Inga spermier..

Nu är de inte många timmar innan vi ska vara på besöket, kl 11.. Har inte sovit mkt i natt, o inte sambon heller.. Tror vi e mer nervösa än vad vi vill erkänna åt varandra..

nightangel86: förstår dig, jag sov oxå dåligt natten innan viktiga besök! Min man däremot verkar kunna somna ifrån allt även om han är nervös (fusk). Lycka till!

Lyck atill Nightangel86!

Fy faan säger ja bara för idag.. Känner mig så himla ledsen och kränkt.. Det gör även min sambo.. Vi fick inte komma in i tid, utan kom in 30 minuter försent tackvare läkaren o så va vi bara inne hos honom i 10 minuter.. Han kunde inget kolla mig idag då ja fick min mens på vägen till sjukan.. O så kollade han på mig o sa - Jag ser att du e väldigt knubbig!! Hur lång är du och vad väger du? O fick veta mitt bmi.. Vilket ja redan visste innan, eftersom ja har gått hos dietist men de hjälper inte.. Vi fick med oss 2 förvirrade frågetecken hem och 1 burk som sambon ska lämna spermaprov i.. Sjukhuset ligger 6 mil härifrån och måste lämnas inom 1 timme, o provet ska vara inne kl 8 på morgonen.. Hur gör man då när ingen av oss har körkort?? Hmm.. Mår skit just nu..

nightangel86: Ledsen att du fick ett så dåligt bemötande av läkaren. Tyvärr är det ju så att man inte gör IVF om man har för högst bmi. :/ Har själv vägt 50kg mer så vet mycket väl hur det känns när folk påpekar ens vikt.... :(  Sa han något om var gränsen låg eller nåt?

Problemet med din mans spermaprov antar jag att han får åka till sjukhuset och låsa in sig på något lämpligt rum och göra det han ska...  :/ Vi kom precis på gränsen till den där timmen det fick ta men eftersom vi visste att det skulle visa på noll spermier (det var 2:a provet han fick lämna då)  så spelade det knappast någon roll för oss.

Vad händer nu då??

Vad trist att ert besök blev till besvikelse, Kan bara tänka mig hur det måste kännas!
Man ser ju fram emot det så enormt mycket!

Du får vara stark och försöka tänka på att det här med vikten tar de upp enbart i medecinskt syfte eller hur man ska säga, försök att inte se det som en förolämpning och försök att inte ta det personligt.
Denna läkare hade verkligen kunnat lägga fram det på ett mer genomtänkt sätt, och försökt förklara varför de lägger vikt på sådant, och hur du kan få vidare hjälp med att få ordning på det så att du kan ha en hälsosam  och bekväm graviditet sedan.

Det låter inte okej att ni behövt gå därifrån som frågetecken, vitsen med besöket var väl ändå att få mera klarhet i hur saker och ting kommer att gå till!
Jag tycker att du ska ringa och berätta som du känner, och ställa de frågor som du funderar över så att du kan känna dig lugn.
Säkert finns det en lösning på det här med spermaprovet tex.

Om du upplever denna läkare som arrogant och känslokall så be om en annan!
Detta ska ju inte behöva vara jobbigare än det redan är.

Kram till dig!

Han kommer få "fixa" provet hemma o sen att man åker så man e där inom en timme.. Vi kommer nog lyckas hålla den tiden då hans pappa jobbar på det sjukhuset någon dag i veckan så vi kan åka med honom dit, o sen ta oss hem med buss och tåg..

Jag har ett BMI på 38-39 och gränsen låg vid 30.. Hur ska man lyckas gå ner så mkt?? Jag har struma och har jätte svårt o gå ner i vikt, fast ja vill de..

Jag vet att de va i medicinskt syfte, men ja har dåligt självförtroende sen ja va mobbad, så ja tar åt mig även fast ja vet att ja inte ska.. Jag försöker gå ner i vikt, men inget händer.. Står still, eller går upp istället.. Jag vill inte ens se mig i spegeln för ja gillar inte hur ja ser ut..
De värsta e att ja vet inte vad ja ska ställa för frågor, även fast ja kke har många.. De kändes inte alls som dom tog oss på allvar, när vi bokade tiden så va de för att träffa en läkare som kunde lite mer om Klinefelter syndrom, men den här kunde ju inget typ, de verkade inte ens som om han läst på att sambon hade de..
Jag kommer ge läkaren en chans till, annars kommer jag be o få en annan..

nightangel: som sagt jag VET hur illa man tar vid sig. (har haft BMI 56) :/ Tyvärr tror jag att du måste komma ner i vikt tills det är dags. Innan hela er utredning är klar och väntetider osv så har du säkert några månader på dig iaf. Vet inte hur extrema metoder du kan ta till (pulverdiet??). Själv är jag ju opererad så jag fick ju operationen som hjälpmedel att gå ner så mycket. Tror att jag fortfarande ligger lite på gränsen. Han konstaterade mest att jag kanske hade några kilo för mycket men att det går nog bra. Tyvärr brukar många gå upp ett par kilon under behandlingen oxå. BMI-gränsen är ju inte satt för att vara diskriminerande utan för att vikten tyvärr spelar stor roll på slutresultatet.

Att ni däremot inte fick några svar på Klinefelter syndromet är ju väldigt dåligt! Men i slutändan brukar det oxå vara så att mannens problem ändå inte kommer spela så stor roll i slutändan. :/ Männen blir sällan behandlade... det är kvinnan som utsätts för behandling oavsett vem problemet ligger hos. Nu vet jag ju inte hur Klinefelter påverkar din man heller... vet man om han har spermier då eller hur de ser ut? Antar ni får gå på en genetikutredning med kanske, det fick iaf vi eftersom min man har en kromosom för mycket XYY. Har för mig att Klinefelter är tvärtom XXY eller nåt sånt??

Min man gjordes biopsi på för att få ut spermier, man har undersökt så klart om de går att använda eller inte. 50% var missbildade så de plockar väl helt "enkelt" ut de spermier som ser bra ut.

var gränsen verkligen 30? här är den 35. Jag kollade på mitt informationspapper som jag fick från huddinge sjukhus. när vi blev remitterade dit och där stod det 35 i alla fall.

Jag förstår att det är tufft att gå ner i vikt. (Been there done that) Min syster har struma och hon gick med i en viktgrupp och började träna med en personlig tränare som hjälpte henne massor.

Lycka till