KaOl,
Jag förstår att det måste kännas extra jobbigt när det inte är "ens eget" på så vis. Även om det inte betyder att man älskar barnet mindre egentligen eller några såna saker, så har man ju fortfarande lite det där i sig att det är jobbigt att vara för hård, tror jag. Tycker du själv att hon trotsar extra för att hon vet att du inte är mamma på riktigt, eller har ni vuxit ihop så pass bra i familjen att det kvittar egnetligen?
Jag håller med dig iaf, jag tolererar inte att man ljuger. Ni får väl helt enkelt säga till på skolan att hon uppenbart har misskött sig och att ni måste få veta under en period vad det är för läxor och prov som är på g. Jag förstår inte varför man inte skulle få veta det när barnen är så pass små ändå, det är ju inte som att de är myndiga att fatta sina egna beslut...
Hoppas att det ordnar upp sig. Har ni provat att ha ett samtal där ni säger på allvar att så här är det. Om du fortsätter att visa att vi inte kan lita på dig, då kommer vi inte heller att lita på dig. Då blir det de här reglerna som gäller, så att vi kan ha koll. Jag menar, kanske hon inser att hon gärna vill ha sin frihet och att det då är värt att sköta sig vad gäller läxor osv..? Vad vet jag, tyvärr ingen erfarenhet av så stora barn. Men man vet ju hur man själv skulle bete sig.