Nu är det dags igen - ny tråd - och turen har kommit till nummer 11. 
Här hänger vi som hade bf augusti 2008 och som alltså snart ska fira våra småttingars 2årsdagar.
Förra tråden: www.familjeliv.se/Forum-11-285/m49631851.html
jucea: ok, på hemsidan står bara vikt/ålder rek på några få och det är på de lättare alltså inte byråerna. Annars finns en fin brio, du kan se den på babylands hemsida bla, och den måste ha högre viktrek. Fast jag gillar iofs din idé med köksskåp, det kan bli riktigt snyggt!
Strözzel: jo, men det är ju så det är. När en själv orkar så är allt jättebra, men när man inte orkar så faller allt. Känner igen det. Vad jobbigt för din väninna, vet hur det är.
Tack för åsikten om namnet 
Funderar nu på mellannamn som ska passa också, det har jag inga ännu. Och fortfarande inga klara alternativ till pojknamn. Finns många fina, men inget jag ännu känner så där starkt för. Så jag hoppar verkligen det blir en flicka 
VT: jag håller med, tycker faktiskt att kattägare gott kan lägga ner det jobbet själva, precis som hundägare. Visst att man inte kan plocka upp lika strikt efter katter, men om det är något katter går i så är det ju sandlåda!
Rosa: Jag gillar Liv, vi hade till och med skrivit det som hennes namn, men jag tipexade över det i sista sekund och skrev dit My ist. Så här är Liv en stor favorit vid sidan av My förståss 
Sthlm: Jag har ju missat vad som har hänt men det låter som att du har en klok inställning till situationen med M.
Jucea: Åååh, var inne på Tnt bloggen här om dagen (var stor minstingen har blivit!!) och då kunde jag inte komma in till renoveringsbloggen. FANTASTISKT snyggt ni gör det
Carina: GRATTIS Vad härligt!!!
Heidi: oooh härlig att bebe vänt sig!
Rosa: Vad säger L om dina namnförslag då?
Hur mår ni där hemma, börja ni må bättre?
Först ego... jag mår skit idag!!! Ja ni har jag sagt att det kommer att gå upp och ner och för mig är det verkligen en berg o dalbana! Jag har mått dåligt sen igår och det blir bara värre... jag känner mig ledsen, arg, ensamast i hela världen (vet att det inte är så men känner så), vet inte riktigt hur jag ska gå vidare (ja jag vet att vi nyligen separerat men ändå) osv osv. Sen har min Mellan varit jätteledsen på dagis, gråtit när jag lämnat osv, och jag vet att det beror på det här. Som tur är vet fröknarna om separationen så de tar extra hand om honom.
Rosa: Låter som du ska packa mkt i bb-väskan, jag har knappt haft med mig nåt, journal, ett ombyte kläder till mig och bebis o kamera o mobil. Blöder du så mkt när du ska åka hem så du blöder igenom? Då har jag nog blödit lite fast jag tyckt att det varit mkt Undrar också som MissH om du känner att du kunnat förbereda dig och se framemot bebis?
Carina: Grattis till juldagsbebis! Jag har ju en juldagstjej hemma
Heidi: Kul att bebisen vänt sig och hoppas h*n stannar kvar neråt hihi
Hallonsocka: då förstår jag att Liv är en favorit
Miss Hellen och sthlms: jag har aldrig varit någon som sett fram emot fl och så där, men nog har det blivit mindre förväntan över pyret den här gången. Har varit svårt att se glädjen tillsammans med L och har känt mig väldigt ensam i graviditeten. Är väl naturligt, jag har hållt det ifrån honom också och han har inte brytt sig. Om något har han brytt sig om hur jag mår, men det har också varit lite den här gången. Förmodligen för att jag mått såpass bra som jag gjort. Lite tråkigt, men så är det. Jag som är planerarmänniska är ju knappt klar med alla förberedelser...
sthlms: förstår att du mår skit. Även om man känner att det är det bästa så är det ju mycket som ska bearbetas och hanteras och det görs ju inte i en handvändning. Jag går ett par dagar då skit byggs upp, släpper ut det och sen börjar det om. Jobbigt, men det är på det sättet jag fungerar nu. Och ensammast i världen, det känner jag också. I min April-tråd pratas det om män som så gärna ser fram emot barnen och hur gosigt och mysigt allt ät och det ska förlovas hit och dit (fullt naturligt, så är det ju) och där står jag, ensam... Många har ju sagt att jag är stark, det känner jag inte något av. Jag gör det sommåste göras, punkt.
Nej, jag har inte blött igenom någon gång hittills, men det känns bäst så
L vet sen länge att jag gillar Disa, men Liv är nytt. Har inte pratat med honom om det än dock. Jag har otroligt svårt att ta upp något med honom öht nu.
Nu bajsblöja...
Gomorron,
jag är ett riktigt smarthuvud som la alla kläder i tvätten. glömde lägga in det i torktumlaren, så om jag har otur nu så får jag köra till dagis i mina pyamasbyxor... finfint
Jag kom nyss hem från Östra. Hos bm var allt bra. För den som är intresserad av siffror hade jag: 120/70 i tryck, 127 i hb, 4.8 i hba1c (långtidssockervärde, inte samma som vanligt sockervärde) och 34 i SF (v32+3). På TULet visade det sig att bebisen väger 2363 gram, vilket är 14.4 % över snittet. Helt okej, tycker jag. Bebis ligger i startposition med huvudet och det är ruckbart. Jag fick en dubbeltid om tre v då vi ska snacka förlossning och nu känner det som det närmar sig. DÅ börjar även mina ctg två ggr i veckan och hej och hå. Det blir ett jäkla rännande till Östra. Tur jag har en pensionerad svärfar som gå gärna ställer upp som barnvakt.
Rosa och Sthlm
Skriver till er lite gemensamt. Det är klart det inte är ngn vidare tröst att bara höra att man är stark. Jag känner kanske att ni också måste få TILLÅTA ER att INTE vara starka jämt. Ni måste också få bryta ihop och sedan borsta av händer och knät, gå vidare och känna att "okej, nu har jag gjort det, nu är det nästa sak". Vissa dagar känns ju allt jobbigare men jag säger som ni skrev till mig på kortet då Marcus "fick" sin cancer: Även på de mörkaste platser lyser solen ibland. Och den kommer att lysa betydligt oftare än va den gör just nu för er, jag lovar! Kramar till er.
Jucea
Shit det var mostermens som heter duga, det. :-/
hur var det på förlossningen då ? var det lugnt ? är det 1:a mensen efter förlossningen ?