Löpartråden 13

haha tack för svar. Blev lite fundersam när det stog att man skulle ange en tid som man sprungit andra lopp på....jag har ju inte sprungit några andra lopp....och nog lär det ta två timmar plus allt.....hahaha

Kul att fler ska springa i STHLM, det är ett roligt lopp tycker jag. Lagom lättsprunget också.

Har haft lite problem med sjukdom och en vrickad fot senaste tiden, men sprang 7,25 idag på hyfsade 30 minuter. Fick kramp/håll i bröstet (för de som aldrig fått det kan jag säga att det är extremt obehagligt, jag får det tyvärr ganska ofta) vilket gjorde att jag fick sakta ner lite i mitten av passet.

För mig är 7,25 på 30 min mer än hyfsat....haha. Blir impad av alla snabba. Jag är mer vrång än snabb. Kramp i bröstet låter extremt obehagligt. Kan föreställa mig hur det känns eftersom jag är asmatiker och det kan bli rätt obehagligt om man springer snabbt utan att vara riktigt bra uppvärmd.

Jag testades för astma när jag sökte hjälp hos läkare, men icke. Jag fick aldrig någon diagnos utan läkare gissade att det var mina bröstmuskler som krampade. Astma hade annars varit logiskt eftersom båda mina syskon har astma och min far hade svår astma som ung.

Icln: Tack! All peppning är bra!

Köpt nya skor idag och nu är jag sugen på att testa dom! 

Sprang 5km efter jobbet idag i gött regn. Duschade och bytte om, då kommer mannen om och undrar om jag vill springa. Så jag drog på mig löpkläderna igen och tog en till 5:a i regnet med honom.
Hur många vilodagar har ni? Jag har nog bara en/vecka. Men känner att benen börjar bli trötta.

Har aktivt hållit mig borta från denna tråd. En vecka efter Gbg varvet i maj blev jag dunder förkyld, känsliga bihålor så efter en veckas snorande så kändes varje steg även i bihålorna. Tre veckor senare var jag bättre och planerade att springa igen men då verkar alla dagisbaciller hoppa på familjen, hög feber i två dagar. Det värsta är att ungarna orkar vara uppe när de har 39 graders feber medan man själv är helt övertygad att man är döende, bara att gå ner för trappan är näst intill omöjligt.

I måndags gjorde jag mitt första löppass på över en månad, inte världens bästa tid men det var underbart att vara på benen igen. Igår däremot blev jag nästan kär på nytt, underbar kväll, 23 grader, frisk luft! Har förmånen att bo nära Mälaren och nära mitt hus finns det en härlig runda utmed vattnet. Perfekt väder och så härligt att återigen kunna susa fram i naturen. Trodde aldrig att jag, soffpotatis för ettoch ett halvt år sedan skulle sakna träningen. Har aldrig tränat regelbundet innan 30 årskrisen slog till för något år sedan.

Till familjenärlivet: 30 min är väldigt bra. Har genom mina år börjat att springa många gånger och slutat efter ett kort tag. Jag tycker att när man väl tagit sig förbi de första gångerna så sitter mina begränsningar i mest i huvudet. Spelar ingen roll om jag har sprungit 2,5 km el 12,5 km de sista 2 km är alltid jobbigast.

Monstermamman:

Härligt att du är på benen och igång igen!

Tänk att man kan överraska sig själv med att tycka träning är skoj. Det är ju jättehärligt!

Jag har väldigt lätt att begränsa mig genom tanken. Ibland måste man skärpa sig och blanda ut sågspånet i huvudet med positiva tankar i stället för spärrar.

     

Lycko mig!!!! Blev medbjuden på en sällskapstur igen. Riktigt mysigt... vi hade tänkt ta en kort tur....men mitt sällskap har satt som mål att springa en mil och trodde att hon skulle få träna läääänge för det. Men efter att rundan var slut efter ca 7km så tyckte hon nog att hon kunde fortsätta lite till....så det blev faktiskt en mil på direkten. Jättekul!!