December Bebis 2010 :)

Jag undrar också hur det är med dig, ÄlskarNova? Har du ringt?

Som jag skrev förut så brukar jag bli öm i magen och det känns precis som att det är för att bebisen sparkar en massa. Barnmorskan sa också att det kan vara så att man blir öm i de här veckorna eftersom att magen växer väldigt mycket på väldigt kort tid.

Sedan är det ju så att tarmarna inte har samma plats som vanligt och inte är placerade likadant heller så det kan ju absolut vara för att du är förstoppad. Jag är förstoppad lite för det mesta och brukar ha ont i magen och magontet sitter ofta högt upp och känns annorlunda än det brukade göra när jag inte var gravid.

Jag tror inte att du behöver oroa dig. Om jag var du skulle jag dricka mycket vatten och försöka att äta något som brukar få igång magen, katrinplommon, russin...

Men om det inte bli bättre i morgon skulle jag däremot ringa och kolla att det inte är något annat. Det kan ju vara något vanligt magproblem som inte har med bebismagen att göra. 

Det där med vattnet tänkte jag inte på för att få igång magen, men det brukar vara bra o man vill lugna ner sammandragningar. Det har jag precis lärt mig har att göra med att det kan hindra hormonerna från att skicka signaler att börja sammandragningarna.

Usch, vilken hemsk natt. Kändes ganska okej när jag somnade igår, tog den sista bricanylen och sov med vetekudden.

 Vaknade ungefär med en och halvtimmes mellanrum och gick upp och kissade och hade så himla ont i svanken. Som en hemsk mensvärk ungefär. Det kändes lite lugnare när jag reste mig upp, men jag var så trött så jag orkade inte gå omkring. Dessutom drar ju sammandragningarna igång när jag går omkring eller ens reser mig.

Bm tycker att jag ska ringa till förlossningen, så det ska jag väl göra nu. Drar mig för det bara för sist när jag åkte dit och trodde att jag skulle få bra besked blev jag inlagd och jag vill verkligen inte bli det igen... Men det är klart jag ska ringa. Om de säger att jag ska åka in så hoppas jag att jag kan vänta några timmar så att jag kan få skjuts in. Det blir också att ta med sig laddare till mobilen, dator och tandborste, i fall att, för det saknade jag verkligen sist. Sambon är på konferens, hoppas att jag slipper störa honom för han har sett fram emot det så länge, men vi får se hur det blir.

Jag kom precis ur duschen och insåg att det nog är första gången sedan i torsdags. Jag brukar alltid duscha varje dag, men jag har inte orkat ställa mig i duschen och jag har inte ens reflekterat över det.

 

Vad kul inlägg jag bidrar med till den här tråden...  Jag ska försöka dela med mig av några positiva tankar också. Jag har ju fastnat i det jobbiga.

Igår kväll såg min sambo så ledsen ut och jag förstod inte varför förrän han klämde ur sig att han tycker att det är lite tråkigt att bo med en mage. Stackarn. Här har jag suttit och klagat och gråtit och blivit omhändertagen sedan i torsdags kväll och det enda jag pratar om är vad som händer i magen. Han ger mig allt han kan, gör allt för mig och här ligger jag i fosterställning och ger ingenting tillbaka. Han blir orolig för mig och dessutom kan han inte göra något åt alla sammandragningar...

Det är klart att man får ta att det är lite så här just nu, men det är ju ingen av oss som tjänar på att jag BARA tycker synd om mig själv. Jag måste försöka rycka upp mig lite, även om det är jobbigt. Men det är ju inte meningen att han ska bli helt förstörd av att vara hemma med mig. Jag mår ju inte heller bra av att lägga allt fokus på jobbiga sammandragningar.

Alla de där åsikterna är alltså mina, han har inte klagat han bara förklarade varför han var så nere.

Frågan är bara hur man gör. Vad vi än pratar om kopplar jag det till att vara gravid eller till bebisen som kommer. Jag borde komma på något vi kan göra tillsammans som inte handlar om min kropp. Men det måste vara något man kan göra hemma eftersom att jag inte tar mig ut just nu...

Någon som har några tips på hur man gör för att inte dra ner hela förhållandet i graviditetskrämporna? 

