Mola/Druvbörd

Hej alla igen!

Har "tagit sommarlov" jag med. Skönt att bara glömma bort eländet för en tid, Fortfarande 0 värde. Ska enl Sahlgrenska vänta till december med att försöka igen, men jag kommer nog börja i oktober då det gått 6 månader från skrapningsdagen. Så som de gör i Stockholm och på Charing Cross hospital i England. Har sista tiden haft en del ont i magen, illamående och väldigt ont i samband med ägglossning. Börjar direkt fundera på om det kommit tillbaka, men då ska det väl inte vara 0 värde? Nej, det är nog mer stress än mola tror jag. Lillplutten ska börja dagis imorgon...jobbigt. Saken är den att jag skulle ju egentligen fått ett barn till nu så jag hade inte tänkt att han ska börja dagis än. Jag skulle ju vara mammaledig nu lixom...men saker och ting blev annorlunda...

Lavinia: gud vad jobbigt att det ska krångla och hålla på. Det är säkert inget men sök idag. Det hade jag gjort, så slipper du gå och oroa dig hela tiden. Det är så energikrävande när man grubblar och oroar sig. Det vet vi alla här... 

   

Hej

Lavinia jag var med om samma sak som du igår, sitter på mitt jobb o känner att något är på gång, reser mig upp och det börjar tokblöda, genom jeansen, springer på toa och det kommer ut en klump som är ca 10X3 cm .. blev helt chockad o förstår ingenting. Alldeles skakig så åker jag hem o försöker få tag i en barnmorska på Sös. Hon tror att det kan vara min mens men den fick jag för 11 dgr sedan också i form av en rejäl blödning som tog slut 2 dgr senare, sen har jag haft blodblandade flytningar tills igår.. Åkte in till gynakuten på Sös och fick sitta i 5 timmar o sedan gav jag upp för då var det 6 personer som blev prioriterade före mig, det visade sig att den gyn som fanns hade gått till en annan avdelning akut o blev kvar där i 2 tim..

Idag har jag gått o lämnat blod, vill kolla Hcg för säkerhets skull så att det inte är molan som kommit tillbaka, orkar inte åka in till gynakuten igen men vill så gärna  veta vad det är.

Någon därute som vet vad detta kan vara?

Kram Emma

Godmorgon

Får väl tillägga att gårdagen blev en kopia av dagen innan, störtblöder exakt 24 tim efter första gången, på jobbet med lika mkt saker kommer ut,, sätter mig i bilen till Sös och hade sån tur att den snälla barmorskan från kvällen innan kände igen mig o säger att självklart ska du bli prioriterad idag, du satt ju och väntade i 5 timmar igår. Dessutom så kunde hon se provsvaret på Hcg som jag lämnat tidigt på morgonen och värdet var  2 fortfarande.. Jippi för då är det ingen mola alt graviditet tänkte jag. Fick träffa gyn som kunde konstatera att allt såg jättebra ut... hon kunde inte förstå varför jag hade störtblödit 2 dgr på raken utan trodde på hormonell obalans och stress. Så idag hoppas jag ingenting händer för då vet jag inte vad jag gör. Blev rekommenderad att äta extra järn o stressa av....lätt som en plätt
Kram på er

hej, nu är även jag tillbaka på jobbet efter en härlig sommar då jag faktiskt inte tänkt mycket alls på molan. Lämnade prov i måndags som var under 1,2 :) Så ett prov till i september och sedan ett års kontrollen. jag borde bli "fri" samtidigt som du Lavinia! har du förresten hört något mer om dina blödningar?

Morrhoppan: skönt att det inte verkar något farligt även om det är ett varningstecken att man kan bli så stressad att det blöder så där :(

Mola?: hört något?

Kram
Vombat

Hej igen

någon som varit med om såna här störtblödningar? Inatt igen hände det för 3e gången.. Då har det gått 36 tim sedan tidigare blödningar och jag har "slappnat" av och tänkt att det här blir bra och inte en droppe blod har kommit sen sist. Det är så märkligt då det inträffar när jag ligger still i sängen, känns så konstigt och varifrån kommer allt.
Ska åka in till gynakuten för 3e gången denna vecka, att bara skylla på hormonrubbningar o stress känns inte längre aktuellt men jag får se om de kan hitta något.

Hur lång tid tog det för er andra at få en "normal" mens efter att era värden gått ner till normal nivå?

Trevlig helg

Emma

PS ursäkta all blodiga detaljer i inläggen ovan

Hej på er!

Roligt att de flesta hittat tillbaka hit efter sommaren. Och välkommen eventuella nya som läser och tror vi är de vi är här. Visst, några "stammisar" och "gammelstammisar" (som hoppat till ett annat forum för att inte "plåga" oss med sina graviditeter ) är vi, men nya är självklart lika välkomna! Skriv om du vill skriva av dig!

Någon mer som tycker det känns tungt att princessan väntar barn? Är lika gammal som henne. Kanske känns det lite extra därför, som om jag nu verkligen är den enda 77:an kvar i hela sverige som inte fått/väntar barn. Expressen skrev någon urdum kommentar om varför de väntat så länge. "Ja kanske ville de lära känna varandra lite först." Såå korkat! 1) Det är inte länge. 2) De har varit ett par i 8 år (eller vad det är). Tror knappast de väntade med att "lära känna varandra" till äktenskapet. 3) Ja, ni vet vad tre är. Har folk ingen som helst koll på hur svårt det kan vara eller vad som kan hända? Har nästan lust att skriva till idioten och skicka en länk till vår tråd.

Nåja...

Morrhoppan/Emma, hur har det gått med blödningarna. Det där låter ju inte klokt. Har det fortsatt och har de sagt något mer? Enda gången jag blött otroligt mycket vad vid missfallet (men mest levrat) och (desto mer) när jag hade ett myom för 2.5 år sen. Det blev värre och värre och tillslut blödde jag ner hotellakan i England, vilket ju var lite jobbigt. Men om det var ett myom borde de sagt det vid VUL:et du gjorde och de sa ju att det såg bra ut, eller hur? Hoppas du mår bra och att det gått över.

Mina blödningar med levrat blod på natten jag skrev om slutade lika abrupt som de kom. Dagen efter jag skrev sist försvann det helt. Så jag hann inte ringa gyn. Mycket konstigt. Ska ändå dit nästa vecka så man får ju bara hålla tummarna att det ser bra ut.

Börjar "planera" för barngörandet (man ja jag vet, med min historia så borde jag vänta till efter läkarbesöket). Känns lite overkligt. Har ju gått 15 månader sen missfallet förjade. Visst de säger ju oktober men ser det bra ut på torsdag så är vi på Kreta ganska "lämpligt" i september. Och framöver försöker jag få till det att jag inte jobbar på annan ort på barngörarveckor/dagar. Men med en hyfsat oregelbunden mens på mellan 27-40 dagar så är det ganska svårplanerat .

Ja, Vombat. Vår historia har varit liknande. Hoppas vi följs åt med två glädjebesked mycket snart. September!

Kram L

Hej!

Ja, jag tycker oxå att det känns tungt. Det är ju jätteroligt för dem men, nu ska det bli en nationell graviditetshysteri ... 

Har för ett par veckor sedan oxå fått veta att min brors tjej är gravid för tredje gången. Jag som trodde vi skulle få vårt andra barn innan de får sitt tredje...så nu måste jag börja städa ur alla babykläder som jag fått låna av dem. Såå tungt känns det. Samtidigt känns det ibland som att jag inte får klaga: jag har ju ett barn i alla fall. Och det är jag evigt tacksam för. Men det är jobbigt ändå. Förlorade barn är alltid saknade barn...

Hej allihopa
japp här har allt blivit normalt igen, åkte in på gynakuten på fredagen och fick träffa en duktig gyn
som inte heller hittade något fel, vilket är skönt men ändå ingen förklaring. Men hon sa att kroppen/
hormoner har antagligen inte ställt in sig då det endast var 4-5 veckor sen mitt värde var nere på 2.
(Jag trodde ju det var fler veckor än så men de läste i min journal..tänk att tiden går så sakta ibland)

Lavinia vet att det inte är någon tröst men jag önskar jag också var född -77, jag har iofsig 2 underbara barn
men vill så gärna ha ett till med min nya. Men jag blir 42 om ett halvår och är lite lätt stressad över det men
har iallfall bokat besöäk på ny ivf klinik i början av sept.. så jag hoppas på 3e gången gillt.

Njut av Kreta och vem vet det kanske blir något när ni är där och tar det lungt.

Vraket snart är det din tur också och självklart får man sörja ett förlorat barn trots att man redan har barn.

Kram på er

Sista rapporten om mitt elände, kanske hjälper det någon annan i framtiden..

Efter sista besöket på gynakuten så blev allt "normalt"  igen o jag kunde andas ut.
Men så förra helgen så fick jag vanlig mensvärk o lite blödningar, bara 1 vecka för tidigt så det var väl ok tänkte jag. I tisdags på jobbet så började jag störtblöda...så jobbigt, åkte hem o ringde gyn, fick en tid 2 dgr senare för jag lät väl helt desperat. Onsdagen gick ganska bra, det kommer nog inget mer tänkte jag men tji fick jag, hela kvällen fick jag springa fram o tillbaka på toa, likaså mitt i natten... In till SÖS o träffade en underbar gyn som tog sig tid att kolla allt, Hcg, HB, ultraljud + en UL expert kom in. Sen gick de ut för att prata lite o då så börjar jag störtblöda igen, panik när man ligger i en gynstol själv,

Resultatet, hormonrubbningar pga molan, måste äta östrogen/gulkroppshormon tabletter för att få ordning på mensen samt så fick jag tabletter som stoppar upp blödningarna. Sjävlklart så kan man ju inte bli med barn när man dels har hormonrubbningar eller äter dessa tabletter som är för kvinnor som går in i klimakteriet.

Jag är så j-la less på den här molan som bara ställt till med elände, gyn berömde mig för att jag lät så positiv men om jag som vanligt tänker  bra tankar dvs jag har underbara barn, jag fick inte cancer av molan, jag är frisk för övrigt så är det inte speciellt synd om mig.

Hoppas ni alla får en härlig helg och att vi snart ser någon här på tråden som kan rapportera fram ett plus på stickan eller nåt annat positivt.

Ja har oxå haft lite sommarlov=)

Har inte tänkt så mycket på molan

har helt enkelt inte orkat, så fort tankarna började

fick hitta på något roligt...=)

Se har ja o min underbara sambo bestämt oss för att vi ska gifta oss

Så där har mina tanlar varit jätte mycket  =)

Sen har vi varit iväg lite på olika djurparker med vår underbara son   
Är så glad att jag har min underbara familj

Ska ta nya prover nästa vecka...=(

Ha det jätte bra alla

Kram Linda