Augustibebisar 2008, del 11

Juste glömde visst att berätta jag var ju på sjukhuset med amadeus i fredags och vi skulle kolla varför han gick in med sin fot.
Vi fick komma in till en otroped som kollade didos och sa att han kunde tydligt se att han gick in med sin fot.
Om han nu skulle göra något åt detta så skulle det leda till en opertion som betyder att dom skulle såga bort bennet vi höften och skruva och hålla på (stort ingräpp)för honom som inte änns är 2år ännu JO på lördag..
Det är alltså inte foten som är som gör detta att han går in utan han höft hans höft hår in då går hela bennet in fast man inte ser och ser bara själva föten som går in.
Men han tyckte att vi skulle låta det vara och se att det hoppningsvis skulle bli bättre.
Men sen att när han får växtvärk kommer det göra extra ont på honom och smärtsamt då höften ska komma på rätta plats.
Lilla kille då.

Har uppdaterat bloggarna igen. 

Lille: Jag tänker också på dej, och jag kan inte ens föreställa mej hur det känns att få dom besked som du fått. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går att bromsa cancern i många många år till! Och som dom andra sagt också så skriv gärna av dej här, du verkar ta det hela med ganska gott mod men vi alla förstår att även du behöver bryta ihop emellanåt... Kramar till dej och hela familjen

Juces: så fint det blir hemma hos er!! Och söta killar!! Jag tycker fortfarande att Ted är väldigt lik Ph men Tage ser jag inte alls=)

Jag/vi har ett "litet" bekymmer, Ivan (sambon alltså) är lite av en sömngångare, det händer inte så ofta och hittills har det varit ganska kul när han har varit uppe och släckt bränder och spelat fotboll mm men inatt vände han sig om och gav mej en rak höger i ansiktet. Han såg nån street fighter film igår kväll så det var väl något slagsmål han var med i tydligen. Det var en rejäl smäll så jag började gråta, tack och lov tog det på kindbenet och inte på näsan eller ögonen eller nåt. Ivan mår uruselt över detta och går bara omkring och säger förlåt hela tiden, det var ju inte han som gjorde det utan det var ju drömmen. Jag är bara rädd för att det ska hända igen, tänk om det varit Axel som legat mellan oss och fått en sån smäll. Eller nya bebisen... Någon som vet om det finns någon slags sömnterapi eller var man ska leta efter detta? Jag måste tillägga att Ivan slåss aldrig annars så det handlar ju inte om vanlig misshandel om ni förstår hur jag menar.

Linn: jag tror man kan söka för det på sjukhuset. Inte skönt med en sån smäll, han får titta på kärleksfilmer innan han lägger sig och sover istället :)

Hahaha bra sagt!

Lille:
Såg och läste reportaget om dig i går i Jp. Vad ska man säga.......har inga  ord. Berörd blev jag. Ja, de är många förstår man ju. Så roligt att ni ska gifta er. Jag hoppas på att den dagen kommer bli kanon för er. Att du ska få krafter och orka med. Kram på er!

Ordar ni någon träff så skulle jag vilja haka på. Vore så roligt att träffa er som vill.

Ja, det har jag sagt till honom också, haha, vi har inte barnförbjudna filmer utan Ivan-förbjudna filmer.  Var på sjukhuset tror ni att man kan ringa? Jag kan liksom inte komma på alls vart man ringer... Eller är det någon terapeut/psykolog?

Det finns folk som går i sömnen osv och får hjälp men inte av sjukhuset eller psykolog utan hjälp av sina nära och kära.
Jag själv jag slår inte i sömnen hehe men jag dricker och äter i sömnen och han plötsligt få för mig att gå upp ur sängen och bara stå still sen vaknar jag upp igen och inser att jag står upp och alla andra sover.
Jag är en frisk människa utan probelm detta händer då o då när jag e riktigt trött och sover med oro.

Fast har man inte verktygen att hjälpa är det svårt för nära och kära att göra det
Och då kan det ju vara bra att veta var man ska vända sig för at få dessa verktyg... Tror det kallas sömnambulism eller nått... Då man går i sömnen alltså.
Sedan finns det nog en massa specialkliniker för sånthär, men undrar om man inte går via vårdcentraler/sjukhus som första steg?