Augustibebisar 2008, del 11

Lille,ALLA tankar åt dig och din familj.även om jag aldrig träffat dig så känner jag med dig och bryr mig.du har varit SÅ stark och ÄR så stark. önskar det fanns något man kan göra,önskar jag hade bott närmre,då hade jag kommit över.....
KRAM

lille,har inte ord för hur ledsen jag känner mig för din skull och din familjs skull. Som de andra också skrev så känner vi ju dig inte, men du har på ett sätt kommit att bli som en vän under de två år som vi hunnit följats åt här i tråden. Det smärtar mig otroligt att läsa din blogg för jag tänker också på dina barn och din man och sedan börjar jag tänka massor på min pappa när jag läser om behandlingen du ska få. Han fick dom samma preparaten som du skriver om, men hans cancer var dock hormon refraktär, dvs hormoner bet inte på den, så det är riktigt positivt att din är det. Jag har förstått att man kan leva tio år och mer tillochmed med metastaser i skelettet och inom den tidsramen känns det som att det borde hinna komma nya och ännu bättre mediciner mot det förbannade cancerspöket. Finns det liv finns det hopp! Här en länk till ett broccolipreparat: www.cognicore.net/SE/

LIlle: kikar in en sväng från Kroatien och instämmer med övriga; önskar så att det fanns något jag kunde göra för att du ska bli frisk! HÅller alla tummar och tår för att behandlingen ska bota eller åtminstone, som Heidi skriver, ge dig den tidfrist som krävs för att man ska hitta något annat botemedel. Stor kram till dig och din fina familj!!!

Lille: vet inte heller vad man ska skriva. Det är så fruktansvärt alltihop. Hoppas att dom behandlingar som finns kan bromsa det så länge tills dom kommer på något bra botemedel. Tänker på dig och din familj. Stora kramar.

Tack allihop!! Även om jag inte träffat någon av er så känns det ändå som vi alla här inne känner varandra rätt bra vid det här laget. Vi har ju följts åt så länge! Fast det skulle vara väldigt roligt att ses på riktigt någon gång också. Kanske man kunde få till en Jönköpingsträff någon gång i framtiden?

Nä beskedet jag fick igår var väl inte direkt vad jag hade hoppats på, men innerst inne så kände jag ändå på mig att detta med min rygg troligtvis hade samband med min cancer. Vart skulle förändringarna komma ifrån annars? Och hade det varit ett vanligt ryggskott så borde ju smärtan börjat ge med sig vid det här laget... men istället har det blivit värre och värre för varje vecka som gått! Klarade mig med Alvedon + Ipren från början och nu tar jag starka morfin-preparat (men inte ens de hjälper till 100%).

Ska man nu drabbas av spridd bröstcancer så är ju skelettet ändå det "bästa". Men jag hoppas bara inte det fortsätter sprida sig vidare till ännu fler ställen. Har även en liten knöl på halsen som är lite misstänkt hård. Skulle inte försvåna mig om det finns cancer i den också. Nä, en riktig skit-sjukdom är detta! Ni är ju flera här som har eller haft cancer på nära håll så ni vet ju.

för att lätta upp den tunga stämningen här så lägger jag gärna in att jag nu har fått tummen ur och uppdaterat bloggarna.

renoveringsbilder finns på älvan609.nu och barnbilder på tedotage.nu/blog 

Jucea, tidigare såg jag nästan bara Ph i Ted, men nu börjar jag se mer och mer av dig i honom. Och Tage - så fina bruna ögon! Ang huset. Gillar jättemycket köket och tapeten i sovrumet. Ni är så duktiga!

Lille -  till dig, du är så stark. Fast du får bryta ihop, vi finns här för dig! Kan inte riktigt förstå vad du går igenom även om jag fattar att det är fruktansvärt. Det är så ofattbart.... Ska genast slänga in lite mer pengar till din fond...

Jucea - söta bilder på killarna. Jag tycker att Ted är jättelik dig och Tag är lik Ph.

Vi hade det underbart i göteborg, så skönt att vara utan barnen. Usch det låter hemskt men det var faktiskt skönt, fast lika skönt var det att komma hem till dem igen
Vi bode inte på Avalon VT, utan på Park avenyn - Elite plaza. Kanonfint. Det fanns också gym och spaavdelning. Jag tränade faktiskt båda dagarna, duktigt va!
På tis kvällen hade vi bokat relaxen, en liten pool och ångbastu + vanlig bastu och en tropisk dusch. Där var vi själva och myste. Jag trodde att det bara var vi som skulle vara där för det var ganska litet. Så vi sexade till det där inne Vi han precis bli färdiga innan 4 grabbar kom in haha snacka om tur, jag hade nog dött annars...

Idag har vi varit på en stor lekplats i helsingborg och träffat alla mina tjejklasskamrater som jag gick med ettan till nian. Vi var bara 7 tjejer i min klass. Alla har barn och de var med så det var superkul. En av tjejerna har en dotter som är 17 år
Ikväll kommer alla hem till mig och äter och dricker vin utan barn, så mysigt.
Några har jag träffat och en har jag tät kontakt med, men några har jag inte sett på många år. Och vi alla har inte träffats ihop sen nian typ... Men så är vi också utspridda över halva världen, jag i lilla Viken, sen är det, Luxemburg, Danmark, Irland, Bryssel, Stockholm och Åsljunga så ni förstår att jag har kämpat för att få till en träff då alla kan!

LinaS: då var du duktig som fick ihop alla till en träff. Låter riktigt kul.

Lina OMG!! Hahaha! Jag hade också dött om någt sånt skulle ha hänt mig. Vilken tur att det inte gick så :) *fniss*
Låter jätteskoj med träffis med gamla klasskompisar.

Nu ska jag gå och väcka storebror. Han har ett sånt förfärligt morgonhumör nuförtiden och har blivit så mammig.... Är det ett skede? Har ni andra upplevt samma nu att de är mer klängiga? Eller har det med lillebror att göra?

Han hade förrästen 3-dagarsfebern, för igår blossade det upp blekröda platta utslag över hans överkropp och i ansiktet, men han mådde mycket mycket bättre igår och åt tillochmed massor med spagetti.