Löpartråden 13

Nej men snälla nån!

Första milen efter vintern igår, 69 minuter!

Mitt personbästa på den rundan är typ 63 min så det är ju inte många minuter som skiljer men ändå, jag SKA ju ner under timmen senast innan min födelsedag och det är bara 6 veckor kvar!!!

Måste jag sluta med LCHF och börja tanka mazariner för att det ska bli ordning på mina tider???!!!

K

Kaya: diskussioner om löpning och LCHF finns t ex här: http://jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=15731. Har bara läst lite i början och slutet av diskussionen, men det verkar vara väldigt blandade åsikter som vanligt.

Stor kram till dig Moe. Hoppas du fick en bra runda igår!

Kaya: Kämpa på!! har inte läst tråden Kattstugan sände, men det jag snappat upp var just att LCHF inte ska vara optimalt vid löpträning ... tror jag läste det i tidningen Topphälsa.

Jag hade träningsuppehåll i går, och ska köra lite styrka (kettlebells, så det blir lite puls också) idag. Såg att Sats börjat med Small Group training med inriktning bla på löpning och blev lite sugen. Finns inte tid i vår, men i höst, eller nästa år ska jag nog hoppa på en sån grupp ...

Moe: Näe, fy, stor kram till dig. Jag vet hur det känns...

Jag sprang 16 km igår, skitjobbigt var det. Trodde först att det berodde på att vi sprang i samma tempo som vanligt trots backar och terräng, men insåg när jag väl kom hem att det kan ha haft att göra med att jag lämnade blod i slutet av veckan. Det var precis som om jag hade tappat lite, lite i flås och jag var alls inte sjuk på något vis. Tror ni på min teori?

Kaya: Du är snart där igen, det är jag säker på. Kan inte svara på om din kosthållning påverkar, men du är en envis j-el, så det lär ju bara gå snabbare och snabbare 

Jomenvisst. Jag sprang igår och det var sååå skönt. Hade planerat 7 km, men efter 6,2 föll jag. Foten vek sig och jag landade på marken. Ond och svullen, låg med hårt lindad, ispåse och högläge ett par timmar. Idag har jag min gamla stödskena på, annars hade jag inte kunnat gå till jobbet.

Jag tror jag säger upp mig. Förlåt att jag bara skriver om elände här nu. Usch, jag känner mig som en riktig gnällkärring. Men när ska det ta slut? tack för all pepp, ni är bäst!

Det var både roligt och skönt att springa igår och hela spåret är nu snöfritt och torrt. Jag längtar tills jag kan springa igen. Ahhh!

Äntligen har jag hittat till en dator igen så jag kan skriva lite mer

Först och främst en stor kram till dig M o e! Usch vilken radda motgångar och förfärliga besked Tur att en stukn ing iaf går över relativt snabbt. Jag förstår att löpningen är ett bra sätt att ventilera och du får absolut inte sluta skriva här!

Waimea, jag tror absdolut att blodgivning påverkar orken, du förlorar ju en hel massa röda blodkroppar och självklart påverkar det syreupptagningen. Du känner förmodligen av det ett par veckor.

Vilda tiger, 5 km är ett bra mål, jag orkade inte springa 5 km för tre år sen Träning ger färdighet

Tänkte skriva lite om loppet i lördags och om jag känner mig själv rätt blir det ganska långt, en liten varning alltså

Jag var supernervös och hade svårt att sova nätterna före tävlingen. Som tur var hade jag en hel liten löparfamilj med mig, vi var fem från klubben som åkte ner, tre som sprang och två som support. De andra var kolugna och det var ju skönt. Stissade runt före start och knöt skorna om och om igen.. Raddade upp blåbärssoppeflaskor och energikakor i långa rader på min rad på vätskebordet. Var "granne" med Kattstugans klubbkompis och passade på att nämna det och önska honom lycka till. Eftersom det inte är så himla många i Sverige som springer ultra så kände jag säkert hälften av de som startade och flera var dessutom med på Portugalresan för ett par veckor sedan så det var många glada återseenden. Efter lite klippning av band och ett antal tal var det dags för start.

