järfällatråden 9

flingan: Håller tummarna för dig och omtentan!

Måste bara få skriva av mig och göra en av mina uppsatser igen. Så ni vet vilken nivå jag är på och mina inlägg - om de kommer och vilken ork jag har.

Jag pendlar mellan att vara arg och att vara ledsen. Grannarna har gaddat ihop sig och anser att våra barn stör - på morgnarna när vi ska upp och iväg, på helgerna både morgnar men även dagarna. Och grannen ovanpå ringde på halv sju en vardagskväll en gång för att våra barn lekte och hade sprungit runt lite, vi störde tonårsdottern som försökte plugga (!). Vilket han tog upp nu igen. När dottern klämde fingret i garderobsdörren i torsdags kväll omkring sju och började tjuta bankade de i golvet ovanför, samma sak när hon blev ledsen och arg på sin bror i söndags halv tio.

Vi känner oss trakasserade och påpassade. Både jag och sambon började den här dagen med magont. Grannen under har kontaktat värden och anser att vi måste gå ut med våra barn i parken på morgnarna, att de inte får låta dagtid heller och uppenbarligen får de inte ens bli ledsna. Vi har inte haft ett enda klagomål tidigare och jag känner mig helt knäckt. Vad ska vi göra? De är barn och jag försöker ta all hänsyn vi bara kan, men vi måste leva.

I söndags förmiddag stod två män och "gläfste" utanför vår dörr medan min sambo försökte tala med dem, men de var bara aggressiva och hävdade sin rätt - typ. Så jag har skickat brev till värden på nästan två sidor om allt som hänt sedan vi flyttade in, att jag känner mig trakasserad och att jag inte kan föra en dialog med dem som det är nu. Jag vill inte bo där när jag hela tiden är stressad över att de ska ringa på eller banka i golvet eller ringa värden och jag blir en heljobbig mamma som å ena sidan vill trösta mitt barn samtidigt som allt jag vill är att det ska sluta... Skitjobbigt.

Uppepå det är jag trött som få, sover med två barn i sängen, dottern är väldigt trotsigt och samtidigt har hon kommit in i en stor separationsångest. Sonen är väldigt mammig och gnällig. Och jag jobbar heltid, på timmar, och känner mig stressad för det. Att prestera, att få behålla jobbet, att vara den potentiella som de vill anställa.

Sa jag att jag gärna vill ha ett barn till också? Helt galet. Ingen mens heller, för den delen och ett barn i den här lägenheten som vaknar på nätterna är nog verkligen en hit...

Hyresgästföreningen sa åt mig att brevet jag har fått är något vår värd måste skicka ut om någon har anmält klagomål. Att man ska ta hänsyn i flerfamiljshus, men också att det just är det och att barn hörs. Kvinnan på Järfällahus som skickat brevet till mig och som jag har skickat min redogörelse till är såklart ledig idag. Så jag orkar inte jaga någon annan, telefontiden är på 1½ timme på morgonen, så jag hoppas få tag i henne imorgon.

flingan: Jag säger ju det - man kan shoppa sig glad!

Visste inte att de hade öppen mottagning. Vet att man komma dit när man vill om man exempelvis vill väga sitt barn eller liknande. Eller?

Flingan: Ah. Vad bra med sådan öppen mottagning. Och jag är gärna med på en bokklubb. Har kommit igång igen med mitt läsande, just nu Roslund & Hellström som jag just läst ut "Odjuret" och börjat på "Box 21". Men jag läser nästan allt... kanske... Favoritförfattare är väl Siri Hustvedt, John Ajvide Lindqvist och just nu ovannämnda.

Tack alla för stöd. Jag har varit helt sänkt när de har klagat på att vi har barn, vilket det känns som. Jagar värden för fullt, de har ju bara telefontid 1½ timme på förmiddagen och stängt fredagar. Kvinnan jag söker var ledig i måndags, de var alla på utbildning igår och idag öppnar kontoret kl 10.00 - alltså precis när deras telefontider är över. Fin planering... Men jag ska jaga henne via växeln för det är löjligt att jag aldrig kan nå henne.

Mirjam: Jag lånar gärna. Har tappat kollen vilka exakt som jag har läst av honom... Satt och mådde lite sisådär när jag kommit in i "Box 21" på pendeln imorse.

flingan: Som sagt. Jag läser det mesta. Fast jag har svårt för t ex Martina Haags böcker, kommer inte in i dem alls utan lägger ifrån mig efter tio sidor. Hoppas det gick bra på BVC idag. Och självklart ska du inte stressa, du ska ha det bra och trevligt.

Välkomna ni nya! Kul med lite inflyttat. Jag känner mig som en fossil - gammal och bott nästan hela mitt liv i Barkarby, dvs i 36 år. Det är jag nästan ensam om på t ex barnens dagis.

Mirjam: Ska ni inte åka in i alla fall? Kan ju inte må sådär, vad det än beror på.

Välkommen hit Machina! Jag bor Barkarby och har bott där ungefär hela mitt snart 37-åriga liv. Flyttade nyligen till en femrummare nästan precis i "centrum", med krypavstånd till dagis och pendeltåg. Har en Vincent född i december 2008 och en Uma född i mars 2006.

Mirix: Det var duktigt ju! Att vara på Ikea och inte köpa något. Det har nog nästan aldrig hänt mig. Vi var där i söndags också, köpte lite mattor och förvaringsprylar. Stannade vid Plantagen och inhandlade en stor växt att ha på golvet i vardagsrummet. Mötte en familj med barn på samma dagis och de hade också lyckats ta sig ut från Ikea utan att handla något.

Stora syster: Hur gick det på jobbet? Var du ute i skogen? Låter så mysigt.

flingan: Typiskt mammor. Eller? Fast för mig var det mer pappa som hade åsikter när Vincent var liten. Jag gjorde en övergång från ersättning till välling, genom rekommendation av min syster (som har tre flaskbarn) och blandade hälften/hälften i början. Hoppas det är bra med lilla tjejen nu.

Själv försöker jag koppla bort knasiga grannar och sluta jaga värden som inte går att nå. Och tänka framåt istället. Sitter på jobbet och har att göra som vanligt, men inte lika stressigt som de senaste två veckorna. Drömmer om ett fast jobb och lite ledigt (bättre sömn) och mest av allt - en till bebis. Sa till sambon igår att jag faktiskt inte är färdig, jag har inte en tanke på att vår lilla Vincent skulle vara vår sista. Så det så... Bara min kropp kommer igång så... Förbaskade hormoner.

flingan: Skönt att få träffa läkaren i alla fall. Kan du ringa kommunen och fråga hur man går till väga med att söka resurs?

De förbannade grannarna har inte ringt på något mer och vi är numera förberedda om de skulle få för sig att göra om det. Nu har vi mer på "fötterna" också, man får ju faktiskt spika efter åtta på morgonen, oavsett veckodag, och de ringde på kvart i nio förra söndagen. Knäppisar. Eller att de klagade när vi går upp en halvtimme innan vi ska iväg till dagis och jobb. Det är galna helt enkelt. Boendekonsulenten hos värden hör inte av sig, vet inte varför, men jag orkar inte jaga henne mer. Jag har sagt mitt, i brevform.

Apropå en till bebis så... Ja, sambon säger inte nej till en bebis till. Han vill bara att jag helst ska ha ett fast jobb. Eller han vill att jag ska ha fast anställning och jag med, men vi vet ju inte när det inträffar. Vincent säger "en till" och Uma är inte bang. Jo just det. Sambon säger också att vi måste byta till en större bil. Men det är väl inga problem. Haha.