• Svar på tråden Augustibebisar 2008, del 11
  • goshheidi

    Hej! Har inte varit inne på ett tag, för jag har haft så mycket att fundera på. Sorgliga dagar var det uppe hos min mamma, men jag tror jag inte går in på det denhär gången. Drar bara ner på humöret i tråden jämt känns det som :( Men vad gör man när den ena tråkiga saken efter den andra sker? Suck.
    Men något roligt som har hänt är förstås F:s 2 års kalas!! :) Och hos min mamma fick F sitta i famnen på min svåger som körde en RIKTIG grävskopa. DET var häftigt för en liten två åring kan jag berätta :)

    Skulle någon vilja ge en kort uppdatering på vad som hänt/händer med alla? Ser att ett gäng är påväg till LIlle och att Kaol ska på undersökning...Önskar, hoppas, håller tummar för att det inte är något!! Styrkekramar.

    Och Jucea syr kläder :) Va kul!

  • Rimfolina

    Heidi: Kram till dig!  Oroa dig inte för att "dra ner humöret", vi finns ju här för varandra "i nöd och lust", eller hur!?
    Är dålig på att uppdatera men vi är inte längre så aktiva i tråden så du orkar säkert läsa tillbaka om du vill.

    rosa: Det blir titthål. Kostar runt 5000 kr. Ska testa ditt kompromissförslag, tack!

  • Vilda Tiger

    Hedi
    Fina du, som du har stöttat och tröstat i tråden så har du måååånga "gnällgånger" att ta ut. Hit me! Fram med det bara, så ska jag se om jag kna hitta ett tröstens ord. Om du vill, förstås.

    Rosa
    Vad var det för roliga besked? Det låter ju skoj.

    Jag har sovit... typ  inget alls inatt. Benji vill bara ligga på min arm och fäktas och då vaknar ju jag heeela tiden och inatt försökte jag få honom att sova i egen säng lite på natten. Det gick sådär. Inte alls, ungefär. Gääääsp. Och Marcus jobbar till imorgon. Ge mig styrka att klara dagen!

  • RosaNapp

    Heidi: säger som dom andra, klart du kan ventilera.
    Vi lyssnar.

    Rimfo: knipsar dom? Så det kostar såpass nu alltså. Får kolla upp lite närmare vad det kostar här nu.

    VT: mitt id-kort var klart (har inte haft ett på över en månad, så seg är jag ) och främsta anledningen till att jag blev glad för det är att jag nu kan hämta ut min iPhone (när den rätta nu vill komma)... Den andra nyheten var att den rätta iPhonen är på väg
    Jag har alltså beställt en i4 och min nuvarande håller på att lägga av så jag är glad att den kommer. annars skulle jag vara utan telefon...
    Och sen är det ju alltid kul att få något nytt att leka lite med

    VT: har han alltid sovit så dåligt? eller är det att han är förkyld eller nåt? Jag har sovit med barnen i sjal på bröstet när dom varit sjuka, jag halvsittandes i soffan då. Superutvilad har jag ju inte blivit, men det har blivit mer sömn än om jag hade försökt få dom att sova i sängen, plana. Det eller så har ajg tagit in vagnen så dom kunnat sova lite halvsittandes. Prova det inatt kanske?
    Och för att klara dagen, släng ut en madrass och en massa kuddar på golvet så kan du vila där medans B leker på filten bredvid dig och L busar runt er?

  • goshheidi

    ok, here goes...

