Augustibebisar 2008, del 11

Eftersom jag själv lider av extrem dödsångest, så känner jag att jag kanske inte alltid vågar låta mig själv ta till mig för mycket av det som händer, utan kan fatta mig kort. Jag hoppas att det inte uppfattas som att jag inte bryr mig, för så är absolut inte fallet!

Nu mår jag otroligt dåligt, och i samma sekund så mår jag såklart ännu sämre, för vad fan är min ångest i jämförelse med det du får gå igenom... Jag vill att du ska veta att du får mig att omvärdera min vardag och mina prioriteringar och att uppskatta det jag har i mitt liv!!

Nu ryker håret! Hade önskat mig att Tina kom hem från sitt frisörbesök först så hon kunde peppa mig genom att visa bild, men men. Inte fega ur nu, inte fega ur nu... Varken jag eller frisören..... Sist var det ju faktiskt frisören som fegade ur och inte ville klippa så kort som jag ville ha.....

haha, Tina uppdaterade mig live med bilder i telefonen, så jag vågade jag också! Vi är båda supersnygga om jag får säga det själv
Fast min bild på fb är ju helt misslyckad, så jag återkommer med en ny när jag har stylat om (och kanske plockat ögonbrynen och andra såna detaljer.....) 

Det var iaf halva priset på just mitt absoluta favvo-skum, så det fick jag med mig 2 flaskor hem  

Mareld,
Usch så jag känner igen mig i det du skriver. Nu har vi ju klarat av den senaste stormen här, och det känns bättre än på ett bra tag. Men likaväl så har jag ibland tankarna att "hur länge den här gången?"... Och de senaste omgångarna har det ju varit så allvarligt att man på allvar börjar fundera på hur man ska lösa allt praktiskt, dela på barnen, huset, ekonomi osv... Det känns så verkligt och så overkligt på samma gång!!
Jätteskönt, som du säger att ni är vänner och kan ta det hela i lugn och ro, istället för att någon behöver panikflytta och du tvingas berätta innan du är redo osv! Hoppas att ni kan fortsätta så! Visst tror jag att barnen märker, vilket var anledningen till att det blev så allvarligt här i vår förra dipp - Ph blev skitarg och irriterad, och det gick ut över Ted. Det gjorde jag klart där och då att det sker inte en gång till, för då kan han dra! Ted blev jätteledsen och frågade efter pappa, och det värker ju i hela kroppen.... Dock tror jag samtidigt att en separation absolut inte behöver vara dåligt för barnen. Hellre glada föräldrar och mycket kärlek, än att leva i en bråkig och otrygg relation bara för barnens skull. Såklart!...

Jag vet inte om du har skrivit nåt på fb som har hintat om det, men jag hade faktiskt en känsla i kroppen att nåt kunde vara på g... Hoppas som sagt att det löser sig till det allra bästa, och att det inte uppstår några bråk om själva lösningen!

Många kramar till dig!!! 

Jag tog fel i minnet imorse när jag vägde mig! Trodde att det var upp fortfarande jämfört med vikten för 2 veckor sen (var ju mkt upp förra veckan!!).. Så jag blev lagom glad. Men sen nu när jag skrev in allt så insåg jag att nu var det faktiskt NER jämfört med vikten från 2 veckor sen!! SÅ nu är jag lite gladare. Ligger back jämfört med mina mål, men huvudsaken borde ju trots allt vara att det faktiskt går neråt. Även om det bara är 300 gram som försvinner, så får jag ju tänka som så att det är ju trots allt 300 gram som jag inte ska se igen!!!!

BV,
Grattis till viktnedgången, och lycka till med ny bebis! Nu när man vet att du har risk för havadenskapsförgiftning så kommer man ju hålla bättre koll också, och förhoppningsvis så hjälper ju det till även om du har samma otur igen! 

Saliva,
Hur går det för dig nu, med ditt tryck??? Läste att du fick förlängd sjukskrivning...

Men jisses! Här tänkte jag skriva att det är ju inte sååå långt kvar till 18e dec ändå, och så slår det mig att min unge ska hinna fylla ETT ÅR innan dess! Tiden går alldeles för fort ibland.....

Ja, och jag ska hinna gå ner 5 kg också, var ju tanken...... 

Rosa,
Jag har också förstått på FB att du har en riktigt dålig vecka.
Är det skiljsmässan som är slutgiltig och såna saker nu? Eller är det vårdnadsfrågor? Jag har förstått att du inte riktigt har fått den lugna vuxna diskussion som du hade hoppats på och önskat, utan en del av det gamla kom fram?!

Förstår att det måste vara tungt... Hoppas att det mesta av det formella är klart snart så att du kan gå vidare efter det. Sen är man ju alltid 2 föräldrar till barnen så man måste ju tyvärr samsas ändå...

Kram till dig!! 

Rosa,
Nu gillade du ju iofs inte att springa, men det gjorde inte jag heller innan jag kom igång!
Iaf, ett tips på nåt att motivera sig själv till är att klara polisens fystest. Det är ju löpning viss sträcka på viss tid, simning och några fler grejer. Det ska gå att slå upp på nätet vad det är man ska kunna för att klara sig. Då blir det ju lite olika aktiviteter! 

Mareld,
Jag tycker det var himla genomtänkt. Tycker pure till huvudrätten låter mer i linje med det andra du har valt!

Visst är det skönt att hitta nåt att gräva ner sig i när man har annat som man inte vill tänka för mycket på!