Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Anonym

Äldre 27 Mar 19:33
1644 svar

Visa endast Anmäl

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?
- «
- ‹
- Sida 98 av 164
- 92
- 93
- 94
- 95
- 96
- 97
- 98
- 99
- 100
- 101
- 102
- 103
- 104
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Nyctophilia

Äldre 21 Jul 11:19
#974

Visa endast Anmäl

Usch det låter ju inte som nån kille att hänga i julgranen direkt!

Angående relationer med tex vänner så har jag få men nära vänner. Jag pallar inte med ytliga bekantskapelser och har perioder då jag drar mig tillbaka. Då är det tryggt att veta att de vännerna vet varför och respekterar det. Och ändå finns kvar.
Med personer jag träffar och det är nåt jag retar mig på så har jag oerhört svårt att föredra den människan. Gör man mig illa så hatar jag och känner intensiv illvilja och känner mer eller mindre att jag hoppas allt går åt helvete för den personen.
Jag kan också känna enormt agg gentemot bekantskapelser min man har och som jag ej träffat. Får jag träffa dem blir det bättre men om jag inte tycker om dem så är det oftast fortsatt så.
Det kan vara minsta lilla jag läser av och som jag ej gillar så räcker det.
En gnutta av det med svart eller vitt.
Älskar jag någon så älskar jag nästan för mycket.
Disan

Äldre 21 Jul 13:22
#975

Visa endast Anmäl

Anonym (blä!) skrev 2011-07-21 10:45:22 följande:
För att när jag blev gravid, så sa han om det blev missfall var det mitt fel, han har hotat om att ta barnet ifrån mig, han skriiker håll käften åt barnet och åt mig när han är trött eller irriterad eller har ont någonstans, han har hotat slå mig när han har varit irriterad och jag har inte slutat tex smaska, han har lämnat mig höggravid på ica maxi och åkt iväg, han har en tendens att säga åt sina vänner att jag är mindre intellektuell, borde färga håret för att det ser ut som om jag har råttskit färgat hår, jag klär mig inte klokt osv.
När han varit dum brukar han alltid be om förlåtelse och vara ångerfull.
Alla problem vi har i relationen är mitt fel, pga min borderline, för om jag inte vore som jag är så skulle vi ha det fint.
Sen kan han vara världens finaste kille, passar upp oss, leker med sitt barn, pussar, kramar osv.
Allt går i perioder, har vi en bra period så har vi en bra period, har vi en dålig period, så har vi en dålig period, står ut med det för han står ut med mig.
Okej. Nu inser jag att i ditt fall är nog gräset grönare på andra sidan! Så hemskt för dig att leva med en sådan karl... Du är förhoppningsvis värd mer än så!
Nyfiken? www.bloggen-buuu.blogspot.com
Disan

Äldre 21 Jul 13:23
#976

Visa endast Anmäl

Mistelstein skrev 2011-07-21 11:19:38 följande:
Usch det låter ju inte som nån kille att hänga i julgranen direkt!

Angående relationer med tex vänner så har jag få men nära vänner. Jag pallar inte med ytliga bekantskapelser och har perioder då jag drar mig tillbaka. Då är det tryggt att veta att de vännerna vet varför och respekterar det. Och ändå finns kvar.
Med personer jag träffar och det är nåt jag retar mig på så har jag oerhört svårt att föredra den människan. Gör man mig illa så hatar jag och känner intensiv illvilja och känner mer eller mindre att jag hoppas allt går åt helvete för den personen.
Jag kan också känna enormt agg gentemot bekantskapelser min man har och som jag ej träffat. Får jag träffa dem blir det bättre men om jag inte tycker om dem så är det oftast fortsatt så.
Det kan vara minsta lilla jag läser av och som jag ej gillar så räcker det.
En gnutta av det med svart eller vitt.
Älskar jag någon så älskar jag nästan för mycket.
Än en gång känner jag igen mig! -Tack gode vem det nu var för den här tråden! Har aldrig känt mig så normal som de senaste dagarna
Nyfiken? www.bloggen-buuu.blogspot.com
butterflower

Äldre 21 Jul 20:10
#977

Visa endast Anmäl

Anonym (blomma) skrev 2011-07-21 10:37:21 följande:
Butterflower: Har du någon gång gjort en psykiatrisk utredning? Jag trodde jag var "normal" tills jag gjorde den och fick svar med fem personlighetsstörningar.... Man behöver inte vara särskilt udda för att ha dem faktiskt. Jag har många vänner, arbetar, har studerat tre år på högskolan, sköter mina plikter i samhället - allt beror på GRADEN av den störningen.... Dvs om den påverkar dig mycket eller lite....

