• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Anonym (blomma)

    Dryas: Man kan inte se länken.... :) Men min är gul..... Den är superbra!!!

    Ja, alltså så här: Är man medveten om sin problematik och arbetar på den, tror jag att man kan bli en bra förälder. Min mor hade borderline och raserade mycket av min barndom med sina eviga utbrott, hot, intriger och straff.... Så ALLA med borderline är inte villiga att arbeta med sig själva... Men det är väl samma sak som med andra psykiska besvär; om man tar emot hjälp och är ödmjuk och villig att förändras, tror jag absolut att man blir en bra förälder!

    Annars skulle ju som sagt alla med diabetes, hjärtbesvär m.m. också vara "farliga föräldrar".

    Så det beror på HUR sjuk man är och HUR ödmjuk man är samt hur mycket man arbetar på att utvecklas. Går inte att dra alla över en kam...       

  • Anonym (Frugan)
    Lilith Dark skrev 2011-07-22 18:00:02 följande:
    Jopp, jag vet precis hur det är, det är därför jag kallar mig själv för den eviga fjortisen Flört
    haha samma här;)

     
  • Anonym

    Jag hatar dessa perioder när tomheten tar över. Jag stöter bort alla, trots att jag känner mig så himla ensam! allt jag behöver göra är att ringa någon, så finns de där. Men jag orkar inte. Jag vill inte. Men jag vill inte känna tomheten heller. Ibland vill man bara skrika rakt ut för man känner sig fångad av sin egen hjärna!

  • Anonym (blä!)
    Anonym skrev 2011-07-24 18:38:53 följande:
    Jag hatar dessa perioder när tomheten tar över. Jag stöter bort alla, trots att jag känner mig så himla ensam! allt jag behöver göra är att ringa någon, så finns de där. Men jag orkar inte. Jag vill inte. Men jag vill inte känna tomheten heller. Ibland vill man bara skrika rakt ut för man känner sig fångad av sin egen hjärna!
    har samma problem, sen om inte en kompis svarar på sms tror jag denne är på sjukhuset eller hatar mig och vill inte veta av mig, grymt jobbigt
  • Disan
    Anonym skrev 2011-07-24 18:38:53 följande:
    Jag hatar dessa perioder när tomheten tar över. Jag stöter bort alla, trots att jag känner mig så himla ensam! allt jag behöver göra är att ringa någon, så finns de där. Men jag orkar inte. Jag vill inte. Men jag vill inte känna tomheten heller. Ibland vill man bara skrika rakt ut för man känner sig fångad av sin egen hjärna!
    Mm.. Eller att man vägrar säga det man eg vill säga, bara för att det är något som är bra för en själv. Att tomheten och det där knäppa sättet tar över så pass att man inte kan säga förlåt, be om en kram eller ens det lättaste att t ex säga vad man vill ha till middag... Bah!
  • Anonym (blä!)
    Disan skrev 2011-07-25 10:14:50 följande:
    Mm.. Eller att man vägrar säga det man eg vill säga, bara för att det är något som är bra för en själv. Att tomheten och det där knäppa sättet tar över så pass att man inte kan säga förlåt, be om en kram eller ens det lättaste att t ex säga vad man vill ha till middag... Bah!
    precis
  • Anonym (blomma)
    Anonym skrev 2011-07-24 18:38:53 följande:
    Jag hatar dessa perioder när tomheten tar över. Jag stöter bort alla, trots att jag känner mig så himla ensam! allt jag behöver göra är att ringa någon, så finns de där. Men jag orkar inte. Jag vill inte. Men jag vill inte känna tomheten heller. Ibland vill man bara skrika rakt ut för man känner sig fångad av sin egen hjärna!

    Jag vet hur det känns, vissa dagar är bara hemska.... Allt bara skit....Det är oftast övergående och kan bero på olika saker, hos mig utlöses det exra av sömnbrist, om jag inte ätit m.m. Även om jag inte umgåtts med folk på länge... Vad utlöser hos dig?

    Ibland får man bara vänta ut det...ibland hjälper det att promenera i snabb takt, städa eller annat fysiskt avledande....ibland att prata med någon.....     

    Kramis!
  • Anonym
    Anonym (blä!) skrev 2011-07-25 09:24:24 följande:
    har samma problem, sen om inte en kompis svarar på sms tror jag denne är på sjukhuset eller hatar mig och vill inte veta av mig, grymt jobbigt
    Jag är nog lite självisk, jag tror inte att det hänt dom något när de inte svarar utan jag tror de ignorerar mig och aldrig vill se mig igen. Så då vill jag aldrig se dom heller. Gjorde precis så igår. Blev arg och raderade nummert. Men sen visade det sig att batteriet hade dött på kompisens mobil. Det brukar ju finnas logiska förklaringar men jag ser dom inte just då.
  • Anonym
    Anonym (blomma) skrev 2011-07-25 11:06:38 följande:
    Jag vet hur det känns, vissa dagar är bara hemska.... Allt bara skit....Det är oftast övergående och kan bero på olika saker, hos mig utlöses det exra av sömnbrist, om jag inte ätit m.m. Även om jag inte umgåtts med folk på länge... Vad utlöser hos dig?

    Ibland får man bara vänta ut det...ibland hjälper det att promenera i snabb takt, städa eller annat fysiskt avledande....ibland att prata med någon.....     

    Kramis!
    Mitt kommer oftast när jag är sysslolös. Dvs mest på helgerna. Mitt i veckorna stressar jag runt så mycket så jag känner inte de känslorna då. Men man kan inte stressa runt alltid bara för att slippa känna tomheten. Jag inser själv hur löjliga mina tankar kan vara i de stunderna. Hur den labila tonåringen fortfarande finns kvar inom mig, när jag tänker att jag vill ta fram rakbladet bara för att det känns lite jobbigt. Jag gör inte det, men det stör mig ändå att tanken ens finns där. För "normala" människor brukar inte tänka på rakblad varje gång de är ledsna.
  • Anonym (blä!)
    Anonym skrev 2011-07-25 17:10:42 följande:
    Mitt kommer oftast när jag är sysslolös. Dvs mest på helgerna. Mitt i veckorna stressar jag runt så mycket så jag känner inte de känslorna då. Men man kan inte stressa runt alltid bara för att slippa känna tomheten. Jag inser själv hur löjliga mina tankar kan vara i de stunderna. Hur den labila tonåringen fortfarande finns kvar inom mig, när jag tänker att jag vill ta fram rakbladet bara för att det känns lite jobbigt. Jag gör inte det, men det stör mig ändå att tanken ens finns där. För "normala" människor brukar inte tänka på rakblad varje gång de är ledsna.
    Jag får dåligt samvete varje gång jag tänker på att ta mitt liv eller skada mig själv, vad har jag att gnälla om?
    Hur kan jag ens tänka dessa tankar när jag har ett barn?!
    Jag var lite naiv, hoppades barnet skulle ta bort dessa tankar, lite lättare blev det men inte totalt.
    Ja, "normala" människor har det lättare på många sätt.
    Men, tänk så här, hur tråkigt skulle vi inte ha om vi inte är så bubbliga?
    Jag tog mediciner ett tag, det kändes så tråkigt, som att leva som en zombie, jag saknade min bubblighet, för när jag är bra så är jag BRA, det saknade jag, jag var charmtrollet själv, hög på glädje, dock önskar jag att jag kunde radera den DÅLIGA sidan, men, som med det mesta, man kan inte bara få det som är toppen.
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?