Min vidriga man

det verkar vara två diskussioner här inne är det stor ålderskillnad som är problemet eller att hon var under 18? Många av mina vänner har äldre män men sanningen att säga är att de också träffades något senare i livet runt 25 eller så.
Jag skulle tro att de flesta sunda människor kan bli kåta på en tonåring men också att de flesta sunda människor skulle låta det stanna vid det. För de alldra flesta 15-16 åringar är man gubbe vid 36 och för de alldra flesta 36 åringar saknar en 15-16 åring den levnadserfarenheten som gör en människa attraktiv i längden...

kanske har jag fel...

Vad alla här på Fl och vad hela världen tänker spelar ju egentligen ingen roll. Det är hur du känner kring frågan som är viktig, för det handlar om ditt liv och din man.

Ta dina egna känslor på allvar och respektera dom, det är du som är den viktigaste personen i ditt liv. Om du tar hand om dig och ser till att du mår bra så "smittas" det automatiskt av sig till alla i din närhet, så det är inte egoistiskt att tänka på dig själv och på sitt mående.

Jag tänker inte komma med några åsikter åt något utav hållen, utan bara ne uppmuntran att du tar dina egna tankar och känslor på allvar.

Lycka till och kärlek till dig!

rent almänt då..
hur ser man på det med ÄLDRE män om lever tillsammans med mycket yngre kvinnor..

Jag menar Min man är 15 år äldre än jag ..
vi sätter det i detta perspektiv.
När han va 18 så va jag 3 år och lekte med puzzel i mitt barnrum hemma hos mamma ...

IDAG har vi gemensamt barn och är lyckliga tillsammans.

Är det oxå ett problem eller? ska det Oxå kallas som pedofili eftersom han är så pass mycket äldre än jag , Även om jag idag är 32?

mjo jag förstår din situation, men TÄNK om nu bara att din man hade vart ett as.....då gjorde din mamma helt rätt, asså hon brydde sig, tänk vad många mammor som inte gör det...där barnen råkar illa ut. Tycker det låter som om du vart lite väl hård emot din mamma om det e detta som gjort själva sprickan mellan er, sen vet ju inte jag om det ligger mer bakom. ....Hon var ju rädd om dig.

Nu menade jag inte på nått vis att det skulle vara så att vi här i väst alltid har rätt. Men jag har läst en hel del litteratur i just det ämnet med intervjuer med barn som gifts bort samt sett en och annan dokumentär och det är rätt genomgående så att de flesta barn inte alls vill skiljas från sina föräldrar, spec. inte för att giftas bort med någon som kommer ha all makt över deras liv och deras kroppar. Det är skrämmande och hemsk vilket man ju kan förstå. Dock är de som du säger invaggade i sin kultur och anser ju samtidigt att det är så det ska vara och att det är värt att göra det för att deras föräldrar ska bli stolta, men det är ju inte riktigt samma sak som att de verkligen gillar läget själva. För mig är det aldrig OK att ha sex med ett barn, oavsett kultur. Enda skillnaden är väll att där slipper ju iaf barnet att skämmas över det som händer eftersom de ser det som nått naturligt om än hemskt.

Det är bara detta som är själva sprickan. Det hon gjort är faktiskt det värsta hon någonsin gjort mot mig. Hon försökte förstöra mellan mig och mitt livs kärlek, jag kunde ju inte veta att det var mitt livs kärlek då, men jag älskade honom så intensivt att jag INTE var beredd att sluta träffa honom bara för att "mamma säger så". Jag tyckte vi skulle träffas tillsammans allihop och prata, så att de fick träffa honom, men de ville inte det. De ville köra över honom med bilen, eller anlita någon att nacka honom, det var ungefär allt som kom ur mina föräldrars upprörda munnar.

