Augustibebisar 2008, del 11

japp

Lana, Du är helt underbar Så kul att få ha träffat iaf ett par av er!!

Pissvåg den här veckan. Den säger att jag har gått UPP! Så fasen heller... Låg jättebra till typ i onsdags/torsdags... Får hoppas att jag får gå mycket på toa idag så att det stabiliserar sig lite tills imorrn. Känner att jag har 3 dagars matmoffande och saltätande lagrat i kroppen. Varken katrinplommonjuicen eller laktulosen gör ett dugg för att jag ska få gå på toa... Och nu äter jag ju järn också (mår bättre!!! så det måste ju ha varit rejält lågt järn om jag mådde så piss och dessutom blir bättre på bara 4 dagars dos) så det gör ju sitt till situationen...

Alla andra bara rusar om mig nu i sin viktnedgång. Lovar att snart är det jag som går på ren pulverkur eller nåt, för jag är så jävla less på att folk går ner på 5 veckor det jag har gått ner på 5 månader! skiter just nu i om det inte är fett dom går ner, jag vill också! 

nänä, men man kunde ju iaf förvänta sig att gå ner från vecka till vecka när man sköter sig som man ska. sen varierar det ju under veckan såklart... gillar INTE att skriva in en jäkla plusvikt, så därför skriver jag inte in nåt idag, utan hoppas att det kan vara nåt ynka neråt imorrn....

Strözzel,
Tack för uppmuntran!
Och ja, jag har koll. Ligger kalorimässigt så att jag absolut ska få 0.5 ner i veckan, men sen beror det ju självklart på annat också.  Däremot UPP gillar man ju inte....

Håller tummarna på en liten mens den här gången med så att järnet inte sjunker igen... Behöver komma igång med rörelse för att få det lilla extra nu... 

Det jobbigaste är inte att jag väger så här mkt. Jag tycker att jag klarar mig ganska bra nu i kroppen så att säga. Att visst jag kommer inte i mina vanliga kläder, men vikten hindrar mig inte heller så som den gjorde förut.
Det jobbiga är att det är depressionskilon jag kämpar med nu. drygt 10 kg som jag la på mig under EN ynka månads tid, precis innan jag blev gravid med Ted. Har fått släpa på den här depressionen i 3 år nu, och jag vill ha bort den. Men den håller stenhårt tag om mig, och vägrar ge med sig. Och jag känner ju depressionen komma smygande. Vikten går inte som det ska, skitjobbig period med ungarna just nu, järnbristen som fysiskt gör att man inte mår bra... Ett par veckor med bra viktnedgång skulle lixom kunna vända på mycket, få tillbaka lite välbehövd motivation osv... Självklart skulle det hjälpa om ungarna slutade skrika eller om järnbristen blev bättre osv, men... Vikten har man ju ett halvår framför sig att kämpa med. SÅ det känns större än att ungarna har en dålig period just nu lixom....

Jag vill verkligne inte ner i depressionsträsket igen.....

Har börjat må riktigt illa över att jag inte har nåt jobb, att jag sa upp mig från mitt drömjobb, att trots att jag egentligen vet att jag gav mitt allt där för att det skulle lösa sig så känns det som att jag inte gjorde tillräckligt.... 

Viktpaniken har lagt sig nu. Fick ju äntligen gått på toa igår. Trodde inte det skulle göra nån jätteskillnad men det gjorde det definitivt! Iaf en positiv grej idag. Tur det, för sen pratade jag med facket som inte kunde göra ett piss åt mitt gamla jobb trots att de skrivit på papper på åtgärder de tar på sig som dom har skitit fullständigt i... Bara glömma det antar jag, och gå vidare.

Inte ett enda jobb finns det att söka inom mitt intresseområde. Får väl snart söka mig till andra områden antar jag...

Måste kontakta akassan och försöka bli av med karensen..... 

VT,
Näe, men kan i princip inte bli av med karensen, men man kan ansöka om att bli av med den. Tex om man har blivit dåligt behandlad på sin arbetsplats och det är därför man har sagt upp sig. Så facket kunde hjälpa mig med att skriva en utsaga om vad som har lett till att jag sade upp mig, och det kanske kunde hjälpa. Men troligtvis inte ändå lixom... Men men, så svårt är det ju iaf inte att försöka. 

Saliva,
Ja,
Hittills är jag ju egnetligen jättenöjd med min viktnedgång. Jag har ätit nyttig och bra mat, och ändå gått ner 12 kg på 5 månader, så det är ju jättebra! Men man är ju rädd för att förr eller senare så kommer man ju till den där vikten där det tar stopp och kroppen vägrar släppa på mer! Hade inte velat att det var redan vid den här vikten! Visst har jag haft måndagar med dåliga resultat förut, när jag inte har fått gå på toa som jag ska osv, men aldrig upp, iaf inte ett kilo upp som det var igår... Usch, paniken kom krypande. Sen är det så mkt annat just nu, så det slår väl hårdare då när man redan deppar lite...

Nya tag nu iaf. Sitter och funderar över Giandet också, men känner mig inte riktigt redo!

Jag vill ha jobb inom informationsförmedling. Antingen som teknisk skribent (var det jag fick jobb som i somras som jag tackade nej till), informatör/skribent på nåt företag, jobba med marknadsföring, typ göra mässmaterial, utbildningsmaterial eller liknande grejer. Ja, vi får väl se, det dyker upp ett jobb då och då, men det har inte varit min tur än...

Saliva,
Skönt med sjukskrivningen, men samtidigt förstår jag det där med att inte ha nåt att göra.
På min hemsida (som just nu går åt helsike.... skitprogrammering. men snart så) så kommer det finnas möjligheten att beställa ett färdigt "kit" med mönster, tyger, sybehör, sömnadsbeskrivning osv, allt som man behöver ha (förutom symaskin) för att kunna prova på att sy på egen hand! Perfekt för alla som vill prova på men inte vet var man ska börja eller hur eller vad som behövs osv. *tips tips*