Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Anonym: Vi träffades i början av oktober förra året :) Jo, han försöker verkligen till fullo.

Du har ju klarat det jättelänge då!

Vi blev tillsammans i oktober också, firar 2 år i år
Jag hyllar också min pojkvän att han står ut och har velat ha barn med mig och ta ansvaret att om det krisar så ska barnet ha honom,

Jag brukar lyckas med långa förhållanden: antingen tröttnar jag efter första eller andra knullet eller så blir jag kär. Blir jag kär älskar jag länge, om inte så blir jag oftast äcklad o arg o kan inte vara med killen mer.

Har haft sex med flera killkompisar o det är inte så smart, för vill de ha mer går det åt helvete. Kämpade som fan med att inte börja hata en kompis förra sommaren, men det gick inte o jag hatar honom ännu.. Äcklas av honom.

Har varit tillsammans med maken i 15år! Men det har varit stunder jag avskytt honom och knappt stått ut med honom.
Men sen jag började med anti depp har det blivit stabilare med de känslorna.

*favoriter*

Grattis!!!  Skönt att veta att det går!!! Hur gör du när du känner att du typ hatar honom och inte står ut? Jag kan behöva lite tips på den fronten...

Får jag fråga er om hur ni har det med era barn? (Ni som har några.) Orkar ni alltid med dem på ett bra sätt?

Jag har inte själv borderline, men ni som har det får gärna berätta hur man orkar. Min sambo har borderline och han fungerar såhär: Han är ganska flirtig mot andra tjejer (även om jag vet att han inte skulle vara otrogen utan har låg självkänsla och vill antagligen ha bekräftelsen, det gör ändå ont i mig), han gör slut hela tiden (ibland flera gånger i veckan i ilska), får utbrott för i stort sett ingenting, kan börja gråta och skrika och kasta saker om jag säger "fel" saker.

Han älskar mig enormt mycket ena sekunden för att hata mig nästa sekund och säga saker som är så nedvärderande att jag ligger och gråter och inte kan glömma på flera veckor.. medan han redan glömt samma kväll och tycker att allt ska vara som vanligt, att vi ska ha sex osv. Han skadar sig själv när han har ångest tex med brinnande cigaretter (aldrig så någon anna än jag vet om det). Han har haft drog och alkoholproblem, som han fantastiskt nog tagit sig ur, men det tog år innan det gick (år som var skitjobbiga). När han gör slut så har det hänt att han försvinner i några veckor utan att höra av sig. Något som lämnar sår i mig. Ibland känns det helt ohållbart, men han har fantastiskt bra sidor också.

Han kan säga att han vill ta livet av sig några  gånger i veckan, och har även försökt vid några tillfällen, fast det var längesedan nu.

Ska förtydliga lite så det står mer klart vad jag skulle vilja veta.

Hur gör man för att kunna prata om problem utan att det blir en massa utbrott varje gång. Många gånger håller jag tyst och känner själv att jag nästan kokar över för att jag sällan får säga vad jag tycker.

Hur gör man när någon man älskar hatar en utan att ta det personligt? Det går ju över, men jag blir så fruktansvärt sårad.

Hur får jag honom att fatta att han inte bara kan sticka iväg när han tycker saker är jobbiga.

Finns det någon hjälp han kan söka, han vill inte ta några mediciner.