Direkt efter starten var de tlite trångt ut på första varvet. Banana bestod av en 7,2 km lång slinga som skulle springas 14 ggr. Mest asfalt och hyfsat platt även om det som kändes platt första varven kändes betydligt backigare sista varven.. Jag sällskapade med en tjej som jag lärde känna i Portugal och som jag visste borde hålla ungefär samma tempo som jag. Vi snackade och skojade och hade jätteroligt i flera varv. Det underlättar verkligen att snacka i början och även om det tar lite energi så är det värt det. Vi tyckte båda att det gick aningen för fort men eftersom det kändes bra så beslutade vi oss för att testa. Vi låg väldigt jämnt runt 5:30min/km och det flöt på fint. Två tjejer var före oss och vi såg att ledaren låg en dryg km före oss efgter tre varv ungefär. 

Min springkompis hade hjälp med vätskelagning och jag hann smita in och plocka den energi jag behövde utan att stanna så vi behövde inte slösa någon tid på vätskestationerna. Efter tre mil ungefär började jag känna mig lite öm i rumpan men i övrigt kändes det bara bra. Jag förstod att jag hade en bra dag och att jag skulle orka hålla samma tempo länge. Vi hade redan varvats av Anders Szalkai en gång och snart passerade även ytterligare några herrar, bla min klubbkompis Mikael Andersson.

Vi firade 50 km passeringen med att öka termpot en aning Ett par varv senare började det kännas lite mer i benen och nu började min kompis tappa ork mer än jag. Tyvärr fick hon släppa efter varvning in på tionde varvet. Jag kände mig lite elak men insåg att det nog var bäst för båda att dela upp oss. Nu hade mina klubbkompisar fått upp tempot på vätskelagning och låg steget före mig hela tiden och fixade allt jag ville ha utan att jag behövde säga något, vilken fantastisk hjälp! Jag hade stängt av klockan eftersom batterierna iaf inte håller i 100 km så jag hade inte riktigt koll på tiden längre. Mellan 64 och 75 km ungefär hade jag en mental svacka. Jag vet av erfarenhet att det alltid kommer en sån och jag var förberedd men det tar ändå på psyket att hålla igång när huvudet börjar ifrågasätta vad man håller på med Jag började peppa mig själv, sprang och berättade för mig själv hur duktig jag var och hur starka mina ben var osv. Rätt larvigt men effektivt konstigt nog

När jag passerade 79 km började jag få rapporter om att jag närmade mig ledande tjej. Tvåan hade fått kliva av redan efter 4 mil pga hälseneproblem. Skillnaden upp till ettan hade efter 50 km minskat från 13 min till 5-6 min! Jag höll jämnt tempo men hon had etappat lite fart. Jag bestämde mig för att strunta i det helt och hållet. Det spelade liksom ingen roll. Jag var så otroligt nöjd med att ligga på silverplats och började fantisera om att jag kanske skulle få den där medaljen. Lite stärkt blev jag kanske ändå för benen sprang på nästan avsig själva medan huvudet räknade ner km efter km. Jag hade vid det här laget varvat ett antal löpare och "bara" blivit varvad av Szalkai två ggr och de andra snabbaste herrarna en gång. När jag kom in för varvning in på näst sista varvet had eSzalkai precis gått i mål och vunnit tävlingen.

Näst sista varvet gick lite segt men var snart avklarat och sen var det ju bara sista varvet kvar. Åh vad glad jag var! Så fantastiskt nöjd och stolt!! När jag gick i mål var jag bara 2 min och 16 sek efter segrarinnan men guldet var hennes hela dagen och gladare silvermedaljör tror jag inte finns När jag dessutom fick höra att min klubbkompis Micke tagit andraplatsen på herrsidan var dagen fulländad!

Känner mig lite sliten i benen men annars mår jag fint. en liten blåsa på ena tån är enda blesyren. Jag antar att jag är lyckligt lottad som klarat mig så bra