Jag är fortfarande ledsen över att de inte behandlar honom som en självklar del av min familj, trots att vi har varit sambos i många år nu och har ett barn tillsammans. De har bara lugnat ner sig och slutat hata honom helt öppet. Vi kan fortfarande knappt prata om honom, när jag berättade att vi hade börjat fundera på att faktiskt sätta ett datum för bröllopet började hon nästan gråta, och inte av lycka. När jag berättade att vi väntade barn, så vart hon upprörd av att hennes barnbarn skulle ha "den där" till pappa.

Ja allt detta får mig att känna mig ledsen. Fruktansvärt ledsen. Det känns som hon inte brytt sig om att jag ska må bra och vara lycklig, utan bara att följa sin egen moral och princip. För jag är lycklig och mår bra, men det är inte på hennes "rätta" sätt.

Men det beror väl helt  håller på hur gammal du var vid det aktuella tillfället då ni inledde en relation! tror ju knappast det var när du var 3 år å pusslade.
Är man över 20 å lite mer, så ska man ju anses vara vuxen. Men som 15 år då är man ett barn!

Oj, ok det låter ju helt klart överdrivet! Om ni nu lever ihop å har barn å fam så e det bara för henne att acceptera å respektera han som en i fam. Men just då kunde ju varken du eller hon veta att detta skulle bli ditt livs kärlek. Men nu när du e äldre å ni har bildat fam så borde hon inse att ni älskar varandra å är lyckliga. Jag förstår att du känner dig mkt ledsen å sårad över hur hon beter sig, å framförallt att hon inte vill ge det en chans än efter att ni visat att det e allvar.

Jag kan ju bara dra snabbt om min sits så kanske du bättre förstår varifrån min ståndpunkt är. Jag flyttade åxå hemifrån som 15åring, då min mamma å jag inte drog jämt alls. jag gick fortfarande på högstadiet, å flyttade ihop med en kille som då var 19 år-allt för att komma hemifrån. han var snäll emot mig...å det var bättre där. Men mogen var jag INTE på ngt vis. Han var den första för mig å jag för han med. Det som fick mig att flytta var bla att min mamma alltid haft problem med drickat, å tog hem folk, den ena värre än den andre. Jag var 12-13 år gammal..ligger å sover i min pyamas med nallar på. in kommer en av dessa svin å börjar ta på min kropp, på ett jäkligt opassande sätt, skulle kyssa mig mm jag blev livrädd.. även på min då 2 år äldre syster. vi tog upp detta dagen efter med vår mamma, å hennes svar blev
-ja men i deras kultur så är ni giftasmogna, inget konstigt i det.
å så fortsatte det ena efter det andra!

Såå jag önskar att jag hade en mamma som brydde sig, å det gör ju din! Även om jag tycker att hon driver det hela för långt nu när ni är en bildad fam.

Är man 15 år så har man ju inte ens börjar gymnasiet! Undrar om ni som tycker detta är ok, skulle resonera likadant om det gällde era egna barn?, för går man i högstadiet så är man just det-ett barn!

Egentligen orkar jag inte riktigt ge mig in i en lång disussion med folk som inte vet skillnad på saker och ting..  Att man som vuxen har sex med en 15-åring är inget som har med pedofili att göra. En 15-åring kan som sagt (och gör det ofta också) se väldigt vuxen ut..   En pedofil tänder på barn om du undrar.

Sen skrev jag inte heller att jag tycker det är okej att en 30-årig man har sex med en 15-åring, men han har faktiskt inte förgripit sig på henne. Och vad gäller din dotter och eventuellt kladdande av en 30-årig man...  Lycka till med att veta exakt vad din dotter gör.. :)
Du är oerhört naiv om du inbillar dig att det är mannen som tvingar flickan varje gång en äldre man har sex med en yngre flicka.
Det är många unga flickor som frivilligt har sex med äldre män och det kan du inte göra ett dugg åt. Inte ens när det kommer till din egen dotter.
Visst..  det är inte trevligt, men faktum är ändå att om tjejen är över 15 och inte blir tvingad som begår mannen inget brott. Vad menar du med ta hus i helvete? Risken är att det du eventuellt gör är ett större brott än det gubben som kladdat på din dotter gjort..