    Mamma var mager som ett skelett :( vägde bara 48kg till sina 167cm och inget hon åt hölls i magen. Jag blev shockad varje gång jag såg henne, för jag fick inte in den bilden i mitt huvud hur hon såg ut :( När hon log så man bara stora tänder och kinderna var insjunkna och ögonen urholkade :( Jag undrade många många gånger varför de inte gav henne kaloridropp och till slut efter mycket om och men fick hon det. Hon var i röntgen och det konstaterades att hon fortfarande har ett hål i tarmen och att det finns metastaser i tunntarmen. Igår var hon i ny röntgen och man såg att det är helt stopp i tarmen nu. Cancern troligtvis, så imorgon ska hon i en ny operation. Min syster ringde nyss och var alldeles utom sig av oro och grät. Hon tror att min mamma inte kommer att klara av ytterligare en operation... Det blir sjunde gången de öppnar upp :( och redan förra gången sa de att det var otroligt riskfyllt, så vad är det inte nu då? Nu är hon dessutom svagare än någonsin. Det finns inte en endaste muskel på hennes kropp, för hon har inte orkat röra på sig det senaste halvåret :( Det är så otroligt svårt att se sin mamma i den situationen. Och man har ju knappt hunnit sörja färdigt pappas död...och nu detta. Och det är inte allt. Medan vi var där hamnade min farmor också in på sjukhuset. Hon har en 10cm stor tumör i levern, samt en metastas i gallblåsan och när jag gick för att hälsa på henne var hon alldeles gul. Så det blev samtal till mina fastror som bor i Sverige och de fick ta första båten över. Läkaren tror att det kan gå fort :(
    Min mormor kom varje kväll in till min mammas hus där jag och pojkarna övernattade. Hon sa att ska hon mista allt hon har? För visst är det väl så...inget kan ersätta ens barn, inte ens barnbarnen...
    Och min mamma sov dåligt och levde på  något vis mellan dröm och verklighet. Ibland sa hon att hon kunde helt klart och tydligt se att min mormor satt bredvid henne och hon pratade tillochmed med henne och frågade henne varför hon inte masserar henne på ryggen - för hon har värk där. Men sen när hon tittade en gång till så satt ju ingen där... Och så kunde hon prata i telefon, men plötsligt inser hon att hon inte ens håller i någon telefon.... Jag sa att det måste ju vara värkmedicinen och tröttheten som spelar henne ett spratt.
    P var på arbetsresa så jag var ensam med killarna. Ibland åkte jag in till sjukhuset med båda killarna, men jag blev irriterad när jag inte kunde koncentrera mig på att prata med mamma, utan fick hela tiden bara se efter vad killarna höll på med :( Sen en dag när jag lyckades få barnvakt så var min mamma så trött att hon inte orkade prata ens :( Det gjorde mig så ledsen så ledsen...

    Och det slutar inte där. En av mina bästa väninnors mamma är i nästan precis samma situation. Vi fattar inte hur lika det kan vara och vi sms:ar varandra hela tiden för att söka tröst och stöd hos varann.
    Vi tycker det värsta är att våra barn inte kommer att komma ihåg mormor och att man inte kommer att ha detdär stödet. Vem ska man börja ringa till när man behöver veta hur länge äppelmosen ska koka eller för att berätta hur det går för killarna i förskolan och skolan...  Det är bara för jävligt. Kan inte säga något annat.

  • Kvack

    Heidi: verkligen tråkigt det som händer. Skickar kramar i massor.

    Min pappa har ju prostatacanser och igår var han inne på en liten operation i tarmen eftersom den har det gått hål på. Snart ska han in på en operation för att försöka fixa aortan som han har brock på. Han har väldigt svagt hjärta så jag vet inte om han klarar operationen. Han väger nu ca 48 kg han med. Han brukade väga ca 70 kg förut.

    Idag är det föräldramöte på dagis och under tiden som vi har mötet så tar en del av personalen hand om barnen på gården så att alla föräldrar kan komma med på mötet. Jättebra ide som kanske borde införas på andra förskolor.

  • linn78
    goshheidi skrev 2010-09-15 15:06:18 följande:
    ok, here goes...

    Mamma var mager som ett skelett :( vägde bara 48kg till sina 167cm och inget hon åt hölls i magen. Jag blev shockad varje gång jag såg henne, för jag fick inte in den bilden i mitt huvud hur hon såg ut :( När hon log så man bara stora tänder och kinderna var insjunkna och ögonen urholkade :( Jag undrade många många gånger varför de inte gav henne kaloridropp och till slut efter mycket om och men fick hon det. Hon var i röntgen och det konstaterades att hon fortfarande har ett hål i tarmen och att det finns metastaser i tunntarmen. Igår var hon i ny röntgen och man såg att det är helt stopp i tarmen nu. Cancern troligtvis, så imorgon ska hon i en ny operation. Min syster ringde nyss och var alldeles utom sig av oro och grät. Hon tror att min mamma inte kommer att klara av ytterligare en operation... Det blir sjunde gången de öppnar upp :( och redan förra gången sa de att det var otroligt riskfyllt, så vad är det inte nu då? Nu är hon dessutom svagare än någonsin. Det finns inte en endaste muskel på hennes kropp, för hon har inte orkat röra på sig det senaste halvåret :( Det är så otroligt svårt att se sin mamma i den situationen. Och man har ju knappt hunnit sörja färdigt pappas död...och nu detta. Och det är inte allt. Medan vi var där hamnade min farmor också in på sjukhuset. Hon har en 10cm stor tumör i levern, samt en metastas i gallblåsan och när jag gick för att hälsa på henne var hon alldeles gul. Så det blev samtal till mina fastror som bor i Sverige och de fick ta första båten över. Läkaren tror att det kan gå fort :(
    Min mormor kom varje kväll in till min mammas hus där jag och pojkarna övernattade. Hon sa att ska hon mista allt hon har? För visst är det väl så...inget kan ersätta ens barn, inte ens barnbarnen...
    Och min mamma sov dåligt och levde på  något vis mellan dröm och verklighet. Ibland sa hon att hon kunde helt klart och tydligt se att min mormor satt bredvid henne och hon pratade tillochmed med henne och frågade henne varför hon inte masserar henne på ryggen - för hon har värk där. Men sen när hon tittade en gång till så satt ju ingen där... Och så kunde hon prata i telefon, men plötsligt inser hon att hon inte ens håller i någon telefon.... Jag sa att det måste ju vara värkmedicinen och tröttheten som spelar henne ett spratt.
    P var på arbetsresa så jag var ensam med killarna. Ibland åkte jag in till sjukhuset med båda killarna, men jag blev irriterad när jag inte kunde koncentrera mig på att prata med mamma, utan fick hela tiden bara se efter vad killarna höll på med :( Sen en dag när jag lyckades få barnvakt så var min mamma så trött att hon inte orkade prata ens :( Det gjorde mig så ledsen så ledsen...

    Och det slutar inte där. En av mina bästa väninnors mamma är i nästan precis samma situation. Vi fattar inte hur lika det kan vara och vi sms:ar varandra hela tiden för att söka tröst och stöd hos varann.
    Vi tycker det värsta är att våra barn inte kommer att komma ihåg mormor och att man inte kommer att ha detdär stödet. Vem ska man börja ringa till när man behöver veta hur länge äppelmosen ska koka eller för att berätta hur det går för killarna i förskolan och skolan...  Det är bara för jävligt. Kan inte säga något annat.
    Heidi: skickar över en massa kramar till dej!! Önskar att det funnits något jag kunde göra... Det är fruktansvärt när sånt händer och ännu värre när allt händer på samma gång. Ta tillvara på tiden du har kvar med din mamma och farmor. Och så hoppas jag för deras skull att de slipper ligga länge och ha ont. Hjärta Vad skönt (även om det är lika tråkigt för din kompis) i all sorg att du har någon som du kan ventilera med och som vet hur det känns, det är annars ofta väldigt svårt för utomstående att förstå vad man går igenom.  
  • linn78

    Kvack: kramar till dej också!! Tycker vi haft mycket elände här i tråden, så det borde väl räcka snart...

  • Lana

    rimfo,jag gjorde bara så att jag ahde trosor på henne och frågade med jämna mellanrum om hon var kissig,även innan och efter mat kissade vi,eller ja försökte.och när jag kissade var hon med.

    kvack,fy hoppas det går bra,håller tummarna.kram

    vt,hur har dagen gått?

  • jeng

    Men usch, Heidi! Här gick jag in och skulle skriva hur glad jag är för vi har äntligen köpt bil idag!! Men sen läser jag hur du har det just nu! Det finns inga ord... Hoppas att du får en dos positivt i livet snart!!!

Svar på tråden Augustibebisar 2008, del 11