Min psykolog viftade bort det och sa att "alla har sånt" men de har inte testat sig.... När man har utrett det får man veta vad man har för problematik, och kan börja ge akt på den och förstå sig själv bättre. Det finns så klart dem som är sjukpensionärer pga delvis borderline, men det beror som sagt på GRADEN av sjukdom....
Nä, det har jag aldrig gjort någon. Har aldrig kommit på tanken
Men jag fungerar normalt så jag ser inget behov=)
ModestyB

Äldre 21 Jul 23:19
#978

Visa endast Anmäl

butterflower skrev 2011-07-21 20:10:59 följande:
Nä, det har jag aldrig gjort någon. Har aldrig kommit på tanken
Men jag fungerar normalt så jag ser inget behov=)
Oj, så spännande, jag har då aldrig träffat någon någonsin som fungerar "normalt" sådär som man föreställer sig att "normalt" är, om man skrapat lite på ytan. Precis exakt ALLA har någon form av svaghet/svårighet/sårbarhet eller brist i det kognitiva eller känslomässiga. Grattis, det gör dig till en helt unik person, precis som alla vi andra, borderline eller inte.
Herr Lindström

Äldre 22 Jul 01:47
#979

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2010-03-27 19:33:15 följande:
Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?

japp, så här var min förra flickvän. Problemet var att hon inte insåg att hon behövde hjälp för att kunna rädda vår relation. Jag orkade inte med hennes sätt att vara, svartjuka och kontrollbehov vilket påverkade mitt humör så jag orkade inte längre. Jag mådde bara dåligt i min relation och gjorde ett av mitt livs svåraste beslut att lämna henne. Det finns hjälp för er och det kanske inte löser allt men medicin ska tydligen hjälpa till litegrann i alla fall.
Anonym (blomma)

Äldre 22 Jul 01:57
#980

Visa endast Anmäl

Anonym (blä!) skrev 2011-07-21 10:45:22 följande:
För att när jag blev gravid, så sa han om det blev missfall var det mitt fel, han har hotat om att ta barnet ifrån mig, han skriiker håll käften åt barnet och åt mig när han är trött eller irriterad eller har ont någonstans, han har hotat slå mig när han har varit irriterad och jag har inte slutat tex smaska, han har lämnat mig höggravid på ica maxi och åkt iväg, han har en tendens att säga åt sina vänner att jag är mindre intellektuell, borde färga håret för att det ser ut som om jag har råttskit färgat hår, jag klär mig inte klokt osv.
När han varit dum brukar han alltid be om förlåtelse och vara ångerfull.
Alla problem vi har i relationen är mitt fel, pga min borderline, för om jag inte vore som jag är så skulle vi ha det fint.
Sen kan han vara världens finaste kille, passar upp oss, leker med sitt barn, pussar, kramar osv.
Allt går i perioder, har vi en bra period så har vi en bra period, har vi en dålig period, så har vi en dålig period, står ut med det för han står ut med mig.
Hm...ja, det beror på hur ofta han är "dum" vs snäll.... Vissa saker låter ju inte så schysst, men kanske har det hänt enormt sällan? Det är knepigt med ex...det kan bli mer av en "hangup" än verklig kärlek, när man ser tillbaka så där... Som någon ovan skrev; när du väl fått han i säng så undrar du varför du ville det egentligen.... Jag har varit med om liknande... Däremot om han är en riktigt omtänksam och bra kille, då är det ju en annan femma. Men du skrev att han har varit velig? Velighet är det VÄRSTA som finns för oss med våra problem!

Min ex velade i 2,5 år...jag har aldrig mått värre....konstant ångest och rädsla för att vara "fel" för han...han gjorde slut säkert 1 ggr i månaden, för att sen övertala mig om att komma tillbaka....utåt sett en helylle kille med bostadsrätt och ordnat liv. MEN på insidan var han hur snurrig som helst! Eftersom han vägrade psykolog är jag glad att jag efter mycket slitage tog mig loss från han....jag har vissa känslor kvar, MEN jag mår bättre med min nuvarande....

Var rädd om din hälsa, man kan inte köpa en ny.... Umgås med människor som får dig att må bra.....
Anonym (blomma)

Äldre 22 Jul 01:59
#981

Visa endast Anmäl

Herr Lindström skrev 2011-07-22 01:47:19 följande:
japp, så här var min förra flickvän. Problemet var att hon inte insåg att hon behövde hjälp för att kunna rädda vår relation. Jag orkade inte med hennes sätt att vara, svartjuka och kontrollbehov vilket påverkade mitt humör så jag orkade inte längre. Jag mådde bara dåligt i min relation och gjorde ett av mitt livs svåraste beslut att lämna henne. Det finns hjälp för er och det kanske inte löser allt men medicin ska tydligen hjälpa till litegrann i alla fall.

Usch...hemskt.... Ja, man måste nästan ha en smula självinsikt, annars kan man va en riktig "idiot" och det orkar ingen med....

Troligen kommer hon på sig själv en dag.
Disan

Äldre 22 Jul 09:32
#982

Visa endast Anmäl

Herr Lindström: Ja, psyksjuk utan insikt är inte roligt vad det än är för sjukdom. Har man bara insikten samt klarar av att prata med varandra så kan man komma långt... Starkt av dig att ta dig bort från det iaf!
butterflower

Äldre 22 Jul 11:21
#983

Visa endast Anmäl

ModestyB skrev 2011-07-21 23:19:21 följande:
Oj, så spännande, jag har då aldrig träffat någon någonsin som fungerar "normalt" sådär som man föreställer sig att "normalt" är, om man skrapat lite på ytan. Precis exakt ALLA har någon form av svaghet/svårighet/sårbarhet eller brist i det kognitiva eller känslomässiga. Grattis, det gör dig till en helt unik person, precis som alla vi andra, borderline eller inte.
Tack.

«
‹
Sida 98 av 164
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL