Löpartråden 13

Tack Duckan!
ja eller hur, men det var kul att spåna namn ändå, vem vet det kanske blir en lillasyster längre fram :)
Men nu blev det en Julian och jag är fullkomligt överlycklig!! han är det finaste och mest underbara som nånsin hänt mig!

men ja det är skönt att vara tillbaka i löparskorna även om jag är långt från min forna form!!

Julian är fantastiskt fint namn, gillar massor!

Skönt att nån är på benen i alla fall. Jag linkar framåt och är helt ur form på bara 5 veckor.

Vad har hänt Duckan? jag har inte läst ikapp tråden. Är du skadad?

Inget allvarligt, men en sena (kort kallad it-bandet) började krångla en dag från ingenstans. Kör lite rehab hemma och undrar fortfarande om mina nya skor är fel för mig. Snåltarmen vill inte helt acceptera det, men det lutar åt ett inköp av samma sko jag haft tidigare.
Det gör helt enkelt ont att springa och vissa stunder även att gå.

ajdå det lät jobbigt, hoppas det löser sig!

ja skor kan påverka en hel del, har du nya skor som inte är av samma typ som du är van att springa i så kan det ställa till det. 
jag har lärt mig den hårda vägen, har flera gånger bytt skotyp men fått krypa tillbaka till korset och köpa samma typ som innan. 
jag får ont i knä o rygg varje gång jag försöker springa i andra skor.. 

Ja men jag tror dig och inser att mina snygga skor kanske får bli promenadsko till slut ändå..

Mitt mål i år var ju Marathon igen, men nu är jag glad om jag grejar Halvan 24 april. Tar sikte på ny sko och nya mål!

Jag sprang en hel del fram till maj i fjol. Då hände samma sak för mig som för Duckan, så snälla Duckan SPRING INTE!!!

Jag började också få ont. Men jag sprang på, tänkte att det där nog var lugnt och att det skulle gå över. Till slut var det så illa ställt att knät låste sig. En magnetröntgen senare och tre (!) läkare fick titta. Två av dem idrottläkare, en av dem fotbollslandslagets tidigare. Alla tre såg en krossad menisk. Jag opererades i juni, varpå man upptäckte att menisken var hel. Det som såg krossat ut var senan som var så svullen och vätskefylld att den var alldeles spräcklig.

Så, sommaren ägnades först åt operationsrehab. Men knät fortsatte göra ont när jag sprang. Till slut fick jag en kortisoninjektion i senfästet och blev bättre men inte helt bra. Det var först efter besök hos massör 35 mil norröver som jag hittade stretchövningar för höftböjaren. I december sprang jag första gången smärtfritt igen.

Och i januari blev jag på smällen och nu sitter jag i v 14 och springer numera en gång i veckan och då med kräkpaus efter 3 km och i en hastighet som får 83-åriga mormor att framstå som snabb

Men allvarligt talat Duckan, läk löparknät först. Man springer inte bort det. Man stretchar och vilar bort det. Cykling funkar, CT funkar, rodd funkade inte för mig, men löpning funkar inte. Gör det ont ska du inte springa. 

La Fontaine, alla jag känner säger samma sak, utom naprapaten jag träffade. Jag tänkte att hon ska väl veta, men inser mer och mer att hon faktiskt kan ha fel.
Sprang häromdagen och det känns ju idag så att säga.
Förbaskat ledsamt. Men jag tackar för att du tar dig tid att läxa upp mig. Jag behöver det ibland då jag är dumdristig!

Och grattis till graviditeten LaFontaine!!

Jag kände att en uppläxning var på plats Om jag hade lyssnat bättre på kroppen, så hade jag nog varit i springtagen igen under sommaren. Utan problem. Men är man envis som en bättre åsna så är man

Tack förresten