Aurora1979 skrev 2011-03-11 20:54:56 följande:
nightangel: som sagt jag VET hur illa man tar vid sig. (har haft BMI 56) :/ Tyvärr tror jag att du måste komma ner i vikt tills det är dags. Innan hela er utredning är klar och väntetider osv så har du säkert några månader på dig iaf. Vet inte hur extrema metoder du kan ta till (pulverdiet??). Själv är jag ju opererad så jag fick ju operationen som hjälpmedel att gå ner så mycket. Tror att jag fortfarande ligger lite på gränsen. Han konstaterade mest att jag kanske hade några kilo för mycket men att det går nog bra. Tyvärr brukar många gå upp ett par kilon under behandlingen oxå. BMI-gränsen är ju inte satt för att vara diskriminerande utan för att vikten tyvärr spelar stor roll på slutresultatet.
Att ni däremot inte fick några svar på Klinefelter syndromet är ju väldigt dåligt! Men i slutändan brukar det oxå vara så att mannens problem ändå inte kommer spela så stor roll i slutändan. :/ Männen blir sällan behandlade... det är kvinnan som utsätts för behandling oavsett vem problemet ligger hos. Nu vet jag ju inte hur Klinefelter påverkar din man heller... vet man om han har spermier då eller hur de ser ut? Antar ni får gå på en genetikutredning med kanske, det fick iaf vi eftersom min man har en kromosom för mycket XYY. Har för mig att Klinefelter är tvärtom XXY eller nåt sånt??
Min man gjordes biopsi på för att få ut spermier, man har undersökt så klart om de går att använda eller inte. 50% var missbildade så de plockar väl helt "enkelt" ut de spermier som ser bra ut.
Ahh Klinefelter har XXY.. Jag har kört pulverdiet innan och lyckats gå ner en del med de, men de e så dyrt.. För jag kan inte köra med nutrilett utan jag måste ha Cambrigekuren i såna fall.. I detta fall kommer min sambos fel spela stor roll, för det är inte säkert han kan bli pappa alls, vilket kommer bli tufft för oss i såna fall.. Ibland har jag den tanken att varför kunde jag inte skaffa någon som kan få barn?? Men så tänker jag, jag valde ju inte sambon för att bara ha barn med honom..
moii skrev 2011-03-12 00:06:18 följande:
var gränsen verkligen 30? här är den 35. Jag kollade på mitt informationspapper som jag fick från huddinge sjukhus. när vi blev remitterade dit och där stod det 35 i alla fall.
Jag förstår att det är tufft att gå ner i vikt. (Been there done that) Min syster har struma och hon gick med i en viktgrupp och började träna med en personlig tränare som hjälpte henne massor.
Lycka till
Han sa att dom flesta landsting har 30, men ja vet inte.. Jag har ju inget fast jobb, så jag tjänar inte så bra, annars hade jag nog fixat o börjat träna.. Men får väl försöka själv hemma o se om de hjälper.. Kommer sätta att innan denna månad e slut så ska jag väga under 100..
den långa vägen skrev 2011-03-12 00:19:40 följande:
tråkigt att höra om det dåliga bemötandet =/
Av våran erfarenhet har inte läkarna så mkt kunskap om olika genetiska avikelser, utan skickar en remiss till närmsta genetiska klinik där man får all information man behöver.
Vi fick först en mkt kort förklaring på vårat egna sjukhus, sedan ett besök på Sahlgrenska för mer undersökning & lite mer information. Efter det besöket blev vi kallade till genetiska.
Jag har tyckt att det varit ganska bra med de här olika stegen eftersom det är så mkt att ta in på en gång. Man hinner liksom landa mellan varje besök & blir mer mottaglig för informationen man får
Dom sa ändå när vi fixade allt att vi skulle få en tid till en läkare som kunde mer om Klinefelter och barnlöshet med par där mannen har de.. Men de kändes mer som ett skämt, har svårt o sova, jag drömmer bara om detta besök och känner mig så utanför..