Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Grym du är! Vi får helt enkelt tänka lite mer och kämpa lite mer för att hålla inne med vissa känslor, när det är som värst. 
Jag vet att det kanske inte alltid kommer gå, men jag vill ha det på en nivå som fortfarande är ok. Hur gamla är dina barn? Och hur har livet sett ut med barn? Nyfiken. 

Kram

Jag har ett barn strax under året, vissa perioder har varit tuffa, men när jag ser resultatet av mitt hårda arbete så är det värt allting, en frisk fläkt i måendet, jobbigt då jag inte förstår men vi har så mycket kärlek så brukar gå bra ändå.

Nu har jag låtit min borderline ta över, jag har handlat över vad jag kan handla, har kläder och prylar jag inte ens vill ha och jag träffade mitt barns pappa som jag inte träffat på ett bra tag, för att vi bestämde gå skilda vägar och han har inte velat ha kontakt med oss, det värsta är att vi struntade i skydd för att jag tänkte naivt att inte händer det något, det kändes så lockande, något förbjudet och spännande, jag vet hur barn blir till så blir så arg på mig själv, att jag aldrig lär mig kontrollera min sexdrift och impulsivitet!
Toppen på allt så fick jag för några minuter sedan ett sms att han ångrar sig och hoppas att jag väljer abort om det skulle bli så för att han har träffat någon annan.
Det gjorde ont, det förklara varför han hållit sig borta.
Vet inte vem jag är mest arg på, mig eller honom!

Fan da, va jobbigt. Men ingen är ju perfekt och känslomässigt avtrubbad, klart det är svårt med ett ex, som dessutom är pappa till ditt barn. Nånstans lever ju kanske ett hopp trots allt, ni har ju ett band som alltid kommer finnas. Men skyll inte på dig själv, ni är ju två om saken. Han vet hur barn blir till lika mycket han. Att han ens orkar skicka ett sms och kräver nått. Du får se honom i sitt rätta ljus, det är fult av han om han nu är kåt och bara efter ett ligg, då gå tilll sitt barns mamma, du av alla är ju faktiskt den han borde hålla sig ifrån om han inte menar nått seriöst. Han har väl redan varit där och förstört ditt hjärta en gång, och ni har ett barn som behöver ha en glad mamma. Försök och se vilket konstigt beteende han faktiskt har och inte klandra dig själv och ditt. Sen om du impulsköper ok, men om du har grejer du inte vill ha, sälj dem på blocket och eller lämna tillbaka, utan att tänka. Bara gör. så får du lite tillbaka.

Hoppas får en bra kväll.

MM

 

Tack för tipset om  blocket, ska göra det, helt skäll kan han inte få, han nämnde ordet kondom en gång men jag ignorerade honom.
En smula förhoppning fick jag att han vill ha tillbaka mig men jag hade helt fel, det svider verkligen.
Sen en tanke som gnager, tänk om han är lika lätt med skydd med nya tjejen? Ska nu mitt barn få syskon? Bli helt bortglömd??? För kontakten med sin pappa har varit lika med noll.
Det gör ont, så himla ont...

(blä!): Stor kram till dig..!!

Jag sitter på sjukan nu efter att ha gjort en abort. Blev gravid för att jag liksom (blä!) är naiv och hej och hå. Men det känns bra, för oss fanns det inga tvivel på vad som var rätt.

Usch, jag har varit med om det värsta jag varit med om. Äldsta sonen, som aldrig ens svarat emot, har på sista tiden blivit en riktig tonåring, ivrigt påhejad av sin pappa. Säger ja nej till något, så åker han hem till pappa och så får han göra det där. Och så igår fick jag helt plötsligt bara sms om att han tänker bo hos pappa och kommer och hämtar sina grejor i helgen. Jag har gråtit och packat, packat och gråtit. Och jag vet ju varför han gör det, för att hos pappa får han göra som han vill. Medan vi här hemma har regler att följa. 

Usch vad jobbigt, krya på dig!
Jag både hoppas och inte hoppas på att bli gravid, bara för att göra hans liv surt.

Lilith Dark: Jobbigt det låter! Jag kan dock inte riktigt tänka mig hur det känns eftersom jag inte bor med mina barn, men det är säkert tungt när de gör revolt och "gör slut" och vill byta bostad. Har du ngt barn kvar hemma då?

Blä: Ahh, klassisk känsla! Undrar bara vad som eg är bäst... Jag mår iaf bra, tack

Ja, jag har ju mina två minsta på heltid. Där är det tvärt om istället, deras pappa har så lite som möjligt att göra med dem. Han har träffat dem två gånger några timmar varje gång sedan i februari. Gaaah, varför kan det inte bara vara "lagom" utan måste vara extremt åt något håll?

Lilith Dark: Lider med dig iaf.. Om det nu är till ngn tröst, haha, men det är så synd om alla dessa "trasiga" familjer och om barnen, det känner jag med, för där kan jag verkligen relatera. Gosa in dig i dina små ikväll och njut av stillheten innan tonårstiden, men glöm inte att även tonåringar växer upp och blir människor! Din som kommer att komma tillbaka till dig, förr eller senare.