• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Nyctophilia
    Disan skrev 2011-07-21 13:23:51 följande:
    Än en gång känner jag igen mig! -Tack gode vem det nu var för den här tråden! Har aldrig känt mig så normal som de senaste dagarna Skrattande
    Ja absolut, att få läsa massa inlägg som man känner igen sig i gör mycket! Att det inte är BARA jag som har det så här.
  • Nyctophilia

    Frågar ni er partner ofta om han/hon är arg på er? Det är något som jag gör väldigt mycket. Är han kanske trött och inte så alert så känns det genast som han kanske är sur på mig eller jäg tänker att jag kanske sagt/gjort något.
    Detta överanalyserande är så fruktansvärt JOBBIGT! -Men oj, nu lät han lite tvär i tonen, undrar om han är arg på mig osv, osv! Kräks


  • Disan
    Mistelstein skrev 2011-07-22 11:25:28 följande:
    Frågar ni er partner ofta om han/hon är arg på er? Det är något som jag gör väldigt mycket. Är han kanske trött och inte så alert så känns det genast som han kanske är sur på mig eller jäg tänker att jag kanske sagt/gjort något.
    Detta överanalyserande är så fruktansvärt JOBBIGT! -Men oj, nu lät han lite tvär i tonen, undrar om han är arg på mig osv, osv! Kräks
    Här har vi en till!! Haha!! Eller ja, kanske inte haha egentligen... Men jag är sådan iaf. Eller om han inte ringer när han har sagt att han skall göra det, eller inte svarar på ett sms, då vill han säkert göra slut och så har man ångest ända fram tills man får tag på honom och då är man typ arg och lättad på en och samma gång. Suck.

    Gällande boken så får du hojta om det är något att ha! Är det en informativ bok eller lite mer självhjälpsaktig?
  • Anonym (blomma)
    Mistelstein skrev 2011-07-22 11:25:28 följande:
    Frågar ni er partner ofta om han/hon är arg på er? Det är något som jag gör väldigt mycket. Är han kanske trött och inte så alert så känns det genast som han kanske är sur på mig eller jäg tänker att jag kanske sagt/gjort något.
    Detta överanalyserande är så fruktansvärt JOBBIGT! -Men oj, nu lät han lite tvär i tonen, undrar om han är arg på mig osv, osv! Kräks

    Det där är jag upp i dagen!! Och särskilt om han inte svarar i telefon, eller som du skriver, har ett visst tonfall. Då blir jag livrädd. Känns genast att massa skuldkänslor kommer, jag börjar be om ursäkt.... Svarar han inte på sms eller telefon får jag ångest ofta....helt orationellt, ja....som en 3-åring....usch..... men får tankar om att han igonorerar mig och aldrig vill prata med mig som straff för något jag gjort...

    Dryas, vb boken är den gul? Jag har en hemma som är gul och heter Borderline.... :) 
  • Disan
    Någon mer än jag som tycker att det känns som att hjärnan fastnat i typ 15-16 års åldern? Med alla dessa tankar, som faktiskt är extremt tonårstypiska. Sedan är det såklart att man har mognat och blivit vuxen också, men... Förstår ni hur jag menar? Normala vuxna människor tänker ju inte så här.
  • Anonym (Har jag?)
    Disan skrev 2011-07-22 12:19:00 följande:
    Här har vi en till!! Haha!! Eller ja, kanske inte haha egentligen... Men jag är sådan iaf. Eller om han inte ringer när han har sagt att han skall göra det, eller inte svarar på ett sms, då vill han säkert göra slut och så har man ångest ända fram tills man får tag på honom och då är man typ arg och lättad på en och samma gång. Suck.
    Precis sådär är jag också. Så sjukt att få ångest över en sån sak. Och att första tanken är "nu vill han göra slut", eller att han inte älskar mig längre, eller att han inte orkar med mig, eller vilken som helst av alla de där tankarna som alltid ploppar upp.
    De senaste veckorna har jag mått skit, jag har helt fått för mig att min pojkvän inte alls vill ha mig längre. Jag reagerar avvisning (även inbillad sådan) i tusen gånger mer avvisning tillbaks. Det blir bara en ond cirkel. Jag har frågat honom tusen gånger om han vill göra slut, och han säger nej varje gång men det känns ändå som om han vill det. Har gått så långt så jag tror att han tror att jag vill göra slut. Nu beteer vi oss båda två som små osäkra 15-åringar. SUCK!
  • Disan

    (Har jag?): Usch då.. Hatar när man hamnar i sådana perioder! Men du, det är ju toppen att du är medveten iaf. Kanske du klarar av att åtminstone vissa gånger inte fråga honom om han vill lämna dig, utan ist kan trycka undan de känslorna och tankarna.

    Min psykolog lärde mig att: Det är bara tankar! (Vad gäller ångesten)

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?