Lina
Här är också härligt. Vi var ute en kortis med vagnen förut, jag och Lyckeli, men piplisan ville inte göra ngt så det var en mkt kort tur.
Sthlm
Nej, jag är inte redo än. Det kommer, det kommer, det är jag medveten om, för man måste ju bli redo. Men jag är ganska överraskad på ett negativt sätt över hur mkt mindre jag har kunnat fokusera på bebisen i magen än vad jag kunde då det var Lyckeli som låg däri. Helt naturligt, antar jag, men jobbigt ändå, för jag har lite dåligt samvete över det gentemot bebisen. Men den vet ju inte om det, den märker ju inte att jag inte tänker så mkt på den som jag vill ha tid med.
Vi har inte namn bestämt, vi har inte satt upp vaggan eller något sådant. Kanske behöver man den processen också, för att känna att man är klar och redo? Jag känner igen känslan att ha lite kluvna känslor inför att få ett barn till att lägga fokus på, men jag har nog som sagt mer skuld gentemot bebisen än mot Lyckeli. Iaf just nu. Nu är det inte ngt jag går och tänker på hela tiden, vilket det kanske låter som, utan det kommer bara ibland.