Augustibebisar 2008, del 11

Kanske har du känt dig stressad det senaste för det skall ju påverka viktnedgång trots att man äter och rör sig som man skall. Det är i alla fall frustrerande när man går upp. Fortsatt lycka till!

 

Det jobbigaste är inte att jag väger så här mkt. Jag tycker att jag klarar mig ganska bra nu i kroppen så att säga. Att visst jag kommer inte i mina vanliga kläder, men vikten hindrar mig inte heller så som den gjorde förut.
Det jobbiga är att det är depressionskilon jag kämpar med nu. drygt 10 kg som jag la på mig under EN ynka månads tid, precis innan jag blev gravid med Ted. Har fått släpa på den här depressionen i 3 år nu, och jag vill ha bort den. Men den håller stenhårt tag om mig, och vägrar ge med sig. Och jag känner ju depressionen komma smygande. Vikten går inte som det ska, skitjobbig period med ungarna just nu, järnbristen som fysiskt gör att man inte mår bra... Ett par veckor med bra viktnedgång skulle lixom kunna vända på mycket, få tillbaka lite välbehövd motivation osv... Självklart skulle det hjälpa om ungarna slutade skrika eller om järnbristen blev bättre osv, men... Vikten har man ju ett halvår framför sig att kämpa med. SÅ det känns större än att ungarna har en dålig period just nu lixom....

Jag vill verkligne inte ner i depressionsträsket igen.....

Har börjat må riktigt illa över att jag inte har nåt jobb, att jag sa upp mig från mitt drömjobb, att trots att jag egentligen vet att jag gav mitt allt där för att det skulle lösa sig så känns det som att jag inte gjorde tillräckligt.... 

Tack tjejer! Det gick bra. Berättar nedan om operationen så om någon tycker att sånt är läskigt, sluta läsa nu.

Fick komma in först, kl 7 i morse. Bytte om och fick träffa läkaren lite snabbt. Sen sattes en nål i handen och op-sköterskorna hämtade mig. Bäddades in på en operationssäng och rullades in på op. Fick först smärtstillande (något morfinliknande) i handen och sen sömnmedel. Minns att lamporna snurrade och sen minns jag inget mer. De tömde magsäcken med sond och satte urinkateter för att hålla undan allt som inte skulle skäras i. Sen vaknade jag med syrgasmask, "sockerdropp" och så. Hade levrat blod i munnen (säkert från när de tog bort sonden) och frågade om jag fick spotta. Fick en mugg vatten också. Sen blundade jag i ca en timme innan jag orkade börja se mig omkring. Mådde rätt bra och det gjorde inte så ont. Hade fått lokalbedövning vid såren. Efter en timme till var det fullt på uppvaket och jag sa att de kan flytta mig om de behöver platsen åt någon annan. De rullade undan mig och så fick jag sitta upp och äta en macka och dricka te. Sen var det dags att gå och byta om till egna kläder. Jag hann kissa, få på mig trosor och BH och tröjan innan det började droppa blod på golvet från såret vid naveln. Det bara stänkte på fötterna. Som tur var var mamma med och jag skickade henne för att hämta någon och en hel del papper. Fick nytt förband och fick sitta i omklädningsrunnet en stund. Helt plötsligt började jag må lite illa och det började snurra. Sköterskan hämtade en säng och rullade tillbaka mig till uppvaket där jag fick ligga ett tag till. Bad om en till smörgås då jag inte ätit sen middagen kl 17 igår. Det gjorde susen och efter en stund mådde jag mycket bättre och fick åka hem. De skickade med mig en rullstol ner till entrén för säkerhets skull... Här hemma har jag surfat lite, fyllt på med smärtstillande trots att jag inte har så jätteont, är mest öm och sen sovit en stund. Kl 18 vågade jag avslöja för tjejerna att jag var hemma (har varit rädd för vettlös liten Ester som gärna vill sitta i knät jämt och studsa mot magen) och visa bandaget och så. Det gick bra, de accepterade att sitta hos pappa i stället. Så det gick riktigt bra! Nu ska jag äta lite middag, de där två mackorna har gjort sitt för länge sen...

Rimfo: kul att op gick bra och så får vi hoppas att det läker riktigt snabbt.

Här är det snart dags för sängen ska bara ta en dusch först. Natti natti.

VT,tack söta du!

rimfo,va skönt att allt gick bra.krya på dig och repa dig så gott du kan nu!kram

Kvack och Lana: Tack! Har inte tagit några smärtstillande idag heller. Det jobbigaste just nu är all luft som är kvar i magen, det spänner och gör ont. Men det får väl pysa ut eftersom...

jucea: Kämpa på! Vikten är inte allt, försök att inte väga dig så ofta, röra på dig och äta bra så ska du se att det snart släpper.

VT: Hoppas att ni snart är friska igen, det är så jobbigt med små som sover dåligt pga allt snor... Kram.

Viktpaniken har lagt sig nu. Fick ju äntligen gått på toa igår. Trodde inte det skulle göra nån jätteskillnad men det gjorde det definitivt! Iaf en positiv grej idag. Tur det, för sen pratade jag med facket som inte kunde göra ett piss åt mitt gamla jobb trots att de skrivit på papper på åtgärder de tar på sig som dom har skitit fullständigt i... Bara glömma det antar jag, och gå vidare.

Inte ett enda jobb finns det att söka inom mitt intresseområde. Får väl snart söka mig till andra områden antar jag...

Måste kontakta akassan och försöka bli av med karensen..... 

Kan man bli av med karensen bara sådär, eller har jag missat något nu? BRA att du mår bättre idag, Jucea!

Rimfo
Tycker det låter lite läskigt men jag är glad att du mår bättre nu.

Jag fortsätter flytta här, det tar ju aldrig slut! Ska äntligen måla och få upp min trappgrind idag och sedan håller vi på att sortera upp saker från flyttlådorna för att kunna ställa in saker i förrådet som ska vara där på riktigt.

Lyckeli har tvärt slutat sova middag. Bara sådär. Sa NEJ en dag och sedan har det gått jättebra. Hon lägger sig nu halv åtta, vilket är drygt en timma tidigare än förut, och sover bra på morgonen. Idag till åtta, igår till halv nio! :-O

VT,
Näe, men kan i princip inte bli av med karensen, men man kan ansöka om att bli av med den. Tex om man har blivit dåligt behandlad på sin arbetsplats och det är därför man har sagt upp sig. Så facket kunde hjälpa mig med att skriva en utsaga om vad som har lett till att jag sade upp mig, och det kanske kunde hjälpa. Men troligtvis inte ändå lixom... Men men, så svårt är det ju iaf inte att försöka.