman när man kan garantera hennes överlevnad på annat sätt? I sådana fall har det beviljats aborter även efter v.22.
Svåra sociala förhållanden lär ju knappast handla om någon som inte känner för barn heller utan där handlar det nog om personer med t.ex svåra missbruk, tror inte det är bättre att en t.ex heroinist fullföljer graviditeten bara för att fostret tedde sig vara friskt i v.18, kan ju ta skada av det senare...

Vart vill du ha gränsen då? Var tycker du det skulle vara lämpligt?
Vad ska vi göra med alla dessa mammor som, tvingas föda fram dött sent i graviditeten för att du anser gränsen vara för hög? Eller alla dessa som aldrig får lämna BB med ett barn för att det dog några timmar efter förlossningen?

Stinky

Äldre 10 Mar 09:30

#135

Sverige är fantastiskt! De gränser vi har för fri abort i vårt FRIA land, är toppen! Vilken tur att alla abortmotståndare och besserwissrar som tycker och tänker så mkt kring aborter, inte har någon talan!

Anna Paulita

Äldre 10 Mar 09:51

#136

Sooli2 skrev 2010-03-10 09:25:48 följande:

Anna Sol: jo, du har helt rätt. Vi ville ha barnet som vi förlorade. Men för mig personligen är det ÄNDÅ helt ofattbart att man aborterar friska foster så sent som i vecka 18-22. I sig tycker jag ändå inte att det är skillnad på välkomna och ovälkomna barn, det är barn oavsett.Jag förstår helt och fullt att man avbryter graviditeter där barnet är så sjukt att det inte skulle klara sig ändå. I vecka 18 är man oftast medveten om att man är gravid och att man varit det i flera veckor. Men OM man vet om att man är gravid tidigt och man överväger abort så förändrar det läget, enligt mitt sätt att se det. Enligt mitt sätt att se det så har man ett ansvar för sig själv och för barnet. Ett beslut om abort är inget beslut jag tycker man ska gå och fundera på i tio veckor direkt. Det är oansvarigt, inte bara för sig själv utan också för det ofödda barnet. Att du inte fattade att du var gravid förrän v. 13 kan jag förstå eftersom det var så tätt efter förlossningen. Jag dömer inte dig på något sätt, alla har rätt att välja hur deras liv ska se ut, men det här är MIN övertygelse som jag har fått efter att ha förlorat ett barn.

Självklart är det barn oavsett, men frågan är (som fler har ställt sig i denna tråd innan) vad man gör med de ovälkommna barnen? Vad ska man göra med dem i situationer där föräldrarna inte vill bli just föräldrar? Ska man då föddas bara för att lagen anser det? Är det inte bättre att de föräldrar som verkligen vill bli föräldrar med allt vad det innebär får bli det, och de föräldrar som inte vill det slipper? Jag ser framför mig barn som ränner från familjehem till familjehem i en helv livstid och vid 18 års ålder är de myndiga och ska klara sig själva. Utan det familjära skyddsnät som andra tonåringar har. (förhoppningsvis) Skulle inhemsk adoption fungera bättre än det gör i Sverige, så ja, kanske...men jag tycker det är viktigt att se på frågan nyanserat och inse att en situation aldrig är den andra lik.

Men jag håller med, det är svårt att förstå att man kan gå i 18 veckor och inte inse att man är gravid.

Jag vägrar bara vara mamma...

Oneesan

Äldre 10 Mar 09:52

#137

Sooli2 skrev 2010-03-10 09:25:48 följande:

Anna Sol: jo, du har helt rätt. Vi ville ha barnet som vi förlorade. Men för mig personligen är det ÄNDÅ helt ofattbart att man aborterar friska foster så sent som i vecka 18-22. I sig tycker jag ändå inte att det är skillnad på välkomna och ovälkomna barn, det är barn oavsett. Jag förstår helt och fullt att man avbryter graviditeter där barnet är så sjukt att det inte skulle klara sig ändå. I vecka 18 är man oftast medveten om att man är gravid och att man varit det i flera veckor. Men OM man vet om att man är gravid tidigt och man överväger abort så förändrar det läget, enligt mitt sätt att se det. Enligt mitt sätt att se det så har man ett ansvar för sig själv och för barnet. Ett beslut om abort är inget beslut jag tycker man ska gå och fundera på i tio veckor direkt. Det är oansvarigt, inte bara för sig själv utan också för det ofödda barnet. Att du inte fattade att du var gravid förrän v. 13 kan jag förstå eftersom det var så tätt efter förlossningen. Jag dömer inte dig på något sätt, alla har rätt att välja hur deras liv ska se ut, men det här är MIN övertygelse som jag har fått efter att ha förlorat ett barn.

Problemet när man är känslomässigt inblandad är att man endast ser saker svart och vitt. Varför måste önskade barn dö när det finns så många friska foster som aborteras bort? Efter v.18 måste man ha ett godkännande från socialstyrelsen för att genomföra aborten, det är således inte vilket skitsnack som helst som får ett godkännande.

För många som gör en sen abort är det ett otroligt svårt val.

Arigato

Erase

Äldre 10 Mar 10:17

#138

Alla får som tur är tycka och tänka vad de vill, men en enda fråga bara ;
VARFÖR tar du ens upp detta till diskussion ? Vad vill du uppnå med det ?
Du skriver hur utvecklat ett foster/barn är från vecka 18. Jag tvingades avbryta en graviditet i v. 16 pga. sjukt barn, känns INTE kul att påminnas om hur utvecklad han var......

Anna Paulita

Äldre 10 Mar 10:33

#139

Erase skrev 2010-03-10 10:17:00 följande:

Alla får som tur är tycka och tänka vad de vill, men en enda fråga bara ;VARFÖR tar du ens upp detta till diskussion ? Vad vill du uppnå med det ? Du skriver hur utvecklat ett foster/barn är från vecka 18. Jag tvingades avbryta en graviditet i v. 16 pga. sjukt barn, känns INTE kul att påminnas om hur utvecklad han var......

Hon vill nog uppnå det hon har uppnåt. En debatt. Jag tror inte hennes mening var att göra någon ledsen iallafall.

Jag vägrar bara vara mamma...

Isanje

Äldre 10 Mar 10:45

#140

Sooli2 skrev 2010-03-10 09:25:48 följande:

I vecka 18 är man oftast medveten om att man är gravid och att man varit det i flera veckor.

Jag märkte först att jag var gravid när jag kände bebisen sparka. Anledningen till det var att jag ammade,och när jag slutade amma så började mensen strula,och jag hade blödningar. Var en smärre chock att få veta att jag var i vecka 17+3. Inte för att jag ville göra abort,utan för jag hade "missat" nästan halva graviditeten

Sänk abortgränsen!

INNEHÅLL