Angående rakning:
Jag rakar mig också där nere och tycker att stubb är det jobbigaste som finns. Än så länge rakar jag mig varje gång jag duschar, men det är verkligen jättesvårt. Spegel är svårt, men jag brukar köra på frihand och sedan kolla med spegeln om jag missat en massa.
Det jobbiga är nu är att jag knappt når och när jag står böjd så där konstigt som jag måste göra för att nå så får jag sammandragningar... 
Jag har försökt övertala sambon att hjälpa till med det tycker han känns helfel.

Jag har också klurat på vad som är bäst när förlossningen närmar sig, har inte kommit fram till någonting alls. Jag vill inte gå stubbig men som du säger så kanske det är helt omöjligt att hålla det hårfritt där nere efteråt och att få stubb då kanske är värre än att låta det växa ut lite innan..?

Till saken hör att jag har rakat mig sedan första hårstråna kom i mellanstadiet. Det hårigaste jag hunnit bli är när jag har sparat ut för att vaxa mig.
Tror ni att man vågar vaxa sig när bf närmar sig förresten? För i sånt fall har man ju ett par hårfria veckor framför sig. Det kanske kan vara en idé?

Jag har gjort så att jag har följt kalendern här på familjeliv. Jag blir så förvirrad av alla sätt att räkna...

Däremot så vet jag att barnmorska räknar på något annat sätt och dessutom får de fram något annat startdatum för graviditeten. Det är så bökigt eftersom att jag inte hade regelbunden mens innan jag blev gravid, så när man räknar bara på senaste mensens första dag blir det helt upp och ner... 

Vilket fusk! Jag får inte mindre hår någonstans utan nu när jag är gravid växer det ut så himla snabbt att jag anar stubb redan samma kväll om jag rakar mig på morgonen. Har också blivit luden på nästan hela kroppen. magen, låren, rumpan, halsen... Hittar nytt ludd överallt! Jag har värsta jobbet med att hålla efter allt...

Förlåt för att jag skriver så många inlägg på raken!

Jag har i alla fall kommit hem från förlossningen nu. Jag var där i tre och en halvtimme och blev undersökt. Fick komma in i ett förlossningsrum direkt när jag kom dit och fick ligga där och lyssna på radio medan jag väntade mellan undersökningarna.  Det var faktiskt roligt att komma dit, lokalerna var fina, personalen var trevlig.

De försökte mäta värkarna men liten ville inte vara still så det var svårt. Dessutom är det klart att jag inte hade en enda sammandragning under de 15 minuterna de lyckades få något registrerat. Direkt när barnmorskan hade plockat bort grejerna och jag ändrade ställning i sängen så fick jag en ordentlig sammandragning. 
Jag hade sammandragningar när jag var och kissade (tre gånger), när jag kom dit, när apparaten plockats bort, precis innan läkaren kom in och direkt efter vul. Alltså, färre än jag har haft hemma. Dum kände jag mig när jag låg där, men det är väl bara att vara glad över att det verkar ha lugnat sig lite och mest verkar vara rörelsebaserat.

I vilket fall så verka det vara så att jag har ont, men bebis mår bra. Värkarna har inte haft någon effekt på  livmodertappen annat än att den mjuknat men de har bokat in mig på en uppföljningskontroll om en eller två veckor. Sexförbud och vila gäller, men jag ska inte känna att jag måste vara sängbunden sedan om sammandragningarna minskar lite.  

När jag låg där och väntade i förlossningsrummet (som var fint förresten) så hörde ja en kvinna som skrek en massa. Till slut var det inte bara skrik utan man förstod att det var nu det hände och sedan blev hon tyst och så hörde man bebisskrik. Jag fick kämpa för att inte börja gråta där. Det var inte skrämmande på något sätt, det kändes bara så vackert. Där föddes ett barn. Och snart är det min tur att vara hon som ligger där och skriker så fruktansvärt men sen får höra mitt barns första skrik. Tänk er tjejer, snart är det vi!

 

Som sagt var, jag vet inte ens hur det är att låta det växa ut. Det är ju sjukt om något, att jag började raka mig redan vid första hårstråna och aldrig har sett hur jag ser ut om jag låter det vara.

Jag spar en liten rand, men den där randen blir bara mindre och mindre nu när jag inte ser så den åker väl den med snart..!