Löpartråden 13

Waimea
Tack för välkomnandet! Och ja, du har nog rätt i det där att man måste gilla att springa om man ska göra det. Jag är inte riiiiktigt där än. Jag vill ner i vikt och ha en enkel motionsform, därför ska jag lära mig att tycka det är roligt. Jag har hört att det tar tio ggr innan man tycker det är SKÖNT att komma ut, och idag var eg första ggn jag inte suckade halva dagen för att jag skulle ut och jogga på kvällen. Jag ska ge det här en chans! Min man älskar att springa, han klämmer en eller två mil varje gång han är ute och om jag NÅGON gång skulle fixa en mil skulle jag kunan sträcka på mig!

Isold2003
Oj, sicken grej! Jag märker ju med en gång att "alla" här inne är riktiga löparmänniskor. Men kanske blir det en sån av mig med? Jag såg idag att Evy Palm var 30 då hon började springa och 40 då hon slog igenom på Finnkampen, och då har ju jag en chans med. Idag, då hon är 68 år, springer hon milen på 41 minuter. Imponerande!

Hej Bimsan! Jag smygläser och imponeras och inspireras av er alla här i tråden. Är verkligen ingen långdistanslöpare, men är nöjd med varje liten runda jag tar. Det roliga med löpning tycker jag är att jag gör så stora framsteg så snabbt. Och jag tycker nog att det tar rätt bra på degmagen - det är motivation av stora mått för mig.

Vilda Tiger - Jag började i vintras inne på löpband. Och första gången klarade jag väl ungefär 2 km innan jag var färdig för graven... Sen har jag ökat på för varje träningspass, antingen hastighet, tid, längd eller lutning. Kanske tio pass senare sprang jag utan vidare 4 km. Nu har jag hittat ut och tar mig runt 4-5 km på sisådär 40 minuter. Det jag märker ute är att jag har en "uppvärmningsperiod" på ungefär 2 km. De är riktigt jobbiga och jag tror att jag inte orkar springa en meter till. Men när jag kommit upp i 4 km så känns det som att jag kan pinna på hur länge som helst. Då är kroppen varm och benen rullar liksom på av sig själva.

Så jag tycker absout att du ska gå på en längre runda. Och börja spring lååååååångsamt. Löjligt långsamt. Det är en mental kick att märka att man klarar av att jogga 5 km, även om det går i snigelfart. Har man gjort det en gång, så vet man ju att man kommer runt och slipper oroa sig för det, så då kan man fokusera på att öka hastigheten vartefter. 

jag fortsätter att kämpa för att orka springa längre o längre. det går inte så bra än. idag sänkte jag takten o kunde springa längre o gå kortare. Men vad sjutton, jag orkar inte hålla på mer än 2,5 km. o skäms för det. jag är verkligen i usel kondition. o överviktig. Tror ni att jag kan ta mig upp i att orka springa 5 km till sommaren någon gång? Känns pinsamt att inte orka mer efter flera veckor.

okej mitt mål är att tillhöra de fem procenten!!! får trappa upp lite varje vecka så msåte det ju gå. o så måste jag sluta småäta. har ni tips där också? jag förstår itne varför jag inte kan låta bli. som om jag bara måste fälla krokben på mig själv?!