• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Anonym
    Disan skrev 2011-07-29 20:01:44 följande:
    (Har jag?): Hur mår du nu?

    Anonym: Min psyk är bra, hon går liksom aldrig för långt och hon håller ett bra avstånd. Men har däremot träffat personal inom psyk som jag hatat från början och då är det inte lätt!
    Jag gillar dom alltid från början men efter ett par gånger föraktar jag dom och slutar gå dit. Inte pga något de gjort, utan jag fungerar så bara. Så kommer aldrig någon vart.
  • Nyctophilia

    För mig har det känts bra, än så länge. Viktigt att personligheten stämmer med och det gör den med hon jag har.

  • Nyctophilia

    Ingen bra dag idag, känner mig rastlös och tom på samma gång! Arg och irriterad, vill göra något samtidigt som jag inte har ork....

  • Anonym
    Mistelstein skrev 2011-07-30 14:28:47 följande:
    Ingen bra dag idag, känner mig rastlös och tom på samma gång! Arg och irriterad, vill göra något samtidigt som jag inte har ork....
    I know the feeling. Jag känner alltid så på helgerna. Men jag stannar i sängen och kollar på en massa serier istället. Jag känner mig inte ensam då, då har jag mitt eget sociala liv med alla läkarna i greys anatomy.
  • Nyctophilia

    Jo det hade jag med velat göra, men får så dåligt samvete över att jag inte hittar på saker med sonen. Det gör vi ju mellan varven men en solig dag som denna inbringar än mer ångest för man inget gör! Gah!!!!

  • Anonym (en till)

    Finns det någon som har förlorat sitt barn pga detta? (gråter hela tiden) Har en tråd i myndighetskontakt angående detta ....... snälla läs - jag håller på att gå under totalt.

  • Anonym (blä!)
    Anonym (en till) skrev 2011-07-30 17:52:49 följande:
    Finns det någon som har förlorat sitt barn pga detta? (gråter hela tiden) Har en tråd i myndighetskontakt angående detta ....... snälla läs - jag håller på att gå under totalt.
    kan du länka till den?

    jag har ett barn, legat under utredning ett tag för att jag och barnets pappa kommer inte överrens, jag är inte orolig för att förlora, för jag gör som min psykolog och bvc säger och får toppen feedback.
    nu har jag varit singel i en vecka, barnets pappa gör bara min borderline sämre, känns otroligt ovant, hur gör man när man är ensam???
    om jag inte hade haft mitt barn, hade jag redan haft någon ny, men nu är jag en mamma och måste vara duktig.
    tonåringen i mig skriker!
  • Disan

    (en till): Inboxa mig gärna! Jag har ff vårdnaden om mina barn, men pappan har dem på heltid och vi träffas när jag "känner för det". Har svårt med både anknytning, ilska och ork. Är väl kanske inte riktigt samma som du eftersom du verkar vara ledsen över din situation, men jag vet ändå hur det är när barnen inte mår bra av att mamma mår dåligt... Har betett mig såå illa mot dem, främst mot äldsta dottern. Men allt går att lösa, bara man vill!

    Dryas: Usch, en sådan dag är aldrig välkommen...

  • Anonym

    Jag märker hur jag sakta men säkert är på väg åt fel håll. Jag börjar bli rejält deprimerad. Jag är trött på detta. Jag är trött på att jag aldrig fått veta hur det känns för vanliga människor när de har livslust. Jag vill också veta hur livslust känns, för i mina öron så låter det för bra för att vara sant. Jag vill inte ens leva, jag orkar inte bry mig. Men den tiden som jag måste vara här, den tiden måste jag gå och jobba. Det får ju inte mig att vilja leva mer direkt. Så less!

  • Disan

    Anonym: Brukar också känna så.. -Hur är det att ha livslust på riktigt? Vissa stunder och dagar har jag det, men annars så